Nä, nu jävlar går jag ur Svenska Kyrkan!!!

En kort bakgrund. Otacksamma Föräldern har under c:a 10 års tid verkat som kyrkvärd och förebedjare i en av Sveriges större städer. Han mötte sin maka under Svenska Kyrkans grundkurs och gifte sig i den lokala församlingens kyrka. Sjunger gladeligen med i psalmer och älskar gospelmusik. Det finns en rik tradition av pacifistiskt motstånd i gospelmusikens tradition. Dr. Martin Luther King etc.

Svenska Kyrkan under ärkebiskop K-G Hammar tog ställning i kontroversiella frågor (Ecce Homo tex.) och ådrog sig papisternas missnöje. När vi nu har en något mer progressiv påve, så verkar tyvärr kyrkan ha blivit en lika egoistisk och maktdyrkande entitet som den man tidigare kritiserat. Det är som att kyrkan aldrig lämnat staten.

 

MATTEUS 24:50

Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

 

Ord som förpliktar. Som markägare och därmed intressent i processen för ratificeringen av ILO konvention 196 om ursprungsfolk och stamfolk så uppvisar inte Svenska kyrkan någon vidare moralisk ryggrad.

Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk

Kyrkomötet Kyrkolivsutskottets betänkande 2014:1 Stöd samernas rättigheter
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motion 2014:4 om samernas rättigheter. Utskottet anser
att det med anledning av de insatser kyrkostyrelsen genomfört och planerar redan
pågår ett arbete i den riktning motionären önskar varför utskottet föreslår kyrkomötet
att avslå motionen.
Till betänkandet finns en reservation och en särskild mening.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2014:4.
Motionens förslag
Motion 2014:4 av Johan Åkesson, Stöd samernas rättigheter Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att uppvakta regering och riksdag till stöd för en ratificering av FN-stadgan om urfolkens rättigheter.
Bakgrund
Samerna är ett urfolk i Sverige, Norge, Finland och på Kolahalvön i Ryssland. Sedan januari 2011 benämns samer som ett urfolk i Sveriges grundlag och inte bara som en nationell minoritet. Samerna har genom ett riksdagsbeslut formellt sett varit erkända som urfolk i Sverige sedan 1977. Att vara ett urfolk har tyngre folkrättsliga implikationer än att vara en nationell minoritet. Samerna är tillsammans med judar, tornedalingar, sverigefinnar och romer en av Sveriges fem nationella minoriteter. I Sverige finns det sedan början av 2000-talet en minoritetspolitik och minoritetslagstiftning som rör dessa gruppers språkliga och kulturella rättigheter. Landsbygdsdepartementet är det departement som ansvarar för sakområdet och Sametinget är den statliga myndighet som verkställer den svenska samepolitiken. Landsbygdsdepartementet hanterar även frågan om förvaltning av renskötsel på statlig mark och jakträttsfrågor. Andra frågor som rör det samiska samhället hanteras på andra departement. Samiska språkrättigheter hanteras t.ex. inom ramen för Sveriges minoritetspolitik på Arbetsmarknadsdepartementet och frågor som rör fördelning av anslag till samisk kultur och Giron Sámi Theáter, Samiska teatern, hanteras av Kulturdepartementet. Landsbygddepartementet har ett samordningsansvar för de samepolitiska frågorna.

 

ILO-konventionen nr 169
ILO, International Labour Organisation antog konventionen nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder den 27 juni 1989 och den trädde i kraft den 5 september 1991. Principerna för FN:s övriga rättighetsdeklarationer ska även tillämpas på urfolk. Konventionen syftar till att motverka diskriminering av urfolk. Samerna är Europas enda urfolk i konventionens mening. För Sveriges, Norges och Finlands del rör konventionen samerna, och för Danmarks inuiterna. En rad av
FN:s medlemsstater har ratificerat konventionen; Argentina, Bolivia, Brasilien, Centralafrikanska republiken, Chile, Colombia, Costa Rica, Danmark, Dominikanska republiken, Ecuador, Fiji, Guatemala, Honduras, Mexico, Nepal. Nederländerna, Nicaragua, Norge, Paraguay, Peru, Spanien och Venezuela. Norge och Danmark har ratificerat konventionen, men inte Finland, Sverige och
Ryssland. Finlands regering har i regeringsprogrammet för 2011-2015 uttalat som målsättning att ratificera ILO-konventionen 169, men inte angett tidpunkt för detta. Konventionen vill med text i 44 artiklar säkerställa urfolks rätt att själva välja i vilken grad de vill behålla sin kulturella och politiska identitet och beskydda urfolk mot icke frivillig assimilering. I likhet med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och
FN:s konvention om civila och politiska rättigheter syftar konvention 169 till att hindra diskriminering. Konventionen erkänner urfolks behov av att bevara och utveckla identitet, språk och religion. Konventionen berör rätten till tvåspråkig utbildning, sedvanerätt, landrättigheter,
egendomsrätt samt rätt att bli rådfrågade och att delta i beslutsprocesser. Rätten till land samt att urfolk blir rådfrågade från början i beslutsprocesser anses vara de två viktigaste punkterna för urfolk och det som är svårast för stater att gå till mötes. Konventionen anger en minimistandard för skyddet av urfolksrättigheter och slår bl.a. fast urfolks rätt till mark som de traditionellt bebor eller använder. Konventionen tydliggör även staternas ansvar för att identifiera dessa marker och en skyldighet för staterna att garantera ett effektivt skydd för urfolks rätt till marken. I konventionen
finns också bestämmelser om att urfolk har rätt att delta i användningen, förvaltningen och bevarandet av naturtillgångar som hör till deras mark.
Artikel 14
Sverige har inte ratificerat konventionen p.g.a. formuleringen i artikel 14, som rör urfolks rätt till land och vatten:
De berörda folkens äganderätt och besittningsrätt till den mark som de traditionellt bebor ska erkännas. Därutöver ska åtgärder vidtas i lämpliga fall för att skydda de berörda folkens rätt att nyttja mark, som inte uteslutande bebos av dem, men till vilken de traditionellt haft tillträde för sin utkomst och traditionella verksamhet. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid nomadfolkens och de kringflyttade jordbrukarnas situation i detta hänseende. Regeringarna ska vidta nödvändiga åtgärder
för att identifiera den mark som de berörda folken traditionellt bebor och för att garantera effektivt skydd av deras äganderätt och besittningsrätt. Lämpliga förfaranden ska införas inom det nationella rättssystemet för att ta ställning till anspråk på mark från berörda folk.
Sverige deltog aktivt i utarbetandet av konventionen och föreslog i beredningen av texten att man skulle föra in begreppet bruksrätt istället för äganderätt och besittningsrätt, men det förslaget gick inte igenom. Man tyckte från svenskt håll att äganderätt gav en för stark rätt för urfolken till sina traditionella marker.
Utredningsarbete
Frågan om en svensk anslutning till ILO-konventionen nr. 169 har utretts vid ett flertal tillfällen. I betänkandet Samerna – ett ursprungsfolk i Sverige, SOU 1999:25, kom man fram till att Sverige borde ratificera konventionen, men att man först skulle lösa vissa gränsdragningsfrågor gällande vad som var privat mark och samebyars marker där renbetesrätt gäller. En kommission arbetade under sju år för att klarlägga den yttre gränsen för renskötselområdet och kunde i utredningen Samernas sedvanemarker. Betänkande av Gränsdragningskommissionen för renskötselområdet, SOU 2006:14, presentera gränsdragningar mellan vad som är privat mark och mark där renbetesrätt gäller. Vidare var uppdraget att klarlägga hur marken inom renskötselområdet ska indelas enligt artikel 14. Nordiska rådet efterlyste 1995 en Nordisk samekonvention. Efter sex år tillsatte regeringarna i Norge, Sverige och Finland en expertkommitté för att ta fram en sådan, som skulle säkerställa det samiska folkets rätt att bestämma över sin ekonomiska, kulturella och sociala utveckling och för sina egna syften förfoga över sina naturillgångar. År 2005 var kommittén klar med ett förslag, godkänt av sametingen i varje land. 2011 inleddes förhandlingarna om detta förslag mellan de tre staternas olika förhandlingsdelegationer som består av respektive lands regering och sameting. Förhandlingarna ska vara slutförda år 2016.
Från samiskt håll i Sverige har frågan om Sveriges ratificering av ILO-konventionen nr. 169 blivit en fråga av stor betydelse i och med att den svenska minerallagen möjliggör att internationella gruvbolag kan exploatera samiska renskötselområden. Frågan om rätten till mark har under de senaste åren diskuterats i det offentliga rummet genom demonstrationer och uppmärksamhet i riksmedia. Ur ett samiskt perspektiv så är det här ännu en olöst fråga.
Svenska kyrkan och ILO-konventionen
Svenska kyrkans centralstyrelse lämnade ett remissvar på utredningen Samerna – ett ursprungsfolk i Sverige. Frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr 169, SOU 1999:25. I detta yttrande anslöt man sig till regeringens förslag att inte ratificera ILO-konventionen, nr 169 utan vänta, för att man, liksom regeringen ville utreda äganderätten till markerna ytterligare. Man menade bl. a att: Många av de rättigheter som konventionen tillförsäkrar samerna är tillgodosedda genom den lagstiftning som redan råder inom området. Den problematik som avser markrättigheter i konventionens olika bemärkelser är dock ännu ej tillräckligt utredd men måste klarläggas inför en ratificering av konventionen. En ytterligare utredning för att identifiera den mark till vilken samerna kan ha olika slag av rättigheter behöver göras innan slutlig ställning kan tas till vad en ratificering
kommer att innebära för samerna respektive samhället i stort. Vi tillstyrker även förslaget att gränstvister rörande markrättigheter skall ses som så principiella frågor att kostnaderna härför bestrids allmänna medel. Det dåvarande Samiska rådet i Svenska kyrkan var kritisk till centralstyrelsens yttrande och upplevde att Svenska kyrkan inte stödde samernas rättigheter.
Förenta Nationernas urfolksdeklaration
Förenta Nationernas generalförsamling antog i september 2007 en urfolksdeklaration. 143 medlemsstater röstade för en anslutning däribland Sverige. Fyra stater röstade emot, de var Nya Zeeland, Australien, USA och Kanada och 11 medlemsstater röstade blankt. Skillnaden mellan en deklaration och en konvention är att konventioner är juridiskt bindande för de stater som ansluter sig. En deklaration anger principer och en minimistandard som stater frivilligt kan följa. FN:s urfolksdeklaration handlar om rätt till hälsovård, utbildning, andlighet och rätten till traditionella marker. Förenta Nationernas världskonferens för urfolk genomfördes för första gången den 22–23 september 2014. Deltagande var FN:s medlemsstater, däribland Sverige och urfolksrepresentanter från hela världen. Teman som diskuterades var land, territorier och naturresurser. Svenska kyrkan var representerad genom en delegat som är förtroendevald i Samiska rådet i Svenska kyrkan.
Internationell kritik från FN och Europarådet
Sverige har fått kritik vid ett flertal tillfällen i samband med internationell granskning av hur konventioner efterlevs, bl.a. för att inte ha ratificerat ILO-konvention nr 169 om urfolksrättigheter. Kritik framfördes sommaren 2010 i samband med granskningen av Sverige i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Rådet lämnade också en rad rekommendationer rörande samer. I januari 2011 redovisade FN:s specialrapportör för urfolkens mänskliga rättigheter och grundläggande friheter en rapport om samernas situation i de nordiska länderna. Rapporten antogs i september 2011 av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Europarådet har också kritiserat Sverige för att det alltjämt råder en rättsosäkerhet beträffande samernas markrättigheter och att detta påverkar samernas traditionella sysselsättningar och renskötseln. Detta har lett till rättstvister med betungande ekonomiska följder för vissa samebyar. Europarådets ministerkommitté har därför uppmanat den svenska regeringen att skyndsamt ta itu med den alltjämt föreliggande rättsosäkerheten kring markrättigheter i norra Sverige, på ett sätt som skyddar samers rättigheter. Detta samtidigt som det säkerställs att rättstvisterna inte hotar samebyars livskraft och deras renskötsel. Ministerkommittén menar också att regeringen bör överväga hur Sametingets roll bör utvecklas på andra områden. FN:s rasdiskrimineringskommitté har i en rapport från augusti 2013 uttryckt oro för att Sverige ännu inte kommit framåt i arbetet med att ratificera ILO-konvention
nr. 169 eller med en Nordisk samekonvention. På dessa punkter vill FN:s rasdiskrimineringskommitté se en skärpning från svenska staten. Kommittén uttrycker sin oro
över att den svenska minerallagen tillåter stora industriprojekt och andra aktiviteter inom samiskt område, utan samernas fria och förhandsinformerade samtycke. Likaså har Diskrimineringsombudsmannen (DO), i en debattartikel i DN, från september 2013 uppmanat svenska regeringen att ta initiativ till en urfolkspolitik som tar sin utgångspunkt i FN:s urfolksdeklaration och ILO:s konvention 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder.

 

Kyrkornas världsråd och urfolk
Under Kyrkornas världsråds generalförsamling i Busan, i Sydkorea 2013, uttalade den samlade generalförsamlingen sitt stöd för urfolken och uppmanade medlemskyrkorna att:
− respektera urfolkens andlighet och stödja deras strävan för självbestämmande i sina traditionella områden, runtom i världen
− reflektera över sin egen historia och försöka få en större förståelse för urfolkens svåra situation i olika sammanhang
erbjuda stöd till urfolkens delegationer för att kunna delta i olika påverkansaktiviteter inom Förenta Nationerna
− stödja och stärka urfolkssamhällen som strävar mot att demontera förtryckande lagstiftning och politik som legitimerar ett fortsatt kolonialt nyttjande av deras marker;
− koordinera kommunikationsinsatserna mellan medlemskyrkorna inom Kyrkornas
världsråd och ekumeniska aktörer som arbetar för urfolkens rättigheter.
Svenska kyrkans arbete med urfolksfrågor
Svenska kyrkans nationella nivå har under de senaste åren arbetat aktivt för att ge stöd för urfolksrättigheter, t.ex. genom rapporter till Europarådet där man pekar på vikten av att Sverige säkerställer samernas urfolksrättigheter. En rapport från 2012, Våga vara minoritet, har fokus på minoritets- och urfolksbarnens situation i Sverige. En annan rapport från i december 2013 handlar om samiska barns utbildningssituation Marginalized and Ignored. Vidare har Svenska kyrkans nationella nivå, tillsammans med de nationella minoriteternas ungdomsförbund, däribland det samiska ungdomsförbundet Sáminuorra, skickat rapporten Human Rights Challenges in Sweden 2014 till FN:s Råd för Mänskliga rättigheter i juni i år. I den rapporten pekar man på att Sverige
inte lever upp till principerna i FN:s urfolksdeklaration och att den svenska regeringen har antagit en ny mineralstrategi under 2013 som aktivt syftar till att öka antalet etableringar av gruvor, särskilt i de samiska områdena. Dåvarande ärkebiskop Anders Wejryd uttalade sitt stöd för urfolksrättigheter och efterfrågade ansvarstagande av regeringen i den här frågan under ett seminarium om nordisk samekonvention i konstitutionsutskottet 2011. Han har också i en debattartikel i Dagens Nyheter uppmanat beslutsfattare att ta större ansvar för urfolksrättigheter. Den 14 juni 2012 beslutade kyrkostyrelsen om insatser för att främja och utveckla Svenska kyrkans flerspråkiga arbete. Inom ramen för denna prioritering ska en åtgärdsplan utarbetas som vidareutvecklar Svenska kyrkans förhållningssätt i förhållande till språkliga minoriteter, urfolk och personer med funktionsnedsättningar, i enlighet med Sveriges folkrättsliga åtaganden på området.
Utskottets överväganden
Utskottets förslag: Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2014:4. Utskottet delar motionärens intention att verka för samernas rättigheter och värna nationella minoriteter i Sverige. Det bör ske med samma engagemang som när vi verkar för folkgrupper i andra delar av världen. Samerna är genom riksdagsbeslut ett erkänt urfolk och benämns så i Sveriges grundlag, vilket ger tyngre folkrättsliga implikationer än för övriga nationella minoriteter.

Utskottet har tagit del av det utredningsarbete som pågår vad gäller svensk anslutning till ILO-konvention nr 169 och menar att det är en komplicerad fråga som beskrivs i bakgrundstexten ovan. Utskottet ser dock hoppfullt på samernas möjlighet att bevara och utveckla sin identitet, sina språk och traditioner. Likaså ser utskottet med tillförsikt på de förhandlingar som pågår mellan regering och sameting och att frågan om rätten till mark på sikt ska lösas. Med anledning av de insatser kyrkostyrelsen genomfört och planerar fortsättningsvis gör utskottet bedömningen att det redan pågår ett arbete i den riktning motionären önskar. Utskottet föreslår därför kyrkomötet att avslå motionen.
Uppsala den 25 september 2014
På Kyrkolivsutskottets vägnar Sofia Rosenquist, ordförande Marie Nordström, sekreterare
Beslutande: Sofia Rosenquist, ordförande, Marie Nielsén, Daniel Larson, Birgitta Lindén, Ronny Hansson, Kekke Paulsson, Niklas Grahn, Roland Johansson, Berit Simonsson, Anna-Karin Westerlund, Gunilla Eldebro, Lars-Erik Edlund, Elisabeth Rydström, Torbjörn Arvidsson och Marja Sandin-Wester.
Övriga närvarande vid beslutstillfället: Sara Waldenfors, Monica Lindell Rylén, Camilla Persson, Lissandra Rickemark, Jan Sahlin, Katarina Glas, Nasrin Sjögren, Elisabeth Sandberg Kullenberg, Ulla Littgren, Jerker Schmidt, Niklas Larsson, Runar Filper, Ylva Wahlström och Karin Janfalk.
Biskoparna Jan-Olof Johansson och Johan Tyrberg har deltagit i utskottets överläggningar.

 

Reservation
Jag vill reservera mig mot utskottets beslut. Jag anser att kyrkomötet, med anledning
av motionen, ska uppdra till kyrkostyrelsen att intensifiera uppvaktning av regering
och riksdag för att ratificera ILO-konventionen 169.
Marja Sandin-Wester
Särskild mening
Det är viktigt att samernas rättigheter bejakas och att Svenska kyrkan uppvaktar
regeringen så att ILO-konventionen kan bli verklighet för våra samer.
Ylva Wahlström

(min kursivering)

En kortare sammanfattning av kyrkostyrelsens utredningsarbete skulle lyda:

Bla, bla, bla, babbel, babbel, babbel. Vi gör ju redan tillräckligt. Bla, bla, bla, babbel, babbel, babbel. I egenskap av markägare i Sverige är vi rädda att lappjävlarna blir för kaxiga om de får rätt till sina sedvanemarker. Vi vill bara inte säga rent ut att vi gör skillnad på andra urfolk och samer. Det skulle nämligen kunna uppfattas som att vi diskriminerar, något som vi alltid gjort.

Lyssna till historikern Herman Lindqvist i Aftonbladet 2013-10-26

”Tanken slår mig att om det inte var samer i Norrbotten som protesterade utan till exempel indianer i Nordamerika som kämpade för sina rättigheter mot det internationella kapitalet, så skulle förmodligen alla svenska medier vara på plats.

De svenska myndigheternas våldsamma ingripanden i Gállåkk (Kallak) noteras däremot med en gäspning vid frukostborden i Stockholm. Så här har reaktionerna varit i många sekel över det mesta som händer norr om Uppsala, i synnerhet över det som drabbar samerna. Naturen, rennäring, jakt och fiske väger lätt mot arbetstillfällen, nyinflyttade skattebetalare, gruvinkomster och börsklipp.

I Stockholm har det skrivits 20 gånger mer om en hotad ek på Gärdet i Stockholm, än om den våldtagna naturen i Sveriges vackraste landskap.

Historien om svenskarnas behandling av den samiska befolkningen har aldrig riktigt blivit skriven.

Samerna har alltid knuffats undan och behandlats på ett icke människovärdigt sätt, samtidigt som svenska politiker slagits för andra ursprungsfolks rättigheter och internationellt erkännande.”

Huvudet på spiken Herman! Det går bra att tala fint och omständligt om vad andra länder skall göra för sina ursprungsbefolkningar. Det går mindre bra att lyssna till vad andra länder i t.ex. FN säger om hur vi har det på vår egen bakgård.

If You’re going to talk the talk, You’ll have to walk the walk.

Ung. Om du skall påstå att du kan göra något, så måste du kunna verkställa det.

Ett näraliggande exempel på att verkställa sina åsikter finns hos Equmeniakyrkan:
Ur Gemensam Framtids Kyrkokonferens 2013
17. Uttalande med anledning av FNs doctrine of discovery 
Presentation
I februari 2012 publicerade Kyrkornas Världsråds
centralkommitté ett uttalande: Statement on the
Doctrine of Discovery and its Enduring Impact on
Indigenous Peoples (Uttalande om upptäcktsdoktri
-nen och dess fortlöpande konsekvenser för urfolk).
I uttalandet fördömer Kyrkornas Världsråd doktri
-nen som stående i motsats till Kristi evangelium och
som en kränkning av de inneboende mänskliga rät
-tigheter som alla individer och folk har fått från Gud.
Kyrkornas Världsråd uppmanar även sina medlems
-kyrkor att reflektera över sin egen nationella och
kyrkliga historia och att uppmuntra alla sina för
-samlingar att söka en större förståelse för urfolks
-frågor, för att stödja urfolk i deras ansträngningar
att utöva sin inneboende suveränitet och grundläg
-gande mänskliga rättigheter, att fortsätta verka för
ökad medvetenhet om frågor som berör urfolk och
att utveckla påverkanskampanjer för att stödja rät
-tigheter, ambitioner och behov hos ursprungsfolk.
Kyrkostyrelsen föreslår kyrkokonferensen:
• att konferensen fördömer och tar avstånd från
Doctrine of Discovery och ger stöd till Kyrkornas
Världsråds uttalande om detta.
• att uppmana församlingarna att verka för ökad
medvetenhet kring frågor som berör urfolk, och
i synnerhet samerna, att främja teologisk reflektion
kring urfolksfrågor och att utveckla påverkanskam
-panjer för att stödja de rättigheter, ambitioner och
behov som finns hos samerna och urfolk i andra
länder.
• att konferensens uttalande utformas enligt nedan:
Uttalande om Doctrine of Discovery och urfolkens situation i Sverige och i andra länder:
Ca 500 miljoner människor tillhör idag något av de
över 5000 urfolk som finns på jorden. Ett av dessa
urfolk är samerna i vårt eget land. De flesta urfolk,
inklusive samerna, har drabbats hårt av kolonise
-ring av deras områden av andra folk, i många fall
av den kristna västvärlden. Fortfarande idag drab
-bas urfolk av diskriminerande lagar och regelverk
och av dess effekter i form av förlorad mark, natur
-tillgångar, tvångsförflyttningar, rasism och brist
på grundläggande välfärd i jämförelse med majo
-ritetssamhället. Till grund för detta ligger den s.k.
”Doctrine of Discovery”. Denna doktrin innebär att
kristna européer skulle ha en moralisk och laglig
rätt att invadera och överta ett folks land och till
-gångar och ha dominans över ett annat folk, endast
grundat på sin kristna identitet.
Ett känt rättsfall i USA:s Högsta Domstol
(Johnson versus M’Intosh 1823) har haft stor påver
-kan på senare rättspraxis fram till vår egen tid. Tvis
-ten handlade om ägande av land. Rätten slog fast
att USA har absolut suveränitet över alla områden
i Nordamerika, trots tidigare fördrag som erkänner
indianstammars suveränitet, därför att kristna folk
har rätt att ta herravälde över hedniska folks områ
-den. I dokumentationen hänvisade rätten till äldre
principer som skrevs ner i tre påvliga bullor: Dum
Diversitas 1452, Romanus Pontifex 1455 och Inter
Caetera 1493. Dessa slog fast att kristna monarker
hade rätt att invadera nyupptäckta områden väst
om Azorerna, och underkuva dess hedniska invå
-nare, ta dem till fånga, förslava eller döda dem om
de inte fann sig i situationen och ta deras ägodelar.
Man kan känna igen samma tankegångar om
kristnas rätt att ta över hedningarnas marker i
den svensk-norska koloniseringen av Sápmi under
1500-talet och framåt.
Som kyrka möter vi olika urfolk både i Sverige
och genom de systerkyrkor som vi samarbetar med
i en rad olika länder. Den kristna historien är tyvärr
förknippad med Doctrine of Discovery. Därför är
det viktigt att just kyrkor klargör var de står i detta.
Därför vill kyrkokonferensen:
• uttrycka solidaritet med världens urfolk och ge
stöd till deras rätt att bo i och nyttja sina traditio
-nella marker och bevara och utveckla sin kultur och
traditioner.
• fördöma Doctrine of Discovery (Upptäcktsdoktri
-nen) i alla dess former eftersom den står i motsats
till Jesu Kristi evangelium och den kränker de inne
-boende mänskliga rättigheter som Gud har givit
alla människor och folk.
• uppmana Sveriges regering att verka för en avveck
-ling av alla rättsliga strukturer och regelverk som
grundar sig på denna doktrin och det tankegods den
ger uttryck för, i Sverige och internationellt, inte
minst inom ramen för FN, och istället stärka urfol
-kens möjligheter att själva styra över sin utveckling.
uppmana Sveriges regering och riksdag att se till
att lagar och regelverk som är relevanta för samerna
är i överensstämmelse med United Nations Declara
-tion on the Rights of Indigenous Peoples, som Sve
-rige har undertecknat, och för en snar ratificering
av International Labour Organisation (ILO) kon
-vention nr 169 som handlar om urfolks rättigheter.
(min kursivering)
På kortare Svenska. Equmeniakyrkan tar starkt avstånd ifrån kolonialism i alla dess former och uttalar en oreserverad solidaritet med ursprungsfolk, av vilka samerna är våra närmaste grannar. I konsekvens med detta ber vi vår högsta beslutande makt (regeringen) att se till att genom riksdagen se till att stifta lagar i överensstämmelse med FN’s deklarationer och att ILO 196 omedelbart ratificeras, punkt slut!
Här skulle jag ha velat ha en bild som sitter på väggen i mitt föräldrahem.
Bilden föreställer ett äldre par som sitter framför ett torp. Båda är korta, satta och väderbitna med höga kindknotor. Om de inte själva tillhörde en renskötande släkt så har de uppenbarligen påbrå från de som ursprungligen befolkat vårt land sedan urminnes tider. Det var en hel del av det folket som livnärde sig på fiske. De blev med tiden alltmer bofasta.
De är alltså min släkt. Deras arv är en del som jag för vidare till dem som kommer efter mig. Enda anledningen till att bilden inte syns på min blogg (annat än i ditt huvud just nu) är att jag respekterar deras rätt till integritet. Vi möttes ju aldrig och jag tror knappast att bilden togs i syfte att publiceras i något offentligt sammanhang. Sammanhangen såg ju mindre ut på den tiden.
Så vi bär på ett kolonialistiskt arv (upptäcktsdoktrinen), samtidigt som många av oss i direkt nedstigande led har ärvt karaktärsdrag från det folk vars existensberättigande vi ännu inte erkänt. De som trots detta fortsatt förvalta sin livsstil sitter idag delade i ett presidium utan direkt makt (sametinget). Där ställs renägande samers intressen mot de andras. Det är m.a.o. samma härskande genom att så split som vanligt. Om vi menar allvar med att samer ursprungligen är en del av vårt arv, så skulle vi inte förneka dem rätten att fritt bruka vidderna bara för att en ytterst liten del av världens råvaror råkar finnas under deras fötter. Om dessa råvaror över huvud taget skall komma i dagen, så skall beslutet vara deras. Inte den regerings som sänkt avgifterna för prospektering till 0.5 procent, för att locka exploatörer. Gör några slagningar på hur näringslivsministrar och jordbruksministrar agerar när det kommer till gruvnäringen så får vi se hur de förvaltar sitt pund.
Och han sade till sina män: ’Ta ifrån honom hans pund och ge det åt mannen med de tio punden.’ ’Herre’, sade de, ’han har ju redan tio pund.’ ’Jag säger er: var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.
Svaret på frågan: What local people?
Är VI.
Vi är det folk som bebor vidderna. Glöm aldrig det. Påminn gärna Björn Söder om detta när du ser honom försöka låtsas som om han är talman för Svenska folket. #duarintemintalman
Detta utbrott från min sida triggades av Människor och Tro i P1 idag. Det är vad allt det här kokar ned till. Människor och tro.
Jag har fått nog. Har du?
Annonser

About Otacksamma Föräldern

Jag bloggar om livet som förälder till ett döende småbarn. Socialstyrelsen har precis kommit ut med nya rekommendationer om vård i livets slutskede. Jag är den håriga tvålen som ingen vill ta i. Min son är död nu och ingen kommer åt honom längre, så med ett utgivningsbevis i högsta hugg kan jag säga som det är.

Någon som har sett till en hårig tvål någonstans?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

themusicologist

frontline 'soldier' in the war against musical banality

Emma i skrubben

Malte on the Roxxx

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

Malin Johansson - skriver mycket, läser mer.

Älskar alla former av litteratur

Anne Rambergs blogg

Anne Ramberg är generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund

JOAKIM LAMOTTE

Det du inte visste att du ville veta

Billerbloggen

Serier, illustrationer och en massa livsviktigheter

Zolfagary

Sveriges största blogg om Zolfagary

(den svenska) modellen

Kritisk granskning, fa(c)kta, kollektivavtal, mänskliga rättigheter, poesi. Och sömn!

Annorlundalandet

Mammor om livet i familjer med autism, Asperger och ADHD

the human province

in the dark, words weigh double

Juridikbloggen

rätt om rätt

Björn Alvebrand

STYRBORD ELLER BABORD? VALET ÄR DITT.

%d bloggare gillar detta: