Vadå lokalbefolkning? Eller hur mineralstrategin får vår stat att agera som Turkiet

Följande är ett direktöversatt citat från ISTANBUL – Hürriyet Daily News
December/30/2013

Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut – det gäller i synnerhet i Turkiet, där makten i grunden utvecklats till något absolut, enligt en framstående vetenskapsman. Men frågan om korruption är inte moralisk utan ekonomisk för konservativa väljare, säger Ersin Kalaycıoğlu. ”Folk visar likgiltighet för korruption.”
Vad vill jag uppnå genom att citera en Turkisk dagstidning? Jo, vi står inför ett val till Europaparlamentet. Ett av de länder som knackat enträgnast på porten är Turkiet. Ett land som många menar saknar många av de mest basala funktionerna för att man skall kunna tala om en rättsstat i modern mening. Därför, antar jag, drar förhandlingarna av förklarliga skäl ut på tiden. Det är inte samma sak som att de inte kommer att gå i lås någon gång.
Vad baserar jag det på? Jo, följande som jag skulle vilja klistra upp som ett memorandum för varje politiker med ambitioner på att ingå i ett statsbärande samarbete:
Korruption behöver inte nödvändigtvis vara en högt prioriterad moralisk fråga för en majoritet av konservativa, särskilt om deras plånböcker blir fetare och fetare. Först när de verkar förlora sin finansiella kapacitet gör korruptionen sig smärtsamt påmind, först då blir det en fråga som de uppmärksammar.
Vi har i Sverige en välmående medelklass som ser hur urholkningar av den allmännyttiga samhällsstrukturen och grupper av socialt utslagna förvandlas ett vardagligt inslag. Samtidigt har deras ekonomi drastiskt förbättrats och de kan därför, en tid, undvika att bekymra sig särskilt mycket över denna utveckling. Sverige lever, ytterst sannolikt, väldigt högt på en finansiell bostadsbubbla och krediterna som resulterat håller konsumtionsmönstret igång ytterligare en tid. Vad kommer på längre sikt att krävas av landet för att finansiera ytterligare krediter till fortsatt konsumtion när bubblan ofrånkomligen brister? Råvaror, mina vänner, massor av råvaror. Annars kommer det inte att finnas något som säkrar pensionsåtaganden och vårdgarantier utan bara ett massivt skuldberg och vi vet ju hur det gick för Grekland i det läget.
Det här vet våra makthavare om. Därför säkrar de redan nu sina aktieinnehav på dessa marknader. De kommer inte att få ett fortsatt mandat att regera nästa mandatperiod, men det spelar ingen roll för dem. De har redan garanterat sitt inflytande genom att montera ned statens oberoende och tråcklat in näringslivet så långt in i maktens centra att en ny regering bara kan titta på när resurser och krediter driver ur landet och ned i aktieägares och råvaruexploatörers fickor. Det, kära medborgare, är inget annat än korruption på högsta nivå.
Vi börjar med hur man behandlar uppgifter om anställda i regeringskansliet numera. Det brukade finnas något som hette offentlighetsprincip som gjorde att makthavare aktade sig noga för att sticka fingrarna alltför djupt ned i syltburken. Nu hemligstämplas det till höger och vänster som i en delrepublik i det forna Sovjet.
Det folk som visar likgiltighet för detta korrumperade beteende är samma folk som röstat fram sittande regering och som kommer att utgöra kärnväljarna för nästa. De som bor i stora städer och därför inte direkt berörs när deras samhällen eller infrastrukturer radikalt förändras p.g.a. en rovdriftmineraltillgångar. Resultatet av en sådan politik går att avläsa i Arne Müllers exposé över den svenska gruvboomens baksida ”Smutsiga miljarder”. Arne är anställd på SVT och hans arbete bar frukt genom ett skakande reportage i Uppdrag Granskning om Kallak eller Gállok som samerna kallar det i Jokkmokks kommun. Samernas kamp för sina mänskliga rättigheter har gett eko över världen och Al-Jazeera har gjort en dokumentär om deras situation i ”Under Northern Lights”. Herman Lindkvist som annars är känd för att vara en ärkekonservativ rojalist, skrev en krönika i Aftonbladet där han torrt konstaterade att om samerna varit ett utsatt minoritetsfolk i USA eller Sydamerika så hade våra politiker sett sig mer manade att agera än nu.
De konservativa står alltså att finna bland de s.k. mittenväljarna, i själva mittfåran av samhället. Konservatismen tar sig uttryck i rädsla för att förlora vad man redan har förskansat sig i. Villor med höga lån, bostadsrätter med höga lån och låga energikostnader. Den industri som tidigare gjorde sig påmind genom fabriker och löpande band har bytt skepnad till ett tjänstesamhälle byggt på ”just in time” konceptet. Det gör i sin tur att komplexa samhällsstrukturer blir mycket känsliga för konjunkturer och miljöpåverkan i form av ”force majeur” som vid en snöstorm t.ex. Det slanka produktionsidealet har effektivt externaliserat och avvecklat de processer som skulle kunna mobilisera medborgarna vid sådana tillfällen och samhället står därför totalt oförberett. Därav den numera djupt rotade folkhemsnostalgiska konservatismen bland mittenväljarna. De ser på Karl-Bertil på julafton och tänker; så otroligt bra vi har fått det sedan dess, bara inte de tidigare klantarschlena kommer tillbaka till makten. De ser inte hur fan står i farstun rent ut sagt.
Då spelar det helt plötsligt inte så stor roll om statsministern för dagen heter Reinfeldt eller Löfvén. De som skall tillfredsställas för att kunna genomföra någon som helst politik är för skakis för att någon av dem skall våga sig på några öppna äventyrligheter. Men under företagssekretessen och den nyss avskaffade offentlighetsprincipens täckmantel går det alldeles utmärkt att säga en sak och göra en annan. När båset väl är tomt så kan indignationen börja rubba den slumrande medelklassen, men då är det redan för sent. En av de stora avigsidorna med demokrati är att det faktiskt är fullt möjligt att med demokratiska medel rösta in en diktatur.
För de som verkligen berörs av besluten de finns ju praktiskt taget inte. I alla fall inte som mätbar opinion, eller som aktieägarmajoritet och då är det väl grönt? Eller…
Jag skulle vilja avsluta med att citera Tage Danielsson.
Advertisements

About Otacksamma Föräldern

Jag bloggar om livet som förälder till ett döende småbarn. Socialstyrelsen har precis kommit ut med nya rekommendationer om vård i livets slutskede. Jag är den håriga tvålen som ingen vill ta i. Min son är död nu och ingen kommer åt honom längre, så med ett utgivningsbevis i högsta hugg kan jag säga som det är.

Någon som har sett till en hårig tvål någonstans?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

themusicologist

frontline 'soldier' in the war against musical banality

Emma i skrubben

Malte on the Roxxx

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

Malin Johansson - skriver mycket, läser mer.

Älskar alla former av litteratur

Anne Rambergs blogg

Anne Ramberg är generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund

JOAKIM LAMOTTE

Det du inte visste att du ville veta

Billerbloggen

Serier, illustrationer och en massa livsviktigheter

Zolfagary

Sveriges största blogg om Zolfagary

(den svenska) modellen

Kritisk granskning, fa(c)kta, kollektivavtal, mänskliga rättigheter, poesi. Och sömn!

Annorlundalandet

Mammor om livet i familjer med autism, Asperger och ADHD

the human province

in the dark, words weigh double

Juridikbloggen

rätt om rätt

Björn Alvebrand

STYRBORD ELLER BABORD? VALET ÄR DITT.

%d bloggare gillar detta: