Vem är din nästa? Hur hat förvrider vår världsbild

Det är nu andra gången inom loppet av en vecka som en båt fylld med desperata människor går under i medelhavet. Det är samma medelhav som vi badar i och gärna solar längs stränderna på när hösten är för mörk och vintern för lång.

På radion har jag fått höra att risken för att båten går under på resan över havet är 15%. Det är en risk som dessa människor är beredda att ta. Skulle du ta den risken för att rädda en anhörig, eller skulle du försöka få dina lokala politiker att agera, ditt fackförbund, eller kanske t.o.m. få din tidning att skriva om er situation innan ni gjorde något liknande? Nu är det en helt akademisk fråga då allt detta saknas i de länder som dessa människor kommer ifrån. Politikerna är köpta, fackförbunden obefintliga och pressen skriver bara det som militärregimen säger åt den.

Är det då så förbannat märkligt att det uppkommer rörelser som Al Qaida?

Det här blogginlägget är inte menat som ett försvar för global terrorism eller som ett upprop till sovande enmansceller världen över att göra något. Det är helt enkelt en bloggare som tröttnat på hur världen beskrivs på ett etnocentriskt och självrättfärdigande sätt.

Som en del av vår delaktighet i Schengen sanktionerar vi tillskapandet av en dehumaniserande gränspolis och en retorik som beskriver rättmätigt asylsökande både som offer och som samhällsproblem. De som inte är rättmätiga asylsökande är arbetskraftsinvandrare och utgör en inte föraktlig del av vår tillväxtkraft. De buffrar samhällets nativitetskurvor och utgör en ständig arbetskraftsreserv som tar de sämst betalda arbetena till de sämsta villkoren utan att ställa krav på att vårt sociala skyddsnät. Deras primära intressen ligger nämligen i att försörja den familj som de har i sina hemländer.

De gånger någon av dessa arbetskraftsinvandrare slår ned sina bopålar mer permanent så torde det vara rimligt att betrakta inte bara den enskilda individen utan hela deras närverks förmåga att bli produktiva medborgare i vårt samhälle. Det kommer att bli ett flöde mellan ursprungslandet och det nya landet, med handel, idéer, turism, tjänster och kunskaper som offentlig förvaltning kan dra nytta av.

De gånger en desperat flyktingfamilj kommer så är familjen sannolikt mer splittrad och förmår inte organisera sig på samma sätt. De tar emellertid med sig kunskaper och erfarenheter av att snabbt lösa mycket svåra situationer och att skrapa ihop kapital genom sitt nätverk för att rädda varandra. Dessa egenskaper skall inte underskattas! Organiserar man ett mottagande utifrån ett antagande om att vår tillvaro för dessa människor framstår som för exotisk och för komplicerad för att hantera så försätter man dem automatiskt i ett underläge. Organiserar man istället mottagandet utifrån antagandet att dessa människor besitter rätt egenskaper och erfarenheter för att snabbt anpassa sig och lösa en svår situation så framstår vår tillvaro som rätt så tillrättalagd och okomplicerad vid en jämförelse med de kaotiska system de tvingats bemästra på vägen hit.

Vad har nu detta att göra med dem som omkom utanför Lampedusa? Jo, vi bidrar genom vårt medlemskap i FN och Europeiska Unionen till ett flertal system för att ingripa till dessa människors skydd. Skyddet är på ett flertal sätt otillräckligt eftersom de tvingas till såpass desperata åtgärder som en dödsföraktande resa över medelhavet.

De saknar möjlighet att genom sina lokala representanter påverka den politik som förs i t.ex. FN. Den som har mest resurser till sitt förfogande dikterar villkoren och skriver segrarens historia. Den som inte accepterar villkoren stämplas som terrorist. Vi har sett en liknande utveckling tidigare i Europa i samband med att Sovjetimperiets inflytande minskade fram till Berlinmurens fall. Det fanns de som skulle beskriva RAF och Ulrike Meinhof som en befrielsefront och inte en terroristorganisation. Det som går som en röd tråd genom historien är hatet och hur det förvrider vår världsbild.

Jag saknar en analys kring hur hatet och förutsättningarna för en fungerande demokrati skapas i Syrien. Vilket ansvar är de västliga s.k. demokratierna beredda att ta för de kontakter de haft med diktaturens kreatur i de regioner där nu människor tvingas fly ifrån. När vi först tränat, sedan beväpnat och sedan övergivit den lokala milisen, hur skall vi någonsin kunna förvänta oss lojalitet emot vad vi beskriver som demokratiska värden? När vi kidnappar, torterar och drönarmördar ledarna för upproret och tvingar de intellektuella till reträtt in i Islams mest bokstavstrogna skrymslen för att söka stöd. Vem utgör ett hot emot demokratin?

Jag skulle vilja citera Bamse. Den som är mycket stark måste vara mycket snäll. Med snäll menar jag inte korkad, försiktig, lam, mesig, eller en massa andra förklenande synonymer utan vill här slå ett slag för det mossiga men ack så välbehövliga solidarisk.

Solidaritet kokar ned till den brännande frågan om vem som är din nästa? Jag är inte särskilt kristen eller överdrivet religiös, men tilltalas av den radikala synen på solidaritet som Jesus predikar. Jag finner det särskilt intressant att titta på de som praktiserar den mest extrema formen av radikal efterföljd jag känner till. Nunnorna. De gömmer flyktingar oavsett religiös tillhörighet och uppvaktar lokala politiker angående brott emot mänskliga rättigheter. De bedriver enträget ett socialt arbete riktat till alla utan att diskriminera och kräver inget för egen del. De betraktar sig inte som förtryckta och erkänner ingen världslig auktoritet, ändå täcker de sitt hår och klär sig i heltäckande kläder. Att försöka sig på att argumentera med en nunna vore det närmaste politiskt självmord en västerländsk politiker av idag kan begå. Att argumentera med en pietistisk muslimsk kvinna är i det närmaste en plikt för stora delar av den s.k. frihetliga delarna av intelligentian.

Vi har ingen tradition av muslimsk pietism. Det finns emellertid numera flera muslimska kommuniteter i Sverige. Att betrakta muslimsk religion i Sverige som något enhetligt är lika främmande som att betrakta katolska kyrkan som normen för kristendom. Ändå får muslimer regelbundet frågor om de tar avstånd från allt möjligt som extremister i deras kommuniteter sagt eller gjort.

Det är vår okunskap om under vilka förutsättningar som hatet föds som gör att vi avkräver våra grannar en försäkran om att de är precis som vi. Självklart är de precis som vi. Vi skulle antagligen reagera med samma desperation och förtvivlan. Om vi har en omgivning som stödjer oss och visar att det finns fler sätt att reagera än med hat så får det inte fäste. Det finns ett bränsle som får hatet att flamma högre än allt annat och det är rädslan. Samma rädsla som i kristider får oss att sätta upp murar när det självklara borde vara att sätta ut en livbåt. Samma rädsla som i namn av krig emot terrorismen får oss att massregistrera flygpassagerare och införa visumtvång från länder utan fungerande demokrati. Samma rädsla som misstänkliggör alla goda krafter i de länder där mänskliga rättigheter är satta på undantag.

I vårt eget land står partiledarna för våra två största partier och ger röst åt denna rädsla när de talar om det orimliga i att Sverige har ett eget system under tiden EU förbättrar sin hantering av mottagandet. Det finns inget som säger att det blir någon masstillströmning till Sverige, däremot så sätter vårt lilla land ett exempel som resten av Europa kan följa. Vi ger inte efter för rädslan och låter den inte förlama oss, utan låter solidaritet, humanitet och handlingskraft, vara ledstjärnor för vårt handlande. Detta borde vara en självklarhet vid en humanitär katastrof som den i Syrien,

Nu blir det inte så och Jimmie Åkesson kan gnugga händerna. Han tillåts definiera migrationspolitiken. USA tillåts definiera världsbilden och vi hukar för en inbillad hemmaopinion. Det vore istället på sin plats att påminna oss om hur vi byggt upp vår välfärd. Att andra världskriget var en riktigt bra affär för oss. Skall det vara vårt arv till eftervärlden? En vapenindustri i händerna på terrorister skapade av ett hat sprunget ur decennier av råvaruplundring och stöd till diktatorer?

Vi har ett jobb att göra. Vem vill du ha på din sida när det bränner till? Den som kommer att hata dig för evigt eller som bara kommer att betrakta dig som en bricka i sitt spel? Vilka är egentligen de största människosmugglarna? De som förespråkar en cirkulär migration eller de som tjänar grova pengar på de utsattas desperation? Vilka är egentligen de största hycklarna? De som betalar bistånd till FN och skriver av kostnader för flyktingmottagning? De som höjer sin BNP genom att utkämpa krig utomlands med teknologi utan personalförluster?

Valet är ditt.

Annonser

About Otacksamma Föräldern

Jag bloggar om livet som förälder till ett döende småbarn. Socialstyrelsen har precis kommit ut med nya rekommendationer om vård i livets slutskede. Jag är den håriga tvålen som ingen vill ta i. Min son är död nu och ingen kommer åt honom längre, så med ett utgivningsbevis i högsta hugg kan jag säga som det är.

6 responses to “Vem är din nästa? Hur hat förvrider vår världsbild”

  1. Anette Kusma says :

    Name: Annette Kusma
    E-post: annettekusma (a) gmail.com
    Comment: Det är sant att man alltid har ett eget val att göra. Men den stora världsbilden, hur väljer man den som individ? Jag tror att man är just en liten liten bricka i ett stort spel. En omtvistad person sjöng en gång ”I’m starting with the man in the mirror” [Jag börjar med personen i spegeln”]. Sången är stark och orden är bland de klokaste jag hört. Det är för individen omöjligt att ‘välja’ världsbild, vare sig man röstar eller inte röstar på Åkesson, Löfvén, språkrör eller någon annan. Men vi kan alltid göra ett personligt val. Prata med grannen intill. Snegla inte på somalierna på bussen och tänk ”Gud, så mycket invandrare det har blivit; och att dom inte fattar att man kommer i tid till bussen…”. Hitta vänner ibland dem, lär dig de nya kulturer som utgör Moder Svea idag. Var inte en outsider. Var med lite. Natur, språk och kulturer har förändrats i alla tider, de GÅR med tiden. Följ med. Och gör det själv, vänta inte på att nån annan gör det. Och fall inte för den enkla vägen, att skylla på den nye killen i klassen. Livet är ett samspel, inte en solitär.

    Tid: oktober 20, 2013 at 9:19 f m

    • Otacksamma Föräldern says :

      Vi är aldrig individer. Vi må vara ansvariga för våra enskilda handlingar men vi ingår alltid i nätverk av relationer. Dessa nätverk har hjälpt eller stjälpt oss att bli de vi är. Därför skall vi alltid vara medvetna om det som binder oss samman med andra, på andra sidan jorden såväl som på andra sidan trappupgången. Det är det som jag menar med att välja vår världsbild istället för att låta den definieras av rädda människor med för mycket makt och inflytande för sitt eget bästa. Vad är en människa? Vem utgör ditt sammanhang? Hur vet du vad som gäller imorgon trots att det kommer främmande på besök? Blod är tjockare än vatten och vi har trots allt mer gemensamt med chimpanser än skillnader i DNA mellan olika folkslag.

      Ge inte rädslan utrymme utan låt din nyfikenhet och generositet och kärleken till de utsatta råda så finner du att livet har vad du söker i överflöd. Sann kärlek kräver ingen gentjänst, den väcker frihetslängtan och lust att skapa förutsättningar för liv. Det är ett annat sätt att se på tillväxt som fler borde testa. Men hjärntvätten fortsätter. Krigsmaskinens hjul mal vidare. Det är nog den hårigaste tvålen av dem alla.

Någon som har sett till en hårig tvål någonstans?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

themusicologist

frontline 'soldier' in the war against musical banality

Emma i skrubben

Malte on the Roxxx

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

Malin Johansson - skriver mycket, läser mer.

Älskar alla former av litteratur

Anne Rambergs blogg

Anne Ramberg är generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund

JOAKIM LAMOTTE

Det du inte visste att du ville veta

Billerbloggen

Serier, illustrationer och en massa livsviktigheter

Zolfagary

Sveriges största blogg om Zolfagary

(den svenska) modellen

Kritisk granskning, fa(c)kta, kollektivavtal, mänskliga rättigheter, poesi. Och sömn!

Annorlundalandet

Mammor om livet i familjer med autism, Asperger och ADHD

the human province

in the dark, words weigh double

Juridikbloggen

rätt om rätt

Björn Alvebrand

STYRBORD ELLER BABORD? VALET ÄR DITT.

%d bloggare gillar detta: