Årets bästa julklapp – Ett väl inslaget paket! Ett grundläggande begrepp för integritet eller varför all aktivitet upphör när rektorn kommer in i klassrummet.

Bild

Såhär före jul är det lätt att bli anklagad för att vilja öppna julklappen i förväg om en ställer för många frågor. Om en kräver full transparens finns alltid risken att själva överraskningsmomentet och själva tjusningen med gåvan (om nu tankemödan räknas) går förlorad. Det finns t.o.m. de som går så långt som att kalla de som tittar på inbördes förhållanden mellan gåvogivare och mottagare och gör en snabb beräkning om vad som finns i paketet för konspirationsteoretiker. Men det är ju nästan alltid kul att få julklappar invänder någon. Ja, under förutsättning att en har en hygglig relation till person(erna) en får klappen ifrån, eller om det faktiskt inte spelar någon roll för att paketet uppenbarligen är ett ömsesidigt skämt (alltså inte ensidigt på mottagarens bekostnad). Det hela kokar alltså ned till frågan om givarens och mottagarens integritet. Det låter hemskt torrt och tråkigt men jag tror det faktiskt kommer att vara något av en lyxvara den närmaste tiden.

-Kan du bevara en hemlighet?

-Det här får du veta i djupaste förtroende.

Hur beter du dig när du ställs inför att någon fäller dessa yttranden? Skulle vi kunna betrakta anonyma bloggare, eller visselblåsare på samma sätt? En förutsättning är att vi respekterar meddelarfriheten och rätten att vara anonym på nätet.

Alldeles oavsett teknisk kompetens eller vana att kommunicera så säger meddelarfriheten att efterforskande av källa är något otänkbart och i lag förbjudet. Det är en demokratisk hörnsten. Anonyma bloggare kan på samma sätt sägas utgöra en demokratisk hörnsten eftersom de numera är en del av det demokratiska samtalet. Hur anonyma de behöver vara och vad de kan säga utan alias är ett lackmustest på hur tolerant och distanserat det offentliga demokratiska samtalet förmår vara. Utsätts skribenten omedelbart för personliga avrättningar likt de vi sett i spåren av Expressens publikationer av SD-politker eller andra av skribenter på t.ex. avpixlat så behöver vi ta ett steg tillbaka och fundera över den verkliga anledningen till att hen valt anonymiteten alldeles oavsett hur frånstötande eller olämpliga hens uttalanden kan sägas vara.

Är uttalandena rent kriminella så blir de inte mindre kriminella av att en tjutande mobb sliter skribenten i stycken offentligt, eller svarar med samma mynt. Det är ytterst en fråga om respekt för rättsväsendet. Demokrati förutsätter att det finns en tilltro till att rättsväsendet förmår värna vår person även om det skrivna mediet inte består av papper. Skribenten vänder sig i första hand till en krets av invigda. Om du inte gillar vad du ser där, varför sitter du och kvar läser i t.ex. Fria Tider för?? Det som ställer till det är de kommersiella sökmotorerna som idag fungerar så att de dammsuger nätet på information utan att kontextualisera den på minsta sätt.

Om någon sedan följer tråden baklänges från sökmotorn och ramlar in i ett internt forum och förskräcks eller upprörs, vad hindrar idag denne från att anonymt eller helt osynligt ”spela med” ett tag för att sedan läcka personliga detaljer till journalister eller i värsta fall myndigheter som letar efter anledningar att motarbeta yttrandefrihet och integritet på nätet såsom FRA, SÄPO eller kanske t.o.m. NSA? Vi blir i detta spel vår egen värsta fiende. Jag vill  här passa på att klargöra att jag på intet sätt försvarar de ibland rent vidriga och inskränkta tankar som förekommer på interna forum i yttrandefrihetens namn. Men om konsekvensen av att de försvinner är att ingen av oss får tala eller tänka fritt så är jag beredd med att stå ut med dem som de är. Jag är ingen vän av Lars Vilks värderingar eller konstnärliga verkshöjd, men vi får stå ut med att irritera oss på honom så länge vi säger oss mena allvar med yttrandefrihet.

Så fort någon däremot ger sig till känna som t.ex. tjänstgörande myndighetsrepresentant i ett sådant forum, räkna med att forumet snarast dammsugs på kontroversiella åsikter eller att personer snabbt och ängsligt städar sina profiler. Det är det jag menar med att all aktivitet upphör när rektorn kommer in i klassrummet. Alla kommer att fokusera på den som har makten och instinktivt bevaka vad han tar sig för av rädsla för repressalier. Av det följer att om FRA utför s.k. hackning kommer de med regelbundenhet att bli påkomna med ”handen i syltburken”. Dels är det olagligt och dels lämnar det ofrånkomligen spår efter sig, då datan som avlästs genom destruktiv access har blivit manipulerad till skillnad från vid passiv ”signalspaning” på den trafik som passerar förbi landets gränser. Om SÄPO och Rikskrim ber telefonbolagen att få avlyssna medborgares samtal genom direktaccess som i USA, så kommer de med automatik bli ifrågasatta, både av bolagen som ser sin affärsmodell hotad och av medborgarna som inte vill ha en STASI-myndighet som letar hållhakar. Hållhakar som gäller sådant som ”plötsligt” blivit olagligt eller ”bara” är olämpligt och kan användas för att få folk att samarbeta smidigare.

Så jag vill ge ett väl inslaget paket i julklapp till både Carl Bildt och vår försvarsminister Karin Enström. Inse att ni förstör julklappen om ni öppnar den i förväg. Inse att ni raserar demokratin om ni övervakar medborgarna och ger myndigheter självständigt mandat att skapa rättvisa utan insyn. Om ni inte vill ha den så ge den gärna till Beatrice Ask, hon brukar gilla hemligheter.

Inse att medborgarna inte kommer att acceptera ett odemokratiskt system utan bara kommer att hitta små fickor där samtalet kan föras ”off grid”. Så fort ni sticker dit näsan så kommer aktiviteten att upphöra och ni vet inte vad ni ser. Paranoian blir er ständige följeslagare, ni kommer att se terrorister överallt där det förut fanns medborgare som hjälptes åt att föra ett viktigt demokratiskt samtal om hur man förebygger och förhindrar att terrorism över huvud taget uppkommer.

Medborgarna kommer med tiden att återspegla denna brist på tillit och med ett löjets skimmer ignorera de ständiga ropen om vargen som aldrig kommer. Tills vargen slutligen kommer i form av någon som fått nog av det klaustrofobiska i hela situationen. Men då kan man verkligen fråga sig vad som är orsak och vad som är verkan. En repressiv stat föder inte sällan individer utan eget samvete som skyller allt som gått snett på bristen på ingripanden eller på för brutala ingripanden. Har vi varit med om det på sistone?

Ett gott offentligt samtal kräver en stadsmakt som förmår närvara på nätet med medborgarnas legitimitet i behåll. Vi har idag en lång väg att gå för att nå dit.  Vägen dit går via transparenta processer och politiker som har förmåga att göra informerade ställningstaganden. Hur skall de annars kunna bli tagna på allvar när de representerar medborgarna? Vi kan inte ha en representativ demokrati med politiker som överger sitt uppdrag och abdikerar som det öppna samhällets försvarare. Just nu finns det bara ett parti som fyller ytterrocken i dessa frågor och de är inte ens representerade i vårt parlament. Det är ganska talande med tanke på att mycket av makten över dessa frågor tycks ha hamnat i överstatliga samarbetsorgan. Det lär märkas när det blir dags för val till europaparlamentet.

God Jul!

/Ansvarig utgivare Erik Fahlberg

obekvam-tystnad

Advertisements

About Otacksamma Föräldern

Jag bloggar om livet som förälder till ett döende småbarn. Socialstyrelsen har precis kommit ut med nya rekommendationer om vård i livets slutskede. Jag är den håriga tvålen som ingen vill ta i. Min son är död nu och ingen kommer åt honom längre, så med ett utgivningsbevis i högsta hugg kan jag säga som det är.

Någon som har sett till en hårig tvål någonstans?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

themusicologist

frontline 'soldier' in the war against musical banality

Emma i skrubben

Malte on the Roxxx

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

Malin Johansson - skriver mycket, läser mer.

Älskar alla former av litteratur

Anne Rambergs blogg

Anne Ramberg är generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund

JOAKIM LAMOTTE

Det du inte visste att du ville veta

Billerbloggen

Serier, illustrationer och en massa livsviktigheter

Zolfagary

Sveriges största blogg om Zolfagary

(den svenska) modellen

Kritisk granskning, fa(c)kta, kollektivavtal, mänskliga rättigheter, poesi. Och sömn!

Annorlundalandet

Mammor om livet i familjer med autism, Asperger och ADHD

the human province

in the dark, words weigh double

Juridikbloggen

rätt om rätt

Björn Alvebrand

STYRBORD ELLER BABORD? VALET ÄR DITT.

%d bloggare gillar detta: