Normalisering – Demokrati = Avskaffad demokrati Uppdaterad

Normalisering - Demokrati = Avskaffad demokrati

Normalisering – Demokrati = Avskaffad demokrati

 

Med tanke på JK’s och Skolverkets inställning till fredliga protester mot odemokratiska politiska yttringar i såväl EU-val som skolväsende så skulle jag vilja citera Olof Palme:

Hälsa honom (Ulf Adelsohn) att Sveriges (utrikes)politik är inga pajaskonster. Det är inte hä, hä och häpp, häpp!

(Olof Palme, 1983)

Försök att samtidigt för ert inre se hur Adelsohn-Liljeroth och Bea Ask med varsin orange ballong buggar loss till September med EWF.

Minns sedan Alf Ross varningar om efterdyningarna av mellankrigstiden i klassikern Varför demokrati?

När man obetingat höll fast vid liberalismens och pacifismens idéer i en värld av svek och våld, beredde demokratin sin egen undergång.

Vi gör rätt i att vända dessa terrorns kreatur ryggen och vägra att lyssna till deras förföriska locktoner. Det finns för det första ingen massinvandring, det finns bara en krackelerande Svensk modell. SD’s järnrörskånkande hantlangare föreslog på allvar i en reservation att vi skall vägra (ibland tvångsförvarade) papperslösa och framförallt deras barn nödvändig vård. Alla SD representanter i riksdagen röstade för den reservationen. Jimmy talade i förra Almedalen om en ”skammens dag” apropå grundmotionen. Det här är samma Jimmy som fick gråta ut hos kändisterapeuten om hur hotfull hans uppväxt varit. Fråga dig om du vill att dina barns uppväxt och vår välfärd skall ligga i händerna på denne man?

Men rasisterna i SD, SDU och SvP är inte orsaken, utan de är själva symptomet på en illa skött demokrati. Om de i normalitetens namn får fortsätta härja alltmer oemotsagt hotar en inflammation av själva samtalsklimatet med liknande hatpropaganda. Förment anpasslighet p.g.a. ett stigande antal mandat i demokratiska församlingar kan därmed stå oss mycket dyrt. Jag ser med bävan fram emot en smutsig valkampanj som sänker nivån och förtroendet för våra demokratiska institutioner.

Det är inga pajaskonster och konventionella publikfrierier som är boten emot detta uppenbara hot mot vårt öppna samhälle. Det är outspädd solidaritet med de utsatta, som går emot sin rädsla och vågar tillit. Istället för att alltmer ängsligt fråga dig vem som ser till att räntorna inte stiger på dina dyra bostadslån, fråga dig: Vem är din nästa?

]

Annonser

Fet-Göran vol. 2

 

Revirpink

Göran Greider brukar vara en frisk fläkt i annars ganska stillastående pölar av offentlig debatt. Nu är han ledarskribent i mitt husorgan Dagens ETC på onsdagar. Oftast sätter han fingret på den springande punkten i både S och M’s politik. Men att som nu senast ge bränsle åt gammal vänstersekterism, det hade i alla fall jag hoppats att han skulle hålla sig ifrån.

Hur i h-e tror han att man vinner ett val? Genom att köpa Alliansens verklighetsbeskrivning och bedriva ställningskrig? Har han tänkt sig att alla progressiva krafter plötsligt skall glömma fadermordet på Håkan Juholt och snällt sluta upp under det ”Social” ”demokratiska” härförarbaneret? Vilken värld bor du i Göran? Vilka driver på utvecklingen för ett mer jämställt och rasismfritt samhälle? Är det Stockholmspartiet opportunisterna (MP)? Jasså inte. Då är det väl alltåtallapartiet, med Brysselkål i ledningen (V)? Nehej, de snackar visst mest om feminism, men delar inte gärna makten med kvinnor (Kaxiga Rosanna Dinamarca framstår efter kongressen mest som ett alibi i gubbskocken ).

Nu blir det riktigt svårt för mig att förstå, för om du på fullt allvar menar att vi tryggt kan rösta på både vapenlobby och chauvinister i socialistförkladnad (S), då är det verkligen illa ställt med din s.k. feminism. Om de idag har mer gemensamt med FP än V då är det väl bara bra om de får en hint om att de är snett ute?

Varför ökade antalet medlemmar i socialdemokratiska kvinnoförbundet (populärt kallade rödstrumpor) plötsligt? Varför kallade sig alla från Göran Persson till minsta kristdemokrat helt plötsligt för feminister? Det var i alla fall ingen ”backlash” från -80 talet.

Senaste gången feminism och jämställdhet hade ett verkligt genombrott var i decennieskiftet mellan 60- och 70-tal…

Är det meningen att man ska tiga om viktiga och svåra frågor? Och vågar någon inom Fi ens knysta om det jag påpekat? Eller är det tabu?

I så fall är det illa. Då är det en bild av en vänster som förgör sig själv. Det är bättre att debattera på, friskt, utan hämningar.

Det kan inte ha att göra med att det just då fanns ett nybildat parti med en talför partiledare som satte agendan? Det var visst -90 tal då, men det kanske jag har drömt. I en demokratisk socialism ryms alla varianter. Larvigt bråk om vem som har den ”rätta” klassanalysen trodde jag in min enfald att vi lämnat bakom oss på just -60 och -70 talet.

Jag är verkligen feminist fullt ut. Jag anser visserligen att det finns flera andra dimensioner som är lika viktiga, framförallt klass och ekologi. I min ledare påpekade jag också att det är de övriga partiernas usla jämställdhetspolitik som ger Fi en chans.

Göran, det finns inte någon ”enda väg” eller ”dolktötsteorier” i en demokrati. Alla röster på F! är socialistiska progressiva röster som en socialistisk regering eller opposition kan räkna med.

Begrips!

/Otacksamma Föräldern (Numera F! röstare i riksdagsvalet)

Små svenska kärnkraftverk. Små svenska avfallsproblem?

Vetenskapsradion excellerar i vetenskapsdyrkan och glömmer bekvämt bort hanteringen och förvaringen av kärnbränsle. Bara för att strålningen i Brid-reaktorer är mindre, betyder det inte att hanteringen av bränslet och förvaringen är oproblematisk helt plötsligt.

Citat:

”Det radioaktiva avfallet från bridreaktorer är inte lika långlivat som från vanliga lättvattenreaktorer och Pelle Zettersten berättar om varför Kanada visat intresse för små bridreaktorer för energiproduktion långt ute i glesbygden.”

Det finns inga ”rena” bränsledepåer att hämta ur. Nej, miljöförstörande brytning och risker med tungmettalläckor är fortfarande lika besvärande som nu. Hur vore det om forskarna ägnade sig åt utveckling av solceller och en effektivare våg/vattenkraft istället. Då slapp vi bränslefrågan helt och hållet. I glesbygden kan vi klara oss fint utan gruvhål och blykylda små reaktorer. Undra vad de tycker i oljesandslandet Kanada?

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Datainspektionen – så fungerar den INTE ( Essence Vitae ) del 2 Lexbase

Lexbase finns inte längre, men för de registrerade känslig information har läckt ut på Flashback forum och är därmed sökbart för i stort sett vem som helst. I programmet Medierna i P1 så säger representanten för Datainspektionen att om Lexbase saknat utgivningsbevis så hade de gjort en polisanmälan för att få den nedtagen.

Essence Vitae’s blogg saknar utgivningsbevis. Jag anmälde att bloggen registrerar barn och vuxna med deras sjukdomshistoria fullt sökbart med personuppgifter såsom ålder och bostadsort. Syftet med sajten är uppenbarligen marknadsföring av Projektet och dess medarbetare. Projektet har även sponsorer som tar stor plats på bloggen och framhålls som fotografer med hög integritet och hög konstnärlig kvalitet.

Essence_infoblad

Fotografstyrd intresseförening som INTE värnar om barns och döendes integritet.

Det verkar så oskyldigt först. Du får i regel höra talas om projektet av en vän som är svårt drabbad och som är otroligt tacksam för de fina bilderna. Du kanske t.o.m. fått ett otroligt proffsigt julkort där ett svårt sjukt barn fullkomligen strålar emot dig. Hur kan detta vara någonting dåligt?

Datainspektionen ville först inte ta emot min anmälan, utan försökte ”göra om” frågan till en information till mig om hur DI arbetar. Ingen registrering av anmälan gjordes förrän jag påtalade att jag krävde ett diarienummer. Förvaltningslagen är väldigt tydlig när det gäller myndigheters behandling av anmälan från allmänheten. När de efter kraftfulla övertalningsförsök slutligen tagit emot anmälan dröjde det inte särskilt länge förrän jag fick följande svar:

1003-2013

Essence Vitae’s del i detta redogör jag för i en annan blogpost. Klart är emellertid att Datainspektionen är en kastrerad papperstiger. Den här posten gör jag bara med anledning av att Medierna i P1 gjorde ett inslag om personerna bakom Lexbase som nu JK-anmälts för förtal som aldrig förr. Läckan fick webbhotellet Bahnhof att stänga all access till sidan eftersom den inte motsvarade deras krav på säkerhet. Det finns ett ärende på Myndigheten För Radio och TV angående återkallelse av utgivningsbeviset:

Återkallelse av utgivningsbevis (dnr 14/00223)

Ämne
Ärendepart Lexbase AB
Status Behandlas
Beslutsnivå
Beslutstyp
Beslutsdatum
Diarienr 14/00223
Beslutstyp

Beslut saknas

Nu gör Lexbase som Flashback och sätter upp verksamheten på en server utomlands. De har med sitt tilltag sett att det finns en marknad hos paranoida småföretagare och lata flashbacktroll som kan tänka sig slanta upp för offentligt tillgängliga uppgifter istället för att vända sig direkt till myndigheternas administration. Att det är organiserad brottslighet som ligger bakom sidan lär knappast avhålla nyfikna från att ge sig ut på rättsfallsjakt. Att ägaren fullkomligt stinker ”målvakt” och bilskojare är inget som gammelmedia plockar upp i rapporteringen och ger därmed oförtjänt legitimitet år upplägget. Lexbase PR-ansvariga blåste också Bahnhof’s VD genom att säkra en kommentar från honom i integritetsfrågor. Alla som sedan retar sig på hans ev. uppblåsthet eller tydliga ställningstagande för ett fritt internet utan övervakning blir därmed nyttiga idioter som ytterligare ger Lexbase en image av nätfrihetskämpar.

Det finns för ovanlighetens skull en mycket god anledning att förbigå dessa mörkermän (och kvinnor ) med tystnad. Själva affärsidén bygger på att skapa uppmärksamhet kring samhälleligt lidande och våld och kalla det journalistik. Det har ingenting med seriös och ansvarskännande journalistik att göra. Det handlar inte heller om nätneutralitet eller konsekvensneutraliet eftersom själva upplägget ger en möjlighet för vem som helst att hänga ut och tysta obekväma röster. Själva utgivaransvaret har den ansvarige utgivaren uppenbarligen redan kastat i papperskorgen genom att återta ansökan om utgivningsbevis. Lexbase representanter uppger att de gjort detta ”bara för att vi kan göra det”.

Det skall bli mycket spännande att se vad JK kommer fram till. Men skojargänget behöver knappast vara oroliga, JK har en dokumenterat njugg inställning i förtalsmål. Det är m.a.o. fritt fram för ohämmad skampålejournalistik i Sverige. Pressens egen etik har hittills hindrat att journalistiken spårar ur på det sätt vi fått ta del av från t.ex. Storbritannien. De sämsta exemplen i medielandskapet (t.ex. spekulativa TV3 och TV5) finns således rent juridiskt utomlands.

Följaktligen sätter även Lexbase upp verksamheten utomlands. I och med detta försvinner myndigheternas sista möjligheter att på något sätt beivra verksamheten och de skadelidande kan inte göra något alls för att förhindra kränkningar och påhopp som en följd av deras publiceringar. Det är ju inte de som tillhandahåller tjänsten som är ansvariga för att uppgiften blir offentlig. Offentliggörandet sköts ju av den som aktivt betalar för att få ut uppgifterna och börjar driva kamapanj. Hen kanske i sin tur har utgivningsbevis, vad vet jag?

Så: Do Not Feed The Trolls!!

Om vi är det minsta rädda om journalistikens integritet och om vår offentlighetsprincip behöver vi kontra med ett bullersamt samtal om hur och varför vi publicerar/inte publicerar. Ansvaret för skador av en publicering skall därmed tydligare sammanlänkas med ansvariga för de tjänster som tillhandahållit informationen. Annars kantrar pressetiken p.g.a. förtalande och kränkande uppgifter publiceras en masse på nätet a lá Avpixlat. För ett fritt internet behövs det uppenbarligen en modernare lagstiftning kring datahantering i bulk. Skicka därför en tydlig signal till våra politiker i EU-valet och Rösta Pirat!

/Ansvarig utgivare Erik Fahlberg

Kampen den går vidare… Den har bara börjat. Censur i Public Service

Censur

Kampen den går vidare… Den har bara börjat. Censur i Public Service

Statens Biografbyrå har efter Gunnel Arrbäcks (fd. VD) envisa kamp avskaffat dinosauren filmcensuren i Sverige (f. 1911 d. 2011). Det innebär att Staten inte längre lägger sig i vad vuxna skall kunna titta på och inte. Men det satt jäävligt långt inne. Oavsett politisk färg på regeringen så lyssnade ingen på Gunnel utan behandlade frågan ungefär som moderna socialister behandlar anakronismen monarki. Gunnel hoppade av uppdraget i protest 2007, då filmcensuren inte klippt i någon film sedan 1996. Hon gjorde det med en smäll och så småningom gjorde svallvågorna att vi fick en ny lag som förbjuder detta och en ny myndighet: Statens Medieråd.

Ändå finns det stora problem med yttrandefriheten. När skall Public Service myndigförklara sina tittare/lyssnare? Meningen med licensfinansieringen är att Sverige skall ha s.k. oberoende medier för att föra samhällsdebatten och kulturen framåt utan eget vinstintresse. När då samarbetspartners och medarbetare tydligt tar ställning i frågor om mänskliga rättigheter, ekonomi och miljöpolitik så blir de obekväma (som folk i allmänhet skulle jag vilja tillägga). Enligt SVT’s ledning så riskerar tydliga ställningstaganden inför ett supervalår att leda till att mediets objektivitet ifrågasätts.

Pann(etoz)kaka

Detta samtidigt som rasistiska påhopp går alldeles utmärkt i namn av underhållning. Andra skulle nog kalla underhållningen för ett utslag av strukturell rasism när den manifesteras i manusförfattares och TV-producenters brist på smak och respekt. Jag tror tvärtom att det bidrar till mediets trovärdighet att avsändarna är tydligt åsiktsdeklarerade och återspeglar ett tvärsnitt av befolkningen. Hederliga argument bidrar till en konstruktiv debatt. Men det är inte vad Public Service i Sverige längre handlar om. Det handlar om att severa lagom färdigtuggade program som inte får CIS-svensken att sätta kaffet i vrångstrupen. Mer Mello. Gör pladdrig underhållnings TV med sofftyckare och lyteskomiska Debatt istället. Eller så kan Annika Lantz skoja med politiker i ansvarspositioner likt en kvinnlig Hagge Geigert i tramsprogrammet Lantzkampen. Ställ ännu hellre upp två representanter för politiska partier med mediestylade argument i beredskap som lydigt pratar förbi och i munnen på varandra ivrigt påhejade av programledare i Agenda. Låt dem aldrig i lugn och ro få utveckla sina argument och låta tittaren själv avgöra relevansen. Kakafonin skall visst passera som samhällsjournalistik och självutnämnda experter skall tydligen utse vinnare i dokusåpan (*spyr högljutt ulkande*).

Censur2

Det rimmar extremt illa med Public Services uppdrag när seriösa men kontroversiella dokumentärfilmer stuvas undan så länge valåret pågår. Det är knappast särskilt hotfullt eller diskriminerande att med stöd av ekonomiska experter belägga att

godheten

när Sverige utnämnts till det land där inkomstklyftorna växer snabbast. Att det illustreras på ett kul sätt gör saken inte mindre allvarlig. Det är hela poängen.

Senaste klavertrampet var när Vattenfalls nordenchef Tomas Wahlborg, fick inleda programmet om kärnkraft i Agenda och tilläts sätta tonen för den påföljande debatten mellan kärnkraftskramaren Jan Björklund och Miljöpartiets Åsa Romsson med sitt malande om hittepåordet baskraft istället för det vedertagna reglerkraft. Renhårigare hade väl varit att ställa Stefan Löfvén emot Jonas Sjöstedt som tagit ännu klarare ställning än MP och avkräva Löfvén ett besked från sitt splittrade parti i frågan. Det var ju trots allt S som försatte oss i den här situationen med sitt inkuppande av linje 2. Men istället flyttar industriledda SVT på frågan och placerar den bekvämt i knät på miljörörelsen. Detta skall alltså kallas för objektivitet.

Vadå industriledda? Läs boken ”Fri Television? Om public service i en ny medievärld” av SVT’s tidigare VD Christina Jutterström för insyn i hur läget är för sk. oberoende media i Alliansens Sverige. Den 1 juli 2009 blev Sveriges Television, Utbildningsradion och Sveriges Radio medlemmar i företagar- & arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv. Att public service är medlem i en organisation som är ”företagens företrädare i Sverige” kan omöjligen vara förenligt med att vara i allmänhetens tjänst.
Ur boken:

Golvuret i hörnet tickade och Stegö Chilò var pressad. Hon hade just avslöjats med att under femton år inte ha betalat den obligatoriska tv-avgiften och hon ursäktade sig länge och ingående för detta. Men detta var inte hennes huvudärende. Det viktiga budskapet var ett annat. Det lät på följande sätt:

Tillståndsperioden för de tre public service-företagen, som riksdagen tre månader tidigare enhälligt hade beslutat skulle gälla under sex år, måste halveras och uppdraget omprövas. Under de tre närmaste åren skulle nya utredningar göras och beslut tas om den framtida utformningen av svensk public service.

”Kartan för public service ska ritas om från grunden, och det handlar om såväl utveckling, rationaliseringar, publicistiska som formmässiga frågor även om inte hela havet ska storma”,
sa ministern och försäkrade oss tre, för några ögonblick förstummade, radio- och tv-chefer att detta stod de fyra partiledarna i alliansen bakom.

Den bild som vi skall få av samhället får m.a.o. inte vara systemkritisk inför valet hävdar både SR och SVT.

Gunga inte båten, stör inte väljarna med komplicerade sammanhang och ”bökiga” frågor. Cirkulera! Här finns inget att se.

freddan

Den konsensustrans vi försatts i kan endast brytas av uppbragta kritiska röster av kött och blod. Brännande frågor kommer knappast i dagen under en hagelskur av förbeställda opinionsundersökningar. Exempelvis utgör migrationskritiska såväl som genusteoretiska röster sida vid sida den väv som vi dagligen orienterar oss från när mänskliga rättigheter är satta på undantag. Den dag någon av dem tystnar p.g.a. repression, censur (lagstiftad eller självpåtagen) och klasshat så bor vi inte längre i ett samhälle präglat av ett öppet samtal.

Vilket samhälle vill DU ha?

Ett samhälle präglat av den starkes rätt, eller ett samhälle där var och en ses som en ytterligare anledning att anstränga sig att förstå men inte nödvändigtvis acceptera. Det samhället skulle jag vilja kalla progressivt. Det vi ser nu är en regression inför en medielogiskt präglad förvalsdebatt. Ge oss istället mer samtal, mer förtvivlan, mer engagemang, mer kamp! Minns hur vi fått våra rättigheter. De har inte givits oss av någon välvillig despot. Vi har krävt att dessa skall vara universella och okränkbara. Så länge vi inte uppnått det har kampen bara börjat. Nu fortsätter vi…

En annan bild av vården vid Lilla Erstagården barn och ungdomshospice

”-De som bara är jobbiga rakt igenom. Det kan vara för att de är så tyngda – eller för att de är knäppa. De är extremt krävande, vad sjukvården än gör så blir ingenting bra.”

Minna Ranfelt Wittbom, vårdchef och chefssjuksköterska

Sedan hösten 2013 är hon anställd på Lilla Erstagården barn och ungdomshospice. Här intervjuad av Sanna Rörbecker, journalist i ett reportage under rubriken: DÖDEN – Lugn och ro utlovas vid barnens sista klinik. Reportaget finns publicerat i Dagens Medicin nr 1-3/14 utkommen onsdagen den 15 januari 2014.  Citatet är ett uttalande apropå de föräldrar och anhöriga som besöker verksamheten och har erfarenhet av att vården brustit.

Om du besöker en hospiceverksamhet och förväntar dig förståelse för att människor i utsatta situationer inte nödvändigtvis är ”tappra, ädla och aningslöst tacksamma”, så vänd dig inte till Lilla Erstagården. Citatet från vårdchefen återspeglar perfekt den arrogans och nedlåtande attityd jag blivit bemött med från Ersta Diakonis ledning. En attityd som förhindrar att verksamheten på allvar utvärderar verksamhetsbrister i dialog med dem som besöker den innan en eventuell utbyggnad. Konstruktiv kritik göre sig icke besvär. Det som inte hyllar ledningens initiativ bemöts med maktspråk och förklenande omdömen.

Den rädsla och osäkerhet hos personalen som blir utfallet genererar prestigefyllda och aggressiva utfall emot patienter, anhöriga och i värsta fall andra i personalen som är satta att värna om vårdmiljön. På ett hospice vårdas patienter i avvaktan på ett väntat försämrat hälsoläge och den obevekliga döden. Att ständigt leva och arbeta i dess närvaro kräver tålamod, ödmjukhet och omsorg även om den som för närvarande bara orkar se tillvaron i svart. Jag vill på intet sätt utge mig för att vara en av de föräldrar som avses i citatet, men synen på människor som jobbiga rakt igenom när sjukvården påtagligt brister är ett symptom på avsaknad av just dessa kvaliteter. Det visar på ett obehagligt klamrande vid tankar om att patienter och anhöriga ”är” på det ena eller andra sättet och genom sitt agerande bättre eller sämre förtjänar den omsorg som ges.

Det ger ett intryck av att Lilla Erstagården i mångt och mycket liknar en traditionell välgörenhetsinstitution. Med det menar jag att verksamheten skiljer ut sig från modern sjukvård, där patienter och vårdpersonal delar villkor och tillsammans skapar en trygg plats att vila ut på. Att arbeta med döden som granne kräver just detta. Att de ansvariga besitter en trygghet och säkerhet i existentiella frågor, inte ett oroligt sökande och spekulerande i jakt på enkla sammanhang eller syndabockar. Alla som besöker Lilla Erstagården vet att när som helst kan det ofattbara inträffa. Den som man älskar över allt annat rycks hastigt bort utan någon självklar orsak. Därför är sökandet efter orsaker eller indelande av familjer i ”öppna och harmoniska” och ”extremt krävande” så skadligt för både arbetsmiljön och familjernas trygghet. När det inte finns någon förklaring så är det bästa att bara vara närvarande och inte döma.

Det klarar inte Ersta Diakonis ledning och därför är det föga förvånansvärt att personalen i en intervju med en medicinsk journalist uppvisar klara brister i sitt etiska förhållningssätt. De bland personalen som trots det klarar av att upprätthålla ett sådant får troligen sin bekräftelse på annat håll, sannolikt från samma utsatta familjer som besöker verksamheten. Ställd inför valet att fortsätta trots denna oförstående ledning har 9 erfarna och skickliga medarbetare sagt upp sig. De vill helt enkelt inte utsätta sig själva och i förlängningen patienter och anhöriga för påspädning av lidande i en redan smärtsam situation. Då spelar det mindre roll att fler än hälften av de som arbetar kvar i verksamheten har varit med sedan starten 2010. Det handlar inte om erfarenhet från Ersta Diakoni. Det handlar om att klara av att möta patienter och anhöriga i just deras belägenhet, något som det är fullt möjligt att tillgodogöra sig genom intresse för och erfarenhet från den moderna vården. Den spetskompetens och pionjäranda som Lilla Ersta barn och ungdomshospice sägs representera framstår i det perspektivet som rena 1800-talet.

Jag hoppas och tror att det finns verksamheter där mötet med människan står i centrum och inte ett ängsligt polerande på varumärket.

Dagens Medicin

Kanske har artikeln kommit till som en reaktion på den uppmärksamhet verksamheten ådragit sig under hösten, med en hastigt påkallad uppföljningsprocess från landstingsledningen. Att ”äga berättelsen” om verksamheten är viktigt för en såpass känslig verksamhet som ideellt driven och sponsorstödd sjukvård. Även om patienterna inte kan rösta med fötterna i dagens palliativa vård, så kan vårdgrannar av misstänksamhet mot verksamheten förbigå den med tystnad och sluta remittera patienter.

I en artikel i Nacka-Värmlandsposten tonar bilden fram av en verksamhet som präglas av allt annat än lugn och ro. Det handlar helt enkelt om man vill tillgodogöra sig perspektivet från de mest utsatta familjerna eller inte.

– Vi känner oss inte välkomna längre

, säger en förälder som vill vara anonym. Ur personalstyrkan har totalt nio personer slutat.

– Jag upplevde en stor kvalitetsförändring och kunde inte stå för vården längre

, säger en av de som slutade.

Detta har hänt på Lilla Erstagården

September 2010 – Lilla Erstagården invigs i Hästhagen i Nacka.
Februari 2013 – En större omorganisation sker.
April 2013 – Två allvarliga läkemedelsavvikelser leder till en Lex Maria-anmälan.
April 2013 – Föräldrar går ut i medier och kritiserar Lilla Erstagården för bristande patientsäkerhet.
Oktober 2013 – SLL presenterar en fördjupad uppföljningsrapport om vården på Lilla Erstagården.
November 2013 – Tio föräldrar kritiserar fördjupningsrapporten i ett brev till SLL.
December 2013 – En tidigare anställd över-läkare och en chefsjuksköterska kritiserar rapporten i ett brev till SLL.

Lilla Erstagården
Nordens enda barnhospice finns i Hästhagen. Här behandlas barn och ungdomar i livets slutskede samt barn med så svåra kroniska sjukdomar och skador att de väntas dö en för tidig död. Lilla Erstagården drivs av den ideella föreningen Ersta diakoni och har fem platser. Enligt avtal med landstinget ska antalet platser utökas till åtta. Men den planerade utbyggnadens bygglov har överklagats.

NVP 14 januari 2014

Verksamheten är Lex Maria anmäld och jag har med anledning av mina dyrköpta erfarenheter gjort en egen anmälan till IVO, där jag tillför det material som anförtros mig av andra anhöriga. Ni som inte delar ledningens bild av verksamheten, vet att ni inte är ensamma eller ”enskilda fall”.

/Otacksamma Föräldern

Fy skäms SVT!! Utebliven rapportering om regeringens korruption

I Sveriges Radios nyhetsflöde idag:

EU kräver nya åtgärder mot korruption

Vid lunchtid i dag kommer EU-kommissionär Cecilia Malmström presentera en rapport om korruptionen i Europa, den första i sitt slag. Ekot har läst en del av rapporten, som innehåller rekommendationer riktade till vart och ett av de 28 EU-länderna.

Sverige får bland annat uppmaningen att ytterligare öka öppenheten kring finansiering av politiska partier. EU-kommissionen vill att man ska överväga ett totalförbud för svenska partier att ta emot bidrag från anonyma donatorer.

Motsvarande i SVT:

EU: Korruption för miljardbelopp

Hemlig partifinansiering är också problematisk, enligt Malmström. Även detta berör Sverige.

Det kan vara någon med personlig anknytning som bidrar, konstaterar hon.

– Men det kan ju också vara ett stort företag eller en organisation. Då har väljarna en rättighet att få reda på det. Det kan påverka väljarens ställningstagande, säger Malmström.

Hon tror dock inte på gemensamma EU-regler på området, då traditioner och partisystem är så olika.

– Jag tror inte det finns en modell som passar alla.

Aktuellt toppar med att en Moderatpolitiker i Stockholm gjort en MAX och hotar sina anställda med avsked och får i stort sett oemotsagd sprida sin skattesänkarpropaganda. Endast en förvirrad S-politiker mumlar något om dålig smak. En folkpartist muttrar något om otydlig avsändare. Själva huvudproblemet är ju att i Filippa Reinfeldts landsting vill erfaren personal inte arbeta kvar p.g.a. dåliga arbetsförhållanden och LÅGA LÖNER. Den sidan av saken berörs inte. Därefter kommer en rapportering om EU-rapportens kritik emot Sveriges avsaknad av regler mot korruption. Som största problem nämns den ökande korruptionen i Svenska kommuner.  Inslaget fortsätter med olika experter som talar om behovet av insyn i upphandlingar. Däremot ignoreras helt den förödande kritiken av Regeringens vägran att åtgärda korruptionen inom rikspolitiken genom att tillåta anonyma bidrag till partier.

I normala fall skulle någon av expertkommentatorerna vara med i studion och kommentera regeringens ovilja att hantera detta och konsekvenserna för folks vilja att rösta i val som avgörs med pengar. Istället hamnar fokus på enskilda korrupta politiker och kommuner, där enligt rapporten nära var 5:e Svensk känner någon som tagit emot en muta. Något som för övrigt ifrågasatts av forskare på området.

Huvudproblemet i Svensk politik är kopplingen mellan stat/kommun och kapitalstarkt näringsliv. Det var illa på -70 och -80 talet när Wallenberg försedde S-regeringen med sin syn på näringspolitik, men det skedde i alla fall inför öppen ridå. Nu när korruptionen blivit institutionaliserad med bl.a. bildandet av Vinnova, så tillåts sponsorerna (Wallenberg igen?) gömma sig bakom köpt lagstiftning i valhemlighetens namn. Valhemligheten gäller på valdagen, inte under kampanjer och i samband med bidrag till samhällsbärande partier. Skall det vara så svårt att förstå?

Tydligen har SVT’s nyhetsredaktion svårt att förstå, för man får leta bra noga för att hitta ett enda ord om detta under nyhetsdygnet trots att de slår på med 1000 miljarder i korruptionsrelaterade förluster i EU. Hur tror ni väljarna kommer att värdera det i samband med valet till EU-parlamentet? Avsaknad av rapportering är också ett politiskt ställningstagande. Det verkar som att vi inför supervalåret fått en verklig statstelevision istället för oberoende granskning och kommentar till makthavarnas utspel.

Fy skäms SVT!! Tur att vi har Ekot i P1, synd att allt färre lyssnar på radio numera.

/Ansvarig utgivare Erik Fahlberg

We have had ter…

We have had terrorism in our Underground. It (the storyline) was not treated lightly.

Benedict/Sherlock Cumberbatch till Daily Mirror om Terrorismhandlingen i premiär avsnittet för tredje säsongen av Sherlock.

Sherlock Cumberbatch

Min reaktion: WTF!!!

Snowden har precis visat att GCHQ är värre än NSA när det gäller massövervakningen av landets medborgare. Tidningen Guardian har under året som gått utsatts för Stasi-metoder och fått reportrar arresterade över hela världen. Benedict Cumberbatch har själv i en liten ”Press-kupp” med all tydlighet visat att han tar avstånd från detta.

Vad i helvette håller manusförfattarna på med?? Försöka att elda upp Watson på Guy Fawkes day och använda Guy Fawkes som en symbol för det onda, för att han konspirerat för att störta ett korrupt styre (kom ihåg att det är segrarens ord som står i historieböckerna), just nu när masken från V för Vendetta har blivit en universell symbol för motståndet mot massövervakning.

guy-fawkes-mask-001

Det är inte bara korkat. Det liknar statlig propaganda för strängare terrorlagar. Något som David Cameron i sina senaste populistiska utspel inte varit sen att utnyttja. Han hänvisar inte till den Brittiska Sherlock, men argumenterar utifrån att ha sett ”Spooks”, ”Homeland” och den ”amerikanske” Sherlock in action för att vi skall spola vår oro för att GCHQ skall få samla på metadata. Tack och lov fanns det snabbt röster i parlamentet som inte hämtar sin världsbild från TV-Serier, men vi talar ändå Storbritanniens premiärminister här.

Nu när avsnittet en månad senare haft premiär i SVT hoppas jag inte att FRA-förespråkarna tar tillfället i akt att sprida liknande skitargument i Sverige.

Birgitta Ohlsson, demokrati och EU-minister:

Ökad öppenhet är en nyckelfråga. EU:s institutioner behöver smittas av vår nordiska öppenhetskultur. När öppenheten ifrågasätts i ministerrådet eller EU-domstolen är det de nordiska länderna som enträget står upp och försvarar den enskilde medborgarens rätt till insyn. Det arbetet blir allt viktigare i en tid där många EU-länder tycker att öppenheten gått för långt.

För mig är det självklart att förvänta sig öppenhet även från EU. Därför är det centralt att den europeiska offentlighetsprincipen, som liknar den nordiska modellen, bevaras och utvecklas. Vi vill se en EU-förvaltningslag som tydliggör medborgarnas rättigheter och skyldigheter och som skapar öppna och effektiva institutioner.

Sverige kritiseras hårt från EU-håll för att inte värna om vårt oberoende och för att massövervakningen står utom demokratisk kontroll. När EU-ministern pressas i Ekots lördagsintervju säger hon att kontrollen över våra relationer till främmande makt ligger hos statsministern och utrikesministern.

Jag hade säkerligen haft en någorlunda annan åsikt, men det finns som sagt speciella skäl kring det.

Både Reinfeldt och Bildt har under året som gått hållit på att fjäska för Obama för att få till frihandelsavtalet. Att vi inte vill ha säkerhetstjänsten i vårt vardagsrum innebär inte att vi sympatiserar med terrorismhandlingar. Världen är tyvärr mer komplex än så.

Men alla kan ju inte vara Dr. House

/Otacksamma Föräldern

Om ingen någons…

Om ingen någonsin behöver ställas till svars för övergreppen på vår integritet, innebär det också att det ytterst inte är någon som är ansvarig för den?

Nyhetskrönikan

Emanuel Karlsten: Om FRA påstår att de följer lagen så är allt ok

Publicerad 2014-01-04 06:58

Det här fick mig verkligen att fundera. Det har varit ett harvande i spalterna om debattklimat och åsiktskorridor på sistone som varit smått pinsamt med tanke på att själva yttrandefriheten, meddelarfriheten och offentlighetsprincipen just nu är under attack. Borde vi inte så att säga ”lyfta frågorna” till att handla om hur pass förenligt det är med vår grundlag?

Jag funderar å ena sidan på om vi kanske skulle vara i behov av en författningsdomstol som kunde ta klåfingriga populister i örat och påminna dem om viktiga grundprinciper. Det har tydligen höjts ett antal röster för detta under det gångna året, trots att frågan är ungefär lika sexig som avskaffandet av monarkin. Då blir det å andra sidan genast litet mer spännande att titta på vilka som absolut INTE vill ha någon förändring i den riktningen. De sitter av någon anledning i majoritet i den lagstiftande församlingen. Och har enligt regeringen en fäbless för att missbruka KU:s möjligheter till granskning av ministrarnas förehavanden. Hmm… plotten tjocknar.

Sedan hittar jag, föga förvånansvärt en tvättäkta skråjurist bland förespråkarna. Han uttrycker sig förvånansvärt nyanserat om riskerna med inrättandet av en sådan institution:

Problemet med min åsikt, och det erkänner jag villigt, är att det är ytterst svårt att avgöra var frågan om regeltillämpning slutar och frågan om innehållet i politiska beslut börjar. Det är med andra ord ytterst svårt att avgöra var gränsen går mellan juridiska frågor som skall bedömas av domare, en författningsdomstol, och politiska frågor där politikerna fattar beslut med ansvar inför väljarna. Varje politiskt beslut går til syvende og sidst att pröva mot reglerna, vilket innebär att frågan om tillåtligheten av politiska beslut riskerar att olämpligt ofta bli ett medel för den politiska minoriteten att förhala viktiga beslut. Till slut riskerar man då att det politiska ansvaret tunnas ut eller försvinner och det blir icke-valda jurister som fattar de ödesdigra besluten.

Inga problem för honom. Jurister är ju mycket mindre korrumperade av kontakter och egna intressen, eller hur, så:

Politiker som inte behöver bry sig om de mest grundläggande spelreglerna, eftersom dessa kan köras över av riksdagens majoritet, eller jurister som får frågor i knät där ett juridiskt beslut har stora politiska konsekvenser, i förekommande fall inte bara för det egna, utan också för många andra länder. Jag föredrar det senare, men frågan bör i ärlighetens namn ställas så brutalt.

Författningsdomstolens makt

Mårten SchultzJuridikbloggen juli 9, 2012

Christian Engström, EU-parlamentariker för Piratpartiet är mer tveksam, utan att för den skull utesluta alternativet helt:

För även om det kan kännas som en bra idé med en författningsdomstol när man tittar på det tyska exemplet, finns det invändningar. När Nyheter24 intervjuade mig sa jag så här:

– Å ena sidan vill vi att lagstiftarna följer grundlagen, jag tänker särskilt på piratpartiets centrala frågor som IPRED, FRA och datalagringsdirektivet som vi anser är konstitutionsvidriga.

– Å andra sidan är det problematiskt med en domstol bestående av icke folkvalda gubbar i slips som överprövar folkviljan i riksdagen.

Om man ger den yttersta makten över vilka lagar som får stiftas till ett icke folkvalt organ, då blir det ju av yttersta vikt hur man ser till att det organet bevarar sitt oberoende. Hur undviker man att domstolen politiseras börjar driva en egen agenda som ingen utomstående har kontroll över? Hur förhindrar man att det blir vänskapskorruptionen som styr, så att det bara blir ytterligare ett tandlöst organ som ger makthavarna en klapp på ryggen varje gång de möts av kritik?

Det är som sagt knepiga frågor, där jag inte tycker svaret är självklart. Å ena sidan, å andra sidan.

Jag tar detta ad notam och tittar så på två tvärsäkra åsikter innan jag fäller något eget slutomdöme.

Någon debatt om demokratins djupare värden förekommer i princip inte. Den som försöker ta upp en diskussion i ämnet avskrivs som knepig eller rent av som rättshaverist. Sverige har inte ens någon konstitutionsdomstol som kan göra bedömningar av vad som är rimligt, demokratiskt och enligt spelreglerna.

I EU är det, som bekant, ännu värre. Där styr icke-valda eurokrater, som verkar ha sin främsta lojalitet hos olika särintressen. Det demokratiska underskottet är så pinsamt stort att man helt enkelt har slutat diskutera saken. Och den europeiska unionens maktanspråk och klåfingrighet tycks inte känna några gränser.

HAX aka. Henrik Alexandersson, libertarian

Är du mot författningsdomstol är du naiv och dum (på ett ungefär). Selimovic är så förnumstigt nedlåtande endast en folkpartistiskt katedermänniska kan vara som tror att den som inte håller med inte har förstått…  (på ett ungefär). Eller så är det något helt annat som avgör om ett land stiftar rasistiska lagar och blir fascistiskt. USA har alltid haft författningsdomstol och de hade raslagar. Ungern har författningsdomstol. Sverige har det inte och därför står vi alltså på randen till fascism (på ett ungefär).
Robin Zachari aka Alliansfritt, socialdemokrat

Sammanfattningsvis skulle alltså socialister och de som på allvar förespråkar en någorlunda transparent demokratisk process inte frivilligt avhända sig någon lagstiftande makt till gubbväldet i peruk. Liberaler, libertarianer och konservativa har inga som helst problem med det och uppbackas föga förvånande av representanter för rättsväsendet. Jag tror faktiskt själva FRA debaclet har slagit huvudet på spiken åt mig. Jag vill inte bli dömd av någon som inte riskerar konsekvenser för egen del vid uppenbara missgrepp.

Alltså:

  • Det skall inte finnas oavsättliga jurister.
  • Det skall inte finnas domstolar med sekretessbelagda domar.
  • Det FÅR inte förekomma att folkvalda och/eller media hindras i sitt arbete genom att offentlighetsprincipen urholkas.
  • Det enda konstitutionella blir då att uthålligt tolerera fascisttrollens buller i riksdagen. Det är priset för en fungerande demokrati, det kanske t.o.m. är ljudet av den.
  • Om regeringen så fort de stöter på något de inte gillar ropar på en domstol för att hantera pöbeln har de slutat se sig själva i sin valkrets, de smiter från notan och visar ohöljt väljarförakt.

Emanuel. Du har onekligen ett speciellt namn. Det du skriver på DN är oftast som ett rop i öknen. Synd bara att det skall vara så förtvivlat svårt att bli profet i sin egen stad. Ännu sover folket.

/Erik Fahlberg, ansvarig utgivare

Hur fick jag min världsbild? Marknadskrafterna som de såg ut i barnböcker tidigt ’70 tal.

Det här är anledningen till att jag vill att vi skall läsa högt och länge för våra barn. För att de skall lära sig att tänka själva, fråga andra, fråga någon som vet och framför allt aldrig glömma att tänka själva.

En mysig stund med Lurviga Ludde eller Max Lurifax om och om igen sätter ofrånkomligen sina spår. Ingen av dessa böcker finns längre i tryck, men har man tur kanske man hittar dem på ett antikvariat eller på något välsorterat bibliotek.

Tänk er själva. Känslan när en följer med de vuxna till det stora köpcentret och ser hur de beter sig. Barnet som stilla tänker för sig själv: Det där har Max allt räknat ut riktigt bra åt den som äger affären! Eller när en kommer ned på stan och ser en riktigt sliten uteliggare. Barnet drabbas av medkänsla och identifikation: Vad hen måste sakna sin Lilla Marie! Eller det är säkert någon som lurat av hen alla pengar som hen slitit ihop, undra på att hen är ledsen. Själva människosynen utgår från ett perspektiv där en kan identifiera sig både med de utsatta och de som utsätter utan att falla offer för omständigheter. Sagans värld är fantastisk på det viset. Du kan kliva i och ur bilder och berättelser litet som det passar och så länge författaren tar dig, läsaren/lyssnaren, på allvar liksom ger dig ett moget tilltal så kommer du att förvänta dig detsamma från dina medmänniskor. Lurviga Ludde är ingen rasifierad stereotyp, däremot skulle säkert en del representanter ur den mer uppburna samhällsklassen protestera mot hur de porträtteras. Nidbilder och karikatyrer skulle de säkert kalla gestaltningen av såväl befälet ombord på skeppet som Luddes adoptivfar herr Knot eller den kortspelande bedragaren. Vi hittar i verkliga livet dessa typer som ägare till bemanningsföretag, bärplockarentreprenörer eller kreditkortsförsäljare. De har studs under dojjan och får dagligen uppmuntrande ryggdunk från myndigheter och frihandelsorganisationer. Luddes kön, ålder, sexuella läggning eller hudfärg är i sammanhanget mindre relevant. Det är hans prekära situation och hans tröstlösa strävan efter att hitta en inkomst åt sin ”husse” som gör honom till en strålande förebild för det prekariat som numera blivit en permanent del av Europas arbetsmarknadspolitik. Om heltid åt alla leder till inflation kanske det är läge att bekämpa den genom att dela på arbetet istället. De som under föregående regim tjänat mest får maka åt sig för att de som inte kunnat tjäna lika mycket skall få möjlighet att leva ett anständigt liv. Det är den laglösa rättvisans princip ”att ta från de rika och ge åt de fattiga”. Om det är upp till dem som tjänar på slaveriet kommer det inte att bli någon förändring.

Min son sitter nun och plaskar i badkaret och vill att jag tar ett dopp med honom. Jag vet vad jag kommer att läsa som godnattsaga ikväll. Om han växer upp och tycker att samhället inte behandlar Ludde anständigt är jag rätt säker på att han kommer att göra mig sällskap i kampen för att befria världens Luddar från slavarbete. Om han ser att jag sviker mina ideal så kommer han nog att påminna mig om vad jag läste för honom som barn.

/Otacksamma Föräldern

Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

themusicologist

frontline 'soldier' in the war against musical banality

Emma i skrubben

Malte on the Roxxx

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

Malin Johansson - skriver mycket, läser mer.

Älskar alla former av litteratur

Anne Rambergs blogg

Anne Ramberg är generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund

JOAKIM LAMOTTE

Det du inte visste att du ville veta

Billerbloggen

Serier, illustrationer och en massa livsviktigheter

Zolfagary

Sveriges största blogg om Zolfagary

(den svenska) modellen

Kritisk granskning, fa(c)kta, kollektivavtal, mänskliga rättigheter, poesi. Och sömn!

Annorlundalandet

Mammor om livet i familjer med autism, Asperger och ADHD

the human province

in the dark, words weigh double

Juridikbloggen

rätt om rätt

Björn Alvebrand

STYRBORD ELLER BABORD? VALET ÄR DITT.