I patientens intresse?

Idag så tyckte jag det var dags att skriva en uppföljning om patientförsäkringen LÖF.

Jag har ju inte riktigt upplevt att försäkringen levererat för mig som haft ett allvarligt sjukt och döende spädbarn som ett privat sjukhus ansvarat för. Följande står att finna på patientförsäkringens hemsida:

Vårt patientsäkerhetsarbete

rena_hander.jpgFoto: Pia Nordlander

Varför patientsäkerhetsarbete?

Det pågår ett aktivt arbete för att minska patientskador och öka patientsäkerheten inom den svenska sjukvården. En viktig uppgift för Patientförsäkringen LÖF är att stödja landstingen och regionerna i detta.

Försäkringsbolag bidrar ofta med kunskaper för att minska försäkringstagarnas skadekostnader. Ett exempel är Folksams arbete med att sammanställa statistik över skador på bilar. Patientförsäkringen LÖF gör detta genom att föra en kontinuerlig dialog med sjukhusens chefläkare om hur våra kunskaper kan användas i deras patientsäkerhetsarbete.

Skäl att arbeta med patientsäkerhet

Det är angeläget att ledningen inom hälso- och sjukvården tar ett ökat ansvar för patientsäkerheten och skapar förutsättningar för personalen att kunna leva upp till sina ambitioner att undvika misstag i vården.

Det finns många skäl för att arbeta med patientsäkerhet:

  • Humanitära – vi bör undvika onödigt lidande och försämrad livskvalitet.
  • Arbetsmiljömässiga – personal som gjort ett misstag tänker återkommande på detta och plågas länge av det.
  • Ekonomiska – om de resurser som idag läggs på patienter som skadas i vården i stället kan frigöras för att användas för att behandla fler patienter tillvaratas resurserna bättre.
  • Samhällsekonomiska – de grundläggande trygghetssystemen, sjukförsäkring och förtidspensioner belastas med kostnader för dem som skadas i vården.

Min kursivering.

Jag mailade idag LÖF med en begäran att mitt ärende skulle tas upp i den s.k. Patientskadenämnden. Vad är Patientskadenämden?

Patientskadenämnden

Patientskadenämnden ska avge rådgivande yttranden i ärenden om ersättning enligt patientskadelagen som hänskjutits till nämnden av patient eller annan skadelidande, vårdgivare, försäkringsgivare eller domstol. I sådant ärende får nämnden också yttra sig över skadeståndsrättsliga krav från patienten eller annan skadelidande.

Nämnden får även avge rådgivande yttranden över ersättningsfall där skadan inträffat före patientskadelagens ikraftträdande och där fråga är om tillämpning av ersättningsbestämmelserna för patientförsäkring vid behandlingsskada.

Nämnden ska verka för en enhetlig och rättvis tillämpning av patientskadelagens regler om patientskadeersättning.

Patientskadenämndens yttrande ska vara skriftligt och avges utan kostnad för skadelidande.

Patientskadenämnden består av ordförande och sex andra ledamöter. Ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare. Av de andra ledamöterna ska tre företräda patienternas intressen, en vara medicinskt sakkunnig, en vara väl förtrogen med personskadereglering hos försäkringsgivare (försäkringsgivarledamot) samt en ha särskild kunskap om verksamhet som rör hälso- och sjukvård. Det ska finnas en eller flera ersättare för ordföranden och övriga ledamöter.

Regeringen utser ordförande och fem andra ledamöter jämte ersättare för dessa. Försäkringsledamoten och ersättare för denne utses av Patientförsäkringsföreningen.

Arbetsordningen för patientskadenämnden fastställs av regeringen.

Kontaktuppgifter

Patientskadenämnden

Box 24127

104 51 Stockholm

Kontorsadress:

Karlavägen 108

telefon: 08-522 787 44

fax: 08-661 37 02

Ovanstående är den information om patientskadenämnden som finns på LÖF’s hemsida. Regeringen tillsätter alltså ordförande. Det låter ju officiellt och bra. Men läs detta om hur LÖF kommit till så får man en annan bild:

Bakgrund & historia

Hur patienter som skadats i samband med hälso- och sjukvårdande åtgärder skall kompenseras diskuterades livligt under 50- och 60-talen.

Före 1972 års skadeståndslag hade det i praxis visat sig svårt att få ersättning för så kallad behandlingsskador. Införandet av skadeståndslagen innebar inte någon egentlig förändring av detta förhållande. Det hade visat sig svårt för patienter att i en domstolsprocess styrka att en skada uppkommit genom fel eller försummelse av sjukvårdspersonal i samband med behandling. En anledning till detta var att förhållandena inom sjukvården ofta är komplicerade och svåra att utreda utan särskild sakkunskap. Detta gäller också i viss utsträckning för orsakssambandet mellan behandling och skada. Att försöka få ersättning den skadeståndsrättsliga vägen kunde därför bli en långdragen och kostsam process för patienten.

10 per år fick skadestånd

Dessa omständigheter hade inneburit att endast få skadelidande erhållit skadestånd för skador som uppkommit i vården. Före 1975 utdömdes skadestånd endast i cirka 10 fall per år när det gällde personskador i samband med hälso- och sjukvård. Till denna siffra skall läggas de fall där ersättning kunde lämnas direkt från en vårdgivares ansvarsförsäkring samt den ex gratiaersättning som ibland kunde betalas ut av vårdgivarna i speciellt ömmande fall. Fram till 1975 fick sammanlagt cirka 100 patienter per år någon form av ersättning för uppkomna behandlingskomplikationer.

I samband med arbetet med skadeståndslagen diskuterades en särreglering av det skadeståndsrättsliga ansvaret vid behandlingsskador. Bland annat ifrågasattes om inte ett strikt ansvar, det vill säga ansvar oberoende av fel eller försummelse, borde införas för behandlingsskador. Det ansågs dock inte att skadefrekvensen var så hög eller att skadorna var av en så speciell karaktär att en särregel var motiverad.

Flera motioner väcktes dock i riksdagen om en utvidgad rätt till ersättning för behandlingsskador. Motionerna avstyrktes eftersom man ansåg det för tekniskt komplicerat att i lagtext precisera vilka skador i samband med hälso- och sjukvård som kunde ersättas eller inte.

En ny sjukvård gav en frivillig försäkring

Landstingsförbundets styrelse var dock positiv till ett utvidgat ersättningsansvar för landstingen och beslöt därför i februari 1971 att låta utreda denna möjlighet. Detta skedde vid en tidpunkt när man hade en mycket snabb utveckling inom sjukvården. Denna utveckling ledde till att många fler sjukdomar än tidigare kunde bemästras eller botas genom nya avancerade behandlingsmetoder. Många fler patienter kunde således dra nytta av sjukvården. I och med att flera ingrepp utfördes skadades dock fler patienter, sannolikt inte i relation till antalet utförda ingrepp, men väl rent antalsmässigt. Antalet komplikationer i den medicinska vården ökade bland annat på grund av att man fick tillgång till mer avancerade diagnostiska hjälpmedel, att större och mer omfattande kirurgiska ingrepp utfördes och att man utförde ett ökat antal operationer på patienter i högriskgrupper.

Istället för lagstiftning valdes en frivillig kollektiv försäkringslösning. Den 1 januari 1975 trädde landstingens frivilliga patientförsäkring i kraft. Därefter infördes patientförsäkring för nästan all offentlig och privat sjukvård. Försäkringen administrerades fram till utgången av 1994 av ett försäkringskonsortium bestående av Folksam, Länsförsäkringsbolagens AB, Skandia och Trygg Hansa. Genom försäkringen åtog sig vårdgivarna frivilligt att lämna ersättning för behandlingsskador som hade ett direkt samband med hälso- och sjukvård.

Försäkringen innebar väsentligt förbättrade möjligheter att ersätta dem som drabbats av behandlingsskador, eftersom ersättning kunde lämnas oavsett fel eller försummelse. Försäkringen lämnade således ersättning på objektiva grunder. I och med patientförsäkringens tillkomst separerade man ansvarsfrågan från ersättningsfrågan. Försäkringen hade därför inte någon koppling till Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd eller Socialstyrelsen. Genom försäkringen skapade man en grund för ett ökat förtroende mellan personal och patient. Om en skada uppkommer i samband med hälso- och sjukvårdande behandling är det ofta sjukvårdspersonalen som initierar skadeanmälan. Frånsett själva ersättningsfrågan är förtroendefrågan och patientens känsla av att få en slags upprättelse om ersättning lämnas, försäkringens viktigaste funktioner.

Patientskadelagen (1996:799) blir till

I november 1992 tillsatte regeringen en utredning för att se över patientförsäkringssystemet, den så kallade Patientförsäkringsutredningen. Syftet med utredningen var att precisera vårdgivarnas ersättningsansvar och skyldighet att teckna försäkring för behandlingsskador. I motiven till utredningen framhölls att det rådande frivilliga försäkringssystemet inte innebar något krav på att alla vårdgivare tecknade patientförsäkring. Därmed fanns risk att patienter inte hade ett enhetligt ekonomiskt skydd i alla vårdsituationer, om de skulle skadas vid behandling. Den frivilliga försäkringen var således inte heltäckande. Cirka 5 procent av vårdgivarna tecknade inte en frivillig försäkring. Dessa vårdgivare stod dock för mindre än en procent av alla vårdtillfällen. Utvecklingen inom hälso- och sjukvården, med bland annat ett ökat antal vårdgivare, ökade dock risken för att vissa vårdgivare medvetet eller omedvetet skulle avstå från försäkringsskydd.

I början av 1990-talet var Sverige inte längre ensamt om patientförsäkring. Åren 1987 och 1992 infördes i Finland respektive Danmark lagstiftning om patientförsäkring. Norge hade sedan 1988 tillfälliga regler om patientskadeersättning. När översynen av det svenska patientförsäkringssystemet påbörjades fanns således erfarenheter att tillgå även från annat håll. Det ansågs därför inte längre alltför tekniskt komplicerat att i lagtext precisera vilka skador i samband med hälso- och sjukvård som borde ersättas.

Patientförsäkringsutredningen (SOU 1994:75) föreslog att den särskilda ersättningsrätten för patientskador borde regleras i en särskild lag och vara fristående från skadeståndsrätten.

Patientskadelagen (SFS nr 1996:799) trädde i kraft den 1 januari 1997 och bygger i huvudsak på ersättningsbestämmelserna i den frivilliga patientförsäkringen, men med vissa viktiga förändringar.

Lagen innehåller bestämmelser om rätt till patientskadeersättning och om skyldighet för vårdgivare att ha en patientförsäkring som täcker sådan ersättning. Alla som bedriver hälso- och sjukvård i någon form måste således teckna patientförsäkring. Det finns dock ett viktigt undantag från det senare. En offentlig vårdgivare skall ha patientförsäkring även för den sjukvård som enligt avtal utförs av privat vårdgivare.

I lagen anges de krav som ställs på en patientförsäkring. Bestämmelserna är tvingande till den skadades förmån. De enskilda försäkringsbolagen kan däremot komplettera sina patientförsäkringar med villkor som är förmånligare för den skadade.

Patientskadeersättning lämnas av försäkringsgivaren. För att tillgodose patientskyddsintresset i sådana fall där en vårdgivare inte fullgjort sin försäkringsplikt, åläggs alla försäkringsgivare som meddelar patientförsäkring ett solidariskt ansvar för skador som inträffar hos vårdgivare som saknat patientförsäkring. Dessa försäkringsgivare är skyldiga att ingå i en patientförsäkringsförening med uppgift att handlägga ersättningsfrågor rörande vårdgivare som inte tecknat försäkring.

En förutsättning för att patientskadeersättning skall lämnas är att skadan uppkommit i samband med hälso- och sjukvård i Sverige. Patienter som vårdas utomlands får även fortsättningsvis försäkras genom frivilliga åtaganden av vårdgivare.

Lagen gäller patientskador som orsakats från och med år 1997. Skador som orsakats före 1997 prövas enligt den tidigare frivilliga försäkringen, om vårdgivaren tecknat sådan.

Källa: Utdrag ur kommentar till patientskadelagen av Carl Espersson.

Väntalitenu. Har man kopplat loss ansvarsfrågan från ersättningsrätten?? Varför är det bra? För vem är det bra? Förutom för dem som är försumliga möjligen. De kan betala en avgift och fortsätta på samma sätt. Vad är det vi är med och finansierar egentligen? Och hur ser det ut med möjligheten till ersättning vid allvarlig försummelse i ett sådant system? Om det inte ligger i vårdgivarens intresse att lämna uppgifter som framställer dem i dålig dager så kommer detta inte fram i en domstolsprocess. Om försäkringsbolagen har som intresse att hålla nere premier åt sina försäkringstagare kommer de konsekvent att underutreda skador.

Jag ringde idag till Patientskadenämnden och frågade om deras roll i patientsäkerhetsarbetet. Patientskadenämndens representant var fullkomligt oförstående. Han såg sig som en representant för de försäkringsbolag som finansierar verksamheten. Det är inte deras uppgift att över huvud taget ta ställning till något annat än om ersättning skall betalas ut eller inte. Jag pressade på och sade att det är väl en del av detta arbete att ta in expertis utifrån som hjälper till att fastställa hur skadan uppkommit så att man kan fastsälla vållande. Det kunde i och för sig stämma men kontakten med vårdgivaren var inte nämndens ansvar, det var i så fall försäkringsbolaget som skötte den saken.

Jag gluttade litet på deras Patientförsäkringsföreningens hemsida och fick snabbt en förklaring:

Patientförsäkringens framväxt

Idag är det självklart att det finns en patientförsäkring, som kan lämna ersättning om en patient skadas i vården. Men så har det inte alltid varit.

Skadestånd enda ersättningsmöjligheten

Före 1975 var skadeståndstalan i domstol enda möjligheten att få ersättning, då den skadade själv måste bevisa att vårdpersonalen varit försumlig eller vårdslös.Rätten till ersättning blev ofta beroende av att den skadade hade initiativkraft, ekonomiskt stöd och kunnig juridisk rådgivare.

Ersättningssystem diskuterades länge

Redan på 50-talet diskuterades möjligheterna att skapa ett rättvisare ersättningssystem för patienter som skadades inom sjukvården. I riksdagen var frågan en ständigt återkommande motion under många år.

Först i början av 70-talet kom man fram till att ersättningsfrågan borde kunna lösas med en frivillig försäkring. Både offentliga och privata vårdgivare var villiga att prova modellen.

Konsortium bildades

De första avtalen om patientförsäkring tecknades 1975 mellan landstingen och ett konsortium bestående av Folksam, Länsförsäkringsbolagen AB, Skandia och Trygg-Hansa. Även övriga offentliga och privata vårdgivare tecknade försäkringsavtal med konsortiet.

Samarbetet upphörde

Konsortiet upphörde 1994 p.g.a. att samarbetet i konsortieform ansågs som otillåten konkurrensbegränsning, enligt den konkurrenslag som trädde i kraft 1993.

Nytt försäkringsbolag bildades

För att bibehålla en samlad försäkringslösning bildade landstingen och kommunerna ett eget försäkringsbolag, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag (LÖF).

Patientskadelagen kommer till

För att se över patientförsäkringen tillsattes 1992 en statlig utredning, som föreslog att patientförsäkringen skulle regleras i lag. Patientskadelagen gäller sedan 1 januari 1997. Den tidigare frivilliga försäkringen blev i och med patientskadelagens tillkomst obligatorisk för såväl privata som landstings- och kommunala vårdgivare.

Patientförsäkrings­föreningen

Patientförsäkringsföreningen (PFF) betalar ut ersättning till patient som skadas av en oförsäkrad vårdgivare. Den skadeersättning som utbetalats krävs sedan tillbaka från den oförsäkrade vårdgivaren. PFF debiterar också en särskild avgift av de vårdgivare som saknar den obligatoriska patientförsäkringen.

PFF svarar även för administrationen av en rådgivande nämnd, Patientskadenämnden. Nämnden ska på begäran av patient, vårdgivare, försäkringsbolag eller domstol komma med yttrande i skadeärende.

PFF är en ideell förening som bildades 1996. Alla försäkringsbolag som erbjuder patientförsäkring är medlemmar i PFF. Medlemskapet är obligatoriskt och medlemmarna har solidariskt ekonomiskt ansvar för verksamheten.

Föreningens uppgifter:

  • att hantera skador orsakade av oförsäkrade vårdgivare och att betala ut patientskadeersättning
  • att debitera oförsäkrad vårdgivare en särskild avgift, s.k. patientförsäkringsavgift
  • att kräva tillbaka utbetald ersättning från oförsäkrad vårdgivare
  • att administrera Patientskadenämnden
  • att verka för medlemmarnas gemensamma intressen, bl. a. att informera om försäkringsplikten.

Patientskadenämnden

Patientskadenämnden är en rådgivande nämnd till försäkringsbolagen. Nämnden ska på begäran av patient, vårdgivare, försäkringsbolag eller domstol yttra sig i skadeärenden.

Skador från alla försäkringsbolag som erbjuder patientförsäkring inkl PFF:s skador kan prövas.

Patienskadenämndens sammansättning:

  • ordföranden som är/har varit domare
  • tre ledamöter som företräder patienternas intressen
  • en ledamot som är medicinsk expert
  • en ledamot med särskild insikt i hälso- och sjukvårdsfrågor
  • en försäkringsledamot som är särskilt kunnig i frågor om personskadereglering

Ledamöterna utses av regeringen utom försäkringsledamoten, som utses av Patientförsäkringsföreningen.

Skadeärendena behandlas i turordning vartefter de kommer in till nämndens kansli. Varje ärende föredras och diskuteras. Därefter fattar nämnden sitt beslut och lämnar ett utlåtande.

Den som kräver ersättning har alltid rätt att få sitt ärende prövat av domstol, även om nämnden lämnat sitt utlåtande.

Nämndens verksamhet regleras i förordningen om Patientskadenämnden (1996:992). Föreskrifter om nämndens sammansättning lämnas av regeringen som också godkänner arbetsordningen.

Min kursivering

Då har vi alltså f.d. HSAN (Hälso och Sjukvårdens Ansvarsnämnd) Numera IVO som i praktiken endast har ett inspekterande uppdrag och inga sanktionsmöjligheter och en patientskadenämnd som endast representerar försäkringstagarna dvs. Landstinget och de privata vårdbolagen. Och så är vi förvånade när det inte betalas ut några proportionerliga ersättningar eller vården inte genomför några förbättringar. En förutsättning för att ansvaret i de mer komplicerade ärendena reds ut är att patienten är otacksam och besvärlig och överklagar och lägger ned tid och i värsta fall pengar på att få saken prövad i domstol, med egen expertis och eget juridiskt ombud. Vid det laget har de ersättningar som betalas ut definitivt förvandlats till nålpengar i sammanhanget.

I USA så går de iögonfallande skadeståndsersättningar som betalas ut till advokaträkningar och privata försäkringar eftersom det inte går att lita på att staten fullgör sitt åtagande. I Sverige sker i tysthet samma sak. Jag som är akademiker kan fortsätta lägga tid på att strida med väderkvarnar, men på nätet kan juristerna hitta hur många som helst som som skulle behöva hjälp med samma sak. Att få oberoende saklig hjälp med sin prövning är i princip omöjligt. Patientförsäkringsnämnden är att betrakta som ett olustigt skämt.

Min son är död. Inga pengar i världen kan ändra på detta faktum. Det onödiga lidande han utsattes för skall ingen annan behöva utsättas för. En del av det skall patientförsäkringen gå i god för. Hur skall den kunna göra det om handläggare i praktiken skickar en ”räkning” för utredningsarbetet till mig på 200:- istället för att låta en oberoende expert uttala sig om hans tillstånd? Eller är det så krasst att de bara tittar i tabellverket och ser hur många ärenden de kan ”skriva av” den här månaden för att nå bolagets mål om att hålla nere premierna åt sina kunder?

/Otacksamma Förälden

Annonser

Taggar:, , , , , ,

About Otacksamma Föräldern

Jag bloggar om livet som förälder till ett döende småbarn. Socialstyrelsen har precis kommit ut med nya rekommendationer om vård i livets slutskede. Jag är den håriga tvålen som ingen vill ta i. Min son är död nu och ingen kommer åt honom längre, så med ett utgivningsbevis i högsta hugg kan jag säga som det är.

Någon som har sett till en hårig tvål någonstans?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

themusicologist

frontline 'soldier' in the war against musical banality

Emma i skrubben

Malte on the Roxxx

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

Malin Johansson - skriver mycket, läser mer.

Älskar alla former av litteratur

Anne Rambergs blogg

Anne Ramberg är generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund

JOAKIM LAMOTTE

Det du inte visste att du ville veta

Billerbloggen

Serier, illustrationer och en massa livsviktigheter

Zolfagary

Sveriges största blogg om Zolfagary

(den svenska) modellen

Kritisk granskning, fa(c)kta, kollektivavtal, mänskliga rättigheter, poesi. Och sömn!

Annorlundalandet

Mammor om livet i familjer med autism, Asperger och ADHD

the human province

in the dark, words weigh double

Juridikbloggen

rätt om rätt

Björn Alvebrand

STYRBORD ELLER BABORD? VALET ÄR DITT.

%d bloggare gillar detta: