Archive | oktober 2013

Månadens Kvarnstensmedaljör: Göran Hägglund (Misärminister)

goranhagglund

För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små. – Lukas 17:2 (1917)

Ja, du Göran, du tycks vara mäkta impopulär även bland bloggens läsare. Du är den första som blivit hitröstad, så sträck på dig och förbered dig för ett svanhopp! Men även du har ju en rätt diger meritlista av incitamentsstaplande:

1) Vi kan ju börja med det här att Kristdemokrater inte riktigt gillar att någon talar om för dem hur de skall leva sina liv. Vad skall ni med bibeln till då? Ni som vill ta patent på att vara verklighetstillvända! Tänk gärna själv Göran, men glöm inte att fråga någon som vet ibland. Ett tips från coachen som också haft otur när jag tänkt några gånger. Men så skriver jag inte heller ledarsidor eller talar i Almedalen om det.

2) Sedan har vi ju det här med hur ständiga privatiseringar skapar misär och S:t Göran ryter ifrån: Såhär får det inte gå till! Men du har ju sett till att det är såhär spelreglerna ser ut. Du är ju rent av utblidad placeringsrådgivare, eller var det rörmokare? Äh, sak samma…

3) Ett av dina mest omhuldade barn är det fria vårdvalet. Vården skall ständigt förbättras genom att vi som upplysta konsumenter kan välja mellan de högkvalitativa alternativ som marknaden tillhandahåller. Hur gör du när valet inte är fritt då? När det inte finns någon marknad, eller någon vidare kvalitet heller? Kan du tänka fritt, eller sitter du fast i en nyliberal ideologi?

4) När Alliansens remake av Försäkringskassan från skyddsnät till stupstock blev för brutal så kom St:Göran igen och röt ifrån: Såhär får det minsann inte gå till!! Men återigen är du ansvarig minister för politiken som infört regelverket. Hur skall du ha det?

5) Det mest skenheliga av allt är nog hur Du och Lena Hallengren garanterat Narkolepsibarnen och deras familjer att de inte skulle fastna i några segdragna rättsprocesser för att få hjälp. Nu har du övergivit dem och lämnat över dem åt läkemedelsbolagens läkemedelsförsäkring. Det är skamligt och att plocka politiska poäng på utsatta och sedan lämna dem vind för våg när det gäller.

Så därför kära Göran, tills vi ses igen… simma lugnt *plums*

”Skiten måste fram” – om mediebevakning i förorten

Återigen sticker UG ut hakan i genom att ge sig på mediekritik. Med tanke på hur det gick förra gången så har vi all anledning att hålla andan. Skäggjanne är ju inte direkt en fan av självkritik så alla med litet självbevarelsedrift undviker väl chatten, men i debatten som följer kanske det kommer att hända intressanta saker. Joakim Lamotte verkar i alla fall ha gjort ett gediget samtidsporträtt som få storstadsredaktioner kan matcha. Den journalist som kan ta ett helikoptergrepp på nutiden och sy ihop norrlandsfrågan med denna ovärdiga trängsel i storstädernas förorter är värd ett reportrarnas nobelpris. Jag kan inte hålla med mer: ”Skiten måste fram”.

JOAKIM LAMOTTE

För några decennier sedan började Sveriges politiker placera ut tidsinställda bomber runtom i landet. De här bomberna har på senare tid börja ticka alltmer frekvent, och det dröjer inte länge innan explosionerna är ett faktum. Det handlar om förorten – områden som Biskopsgården, Tensta och Rosengård.

Varje svensk stad har idag sitt eget område som liknar de ovan nämnda. De präglas av hög arbetslöshet, kriminalitet, droger, utanförskap och stor andel invånare med invandrarbakgrund. Jag har under åren besökt de flesta större förorterna i Sverige och lärt känna människor som bor där. Senast var jag i Rosengård för att göra reportage för Uppdrag Granskning om en havererad skola. Trots att Rosengård ligger relativt nära centrala Malmö, betraktas området som en förort och är kanske Sveriges mest segregerade stadsdel. De flesta som bor i Rosengård har svårt att definiera sig som svenskar, trots att många har svenskt medborgarskap, och till och med…

View original post 868 fler ord

Följetong: Twitterdiplomatins Satirhierarkier. Faran med att inte vara påläst

Följetong: Twitterdiplomatins Hierarkier. Faran med att inte vara påläst

… igår morse var det ja. Jo tydligen fick Calle Bildt för sig att i förrgår vad det hög tid att på sitt internationella Twitterkonto förklara att större delen av den fria pressen och politikerna i Europa och andra demokratiska länder är överkänsliga gnällspikar.

carlbildt

Det vore kanske klädsamt om Bildt Twittrade mindre och istället svarade på frågor om hur det kommer sig att vi medverkar i dessa ”intelligence operations”. Men, hursomhelst Niklas Svensson tyckte uppenbarligen att det var på sin plats att ställa litet frågor.

niklassvensson

O.K…? Så det finns ett tyst samförstånd att NSA ändå lyssnar, så det är lika bra att utgå från det och inte tala om något väsentligt på telefon längre. I alla fall om man är någon att räkna med. Vi andra räknas uppenbarligen inte, särskilt inte journalister som får sin utrustning beslagtagen.

Rydon63

Döh… En ironisk utrikesminister som inte fattar ironi. Det här är satir när den är som mest absurd. Tänk grisfarmen.

niklassvensson2

Vilken skönt raljant utrikespolitik. Vi låter hela världen bugga våra undersökande journalister och politiska flyktingar, men vi varnar nationella företagsintressen och ser till att ha en god relation till övervakaren så att de inte skvallrar. Osis med Snowden då.

emanuelkarlsten

Inte oväntat så reagerade Emanuel, men när han såg nivån på utrikesministerns svar så höll han omdömesgillt nog klaffen. Heders!7direkt

Att Bildt inte svarar på frågan och Niklas Svensson agerar nyttig idiot, jodå:

twittercom-cbildt-status375997584114200577

Reagerar genom att raljera med murvlar på Twitter menar du?

blisk

Kuckeliku!! En som fattat hur man skall hantera sådana här Tweets…

CBildt

Ja, Säpo lyder ju under offentlighetsprincipen. Det har ju Ask sett till. Kom igen Niklas han leker med dig.

niklassvensson3

Med Niklas! Han kör ju med dig. Ge honom inte legitimitet med dina murveltweets. Du är ju en våt dröm för någon som vill verka tillmötesgående och hålla god ton och samtidigt veta mer än alla andra.

bryfors

Äntligen en sund röst i flödet.

KentRandau

Och så lockar det uppenbarligen fram en och annan jubelåsna tycks det. Det blir ju inte mera rätt för att totalitära regimer också gör det.

CBildt2

Min kära absurda komikmästare, vi medverkar och legitimerar massövervakning av våra egna medborgare! Försök inte låtsas som om elefanten för tillfället gått någon annanstans.

 

Översättning

Jag kunde inte motstå tillfället att göra en liten översättning till klarspråk av hans fina Tweet.

Säkerhetsmedvetandepolitik

Sedan har vi ju det här med att Twittra och ställa frågor utan att var påläst. Men om en är påläst får en inte heller några svar för då kan ju arroganta ministertyper inte köra med en.

Jobbigt!

Jobbigt, Bildt, jobbigt… Bäst att vara tyst eller göra som Billström och säga att vi kommenterar inte våra egna uttalanden om de inte kommer från oss.

Sardine

Sex laxar i en laxask. Säg det fort sex gånger Bildt!

/Otacksamma Föräldern

 

 

 

 

Följetong: Medieeliten skapar god satir? Faran med att inte läsa på

Om man likt Ewa Hamilton svarar på en Tweet, så bör man kolla avsändaren noga och ta sig en funderare på om tonen i inlägget kan vara en ”konstnärlig blinkning” till parallella situationer i världen som SVT faktiskt genom inköp bidragit till att skildra.

Jag skulle aldrig drömma om att utge mig för att vara av John Goodmans, Creighton Bernettes, eller förebilden Ashley Morris Kaliber. Men jag gör åtminstone min hemläxa innan jag uttalar mig i sociala forum. Eftersom jag vet att internet aldrig glömmer.

Det vet tydligen inte SVTs VD Eva Hamilton, vilket är litet märkligt med tanke på att hon har arbetat som nyhetsreporter vid SVT, för Aktuellt och Rapport och under en tid varit utrikeskorrespondent i Bryssel.

MedietweetEva H Svar till Eva

Men det gör den tyvärr. Inte specifikt Södertälje men storstadsregioner och hela södra Sverige. Det är faran med att Twittra först och tänka sedan, så att man framstår som korkad och omdömeslös. Framförallt så negligerar man en stor del av sin trognaste publik, dvs. de som faktiskt har ett genuint sug efter att se sig själva i rutan då landsändan i övrigt ligger i rätt brutal medieskugga pga. omflyttningar och kolonial mentalitet. Sedan har vi ju åldersfaktorn. Vilka är det som tittar mest på TV alla kategorier? Jo pensionärer och barn. Hur skall vi medelålders ha tid med det om vi inte är singlar utan barn förstås, men det är fortfarande inte några storkonsumenter. Lägger vi till språkkoefficienten och igenkänningsfaktorn i program som hela Sveriges Fredag och Lilla Sportspegeln så fattar alla att det inte direkt rör sig om nyanlända flyktingfamiljer som flockas kring TV apparaterna. Lovvärt med en Södertäljesatsning men spara litet badvatten till inlandsbevakning och sluta att exotisera landsbyggden på bekostnad av hippa urbanistas och kulturkoftor. De skall väl inte ha monopol på livsstilsprogram vad? Det gäller f.ö. även satsningen i södra Sverige med, där lokalredaktioner snabbt utarmas för att storstadsregionerna skall armeras till tänderna med sensationshungriga murvlar. Men vad vet jag om sådana avancerade saker som Public Serviceuppdrag och demografi? Jag är ju bara en vanlig enkel socionom.

Det skapar en intressant situation när medieeliten gör jobbet åt en. Verkligheten är roligare/mer kittlande än en parodi/seriestripp. Varsågod och njut! Om någon skulle tycka att Eva bör ta sig en funderare över hur hon hanterar sin närvaro i Twittersfären, då skulle ni bara se vad jag såg att Calle Bildt hade Twittrat apropå Merkels mobil imorse…

/Eder evigt Otacksamme

Uppföljning av Medierna Special – Fråga Medieeliten VAD FAN HÄNDE?!?

Vad hände Medierna?

Det såg ju så lovande ut?

Först en push för programmet där Martin tog initiativ till frågor om Kjöllerskan och Skäggjannes kollision efter hennes skeppsbrott till granskande journalistik i En halv sanning är också en lögn. Sedan en försiktig fråga om det är för mycket Mello i SVT.

Jag tog mitt ansvar och e-postade länkar till mitt blogginlägg i ämnet. Jag vill på intet sätt säga surt sa räven och hävda att jag på något sätt är en bättre frågeställare än de som släpptes fram till makthavarna, men tänk nu efter litet.

1) Jag kan omöjligen ha varit ensam om att vara kritisk till DN:s och SVT:s hantering av synen på källor. Det är med undantag av krögaren som valt att driva en rättsprocess dödstyst från källorna i debatten kring vår integritet. Ansvarige utgivare har ett långtgående ansvar för hur påstådda ”offer” framställs i media efter publicering. Denna nya typ av skampålejournalistik skall fram i ljuset och problematiseras.

2) Jag kan omöjligen vara ensam om att ha synpunkter på lämpligheten att SVT i Sveriges i särklass mest sedda program legitimerar våldtäktskultur i form av att Eric Saade skämtar om #MILF. När dessutom en av de medverkande i utfrågningen kommer från Politism som har en rätt hög svansföring när det gäller jämställdhet och bloggar friskt i ämnet så blir jag milt sagt förvånad över hennes servila hållning till SVT direktören Hamilton.

Om skarpa kritiska frågor som direkt ”ställer de ansvariga mot väggen” inte kommer fram i programmet, så kan man ju ifrågasätta själva poängen med att medieeliten träffas i ett mediegranskanskande magasin överhuvud taget.

Är meningen att de skall stoltsera med sin elitism, sin briljans, sin kultursyn, sin tolerans eller vad? Om de inte ifrågasätter varandra utan verkar i stort sett eniga om att läget är gott, så undrar åtminstone jag vad vitsen är med rubriceringen. I så fall skulle åtminstone inte jag låna ut min trovärdighet som oberoende granskande journalist till den typen av kramkalas i offentliga rum.

Men det kanske är så att det i förväg råder någon slags balanseringskrav, så att alltför kritiska frågor med automatik väljs bort eftersom programmet annars riskerar att få slagsida. Trist i så fall eftersom det hindrar att de som ringer in verkligen gör det som efterfrågats. Dvs. ställer de med stor makt emot väggen i frågan hur de tar sitt samhällsgranskande ansvar.

Sedan en fundering apropå inringaren som var läkare och ställde frågor kring publiceringar i samband med massvaccinering etc. Är det meningen att vi som är allmänt skeptiska till läkemedelsindustrin skall hänvisas till en ding ding världforumet 2nd opinion? När kommer seriös journalistik att ha med ett konsument eller patientperspektiv i sin bevakning av ”fantastiska framsteg” inom läkarvetenskapen? Jag för min del har väldigt litet till övers för konspirationsteorier och UFO spekulationer men det är vad som återstår att trängas med om inte seriös vetenskap breddar sitt perspektiv och låter de som faktiskt berörs av de s.k. framstegen komma till tals utan att vara rädda för att de skapar ”panik” eller lånar sig till alarmism. En kvalitativt upplevd skillnad är också möjlig att utvärdera och vetenskapligt undersöka. Bara för att den är svår att göra en s.k. double blind test på betyder det inte att den saknar vetenskaplig giltighet. Frågan är därmed vilka fenomen som lämpar sig för medicinsk forskning över huvud taget och vilka som skall beforskas med andra metoder. Sug på den murvlar och kretiner!

Slutligen berörde flera inringare och även de i panelen konflikten mellan storstad och landsbygd. Även här så stack tyvärr det självgoda hos Wolodarski och Hamilton i ögonen. Att ingen av dem hade närvaro nog att beröra ”Elefanten i rummet”, SVTs nyss meddelade beslut att avveckla Mittnytts redaktion för att flytta den till Umeå till förmån för mer Stockholmsbevakning i form av en Södertäljeredaktion, är inget annat än en ren skandal. DN är en Stockholmstidning så det finns en liten förståelse för bristande regional bevakning mot bakgrund av de drakoniska nedskärningar Wolodarski anställts för att genomföra. Men SVT har ett Public Service uppdrag att bevaka hela riket.

Det kanske krävs att Sundsvallsborna börjar klä sig i kolt och vurmar för påstådda traditionella seder och bruk för att det uppenbarligen exotiserande riksmedia skall behaga visa något större intresse för regionen. Därmed intet ont sagt om den sista spillran ursprungsbefolkning som dagligen kämpar för sina hävdvunna rättigheter.

Men nu får det fanimej vara slut på hycklandet! Göteborg och Malmö är inga avfolkningsprovinser i behov av ökad lokalbevakning! Medieskuggan över Norrland är skrämmande, med tanke på den exploatering av de naturvärden som pågår och hur korruptionen sträcker sig ända upp på regeringsnivå. SR gör vad de kan för att rätta till detta, men SVT kan INTE strypa lokalredaktionerna med hedern i behåll. Jag tänker INTE tyst åse detta längre.

Vad mig anbelangar kan ni FARA ÅT HELVETTE!!

/Eder evigt otacksamme

Monetative – Istället för att låta bankerna blåsa oss gång på gång.

Monetative – Istället för att låta bankerna blåsa oss gång på gång.

Det är väldigt märkligt att detta inte är mer omtalat. Jag har inte hört talas om detta förrän jag klickade på en länk till ett nystartat ”grönt” parti på en bekants facebookprofil. Det klagas över huvud taget för mycket och presenteras för litet konstruktiva förslag. Det är inte magi. Det är inte ”rocket science”. Det är inte ”kommunism”. Det är helt enkelt den rationella konsekvensen av den stötande girighet vi fått se exempel på om och om igen.

Med ”smutskastning av Sverige som ”vapen”

Otacksamma Föräldern till Johannes Carlsson efter att ha läst hans bloggpost: ”Det var tamejfan det finaste jag har hört sen jag konfirmerade mig… skaru ha ett fikon?!”
Fritt citerat ur Carl Bertil Jonssons Julafton av Tage Danielsson

I patientens intresse?

Idag så tyckte jag det var dags att skriva en uppföljning om patientförsäkringen LÖF.

Jag har ju inte riktigt upplevt att försäkringen levererat för mig som haft ett allvarligt sjukt och döende spädbarn som ett privat sjukhus ansvarat för. Följande står att finna på patientförsäkringens hemsida:

Vårt patientsäkerhetsarbete

rena_hander.jpgFoto: Pia Nordlander

Varför patientsäkerhetsarbete?

Det pågår ett aktivt arbete för att minska patientskador och öka patientsäkerheten inom den svenska sjukvården. En viktig uppgift för Patientförsäkringen LÖF är att stödja landstingen och regionerna i detta.

Försäkringsbolag bidrar ofta med kunskaper för att minska försäkringstagarnas skadekostnader. Ett exempel är Folksams arbete med att sammanställa statistik över skador på bilar. Patientförsäkringen LÖF gör detta genom att föra en kontinuerlig dialog med sjukhusens chefläkare om hur våra kunskaper kan användas i deras patientsäkerhetsarbete.

Skäl att arbeta med patientsäkerhet

Det är angeläget att ledningen inom hälso- och sjukvården tar ett ökat ansvar för patientsäkerheten och skapar förutsättningar för personalen att kunna leva upp till sina ambitioner att undvika misstag i vården.

Det finns många skäl för att arbeta med patientsäkerhet:

  • Humanitära – vi bör undvika onödigt lidande och försämrad livskvalitet.
  • Arbetsmiljömässiga – personal som gjort ett misstag tänker återkommande på detta och plågas länge av det.
  • Ekonomiska – om de resurser som idag läggs på patienter som skadas i vården i stället kan frigöras för att användas för att behandla fler patienter tillvaratas resurserna bättre.
  • Samhällsekonomiska – de grundläggande trygghetssystemen, sjukförsäkring och förtidspensioner belastas med kostnader för dem som skadas i vården.

Min kursivering.

Jag mailade idag LÖF med en begäran att mitt ärende skulle tas upp i den s.k. Patientskadenämnden. Vad är Patientskadenämden?

Patientskadenämnden

Patientskadenämnden ska avge rådgivande yttranden i ärenden om ersättning enligt patientskadelagen som hänskjutits till nämnden av patient eller annan skadelidande, vårdgivare, försäkringsgivare eller domstol. I sådant ärende får nämnden också yttra sig över skadeståndsrättsliga krav från patienten eller annan skadelidande.

Nämnden får även avge rådgivande yttranden över ersättningsfall där skadan inträffat före patientskadelagens ikraftträdande och där fråga är om tillämpning av ersättningsbestämmelserna för patientförsäkring vid behandlingsskada.

Nämnden ska verka för en enhetlig och rättvis tillämpning av patientskadelagens regler om patientskadeersättning.

Patientskadenämndens yttrande ska vara skriftligt och avges utan kostnad för skadelidande.

Patientskadenämnden består av ordförande och sex andra ledamöter. Ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare. Av de andra ledamöterna ska tre företräda patienternas intressen, en vara medicinskt sakkunnig, en vara väl förtrogen med personskadereglering hos försäkringsgivare (försäkringsgivarledamot) samt en ha särskild kunskap om verksamhet som rör hälso- och sjukvård. Det ska finnas en eller flera ersättare för ordföranden och övriga ledamöter.

Regeringen utser ordförande och fem andra ledamöter jämte ersättare för dessa. Försäkringsledamoten och ersättare för denne utses av Patientförsäkringsföreningen.

Arbetsordningen för patientskadenämnden fastställs av regeringen.

Kontaktuppgifter

Patientskadenämnden

Box 24127

104 51 Stockholm

Kontorsadress:

Karlavägen 108

telefon: 08-522 787 44

fax: 08-661 37 02

Ovanstående är den information om patientskadenämnden som finns på LÖF’s hemsida. Regeringen tillsätter alltså ordförande. Det låter ju officiellt och bra. Men läs detta om hur LÖF kommit till så får man en annan bild:

Bakgrund & historia

Hur patienter som skadats i samband med hälso- och sjukvårdande åtgärder skall kompenseras diskuterades livligt under 50- och 60-talen.

Före 1972 års skadeståndslag hade det i praxis visat sig svårt att få ersättning för så kallad behandlingsskador. Införandet av skadeståndslagen innebar inte någon egentlig förändring av detta förhållande. Det hade visat sig svårt för patienter att i en domstolsprocess styrka att en skada uppkommit genom fel eller försummelse av sjukvårdspersonal i samband med behandling. En anledning till detta var att förhållandena inom sjukvården ofta är komplicerade och svåra att utreda utan särskild sakkunskap. Detta gäller också i viss utsträckning för orsakssambandet mellan behandling och skada. Att försöka få ersättning den skadeståndsrättsliga vägen kunde därför bli en långdragen och kostsam process för patienten.

10 per år fick skadestånd

Dessa omständigheter hade inneburit att endast få skadelidande erhållit skadestånd för skador som uppkommit i vården. Före 1975 utdömdes skadestånd endast i cirka 10 fall per år när det gällde personskador i samband med hälso- och sjukvård. Till denna siffra skall läggas de fall där ersättning kunde lämnas direkt från en vårdgivares ansvarsförsäkring samt den ex gratiaersättning som ibland kunde betalas ut av vårdgivarna i speciellt ömmande fall. Fram till 1975 fick sammanlagt cirka 100 patienter per år någon form av ersättning för uppkomna behandlingskomplikationer.

I samband med arbetet med skadeståndslagen diskuterades en särreglering av det skadeståndsrättsliga ansvaret vid behandlingsskador. Bland annat ifrågasattes om inte ett strikt ansvar, det vill säga ansvar oberoende av fel eller försummelse, borde införas för behandlingsskador. Det ansågs dock inte att skadefrekvensen var så hög eller att skadorna var av en så speciell karaktär att en särregel var motiverad.

Flera motioner väcktes dock i riksdagen om en utvidgad rätt till ersättning för behandlingsskador. Motionerna avstyrktes eftersom man ansåg det för tekniskt komplicerat att i lagtext precisera vilka skador i samband med hälso- och sjukvård som kunde ersättas eller inte.

En ny sjukvård gav en frivillig försäkring

Landstingsförbundets styrelse var dock positiv till ett utvidgat ersättningsansvar för landstingen och beslöt därför i februari 1971 att låta utreda denna möjlighet. Detta skedde vid en tidpunkt när man hade en mycket snabb utveckling inom sjukvården. Denna utveckling ledde till att många fler sjukdomar än tidigare kunde bemästras eller botas genom nya avancerade behandlingsmetoder. Många fler patienter kunde således dra nytta av sjukvården. I och med att flera ingrepp utfördes skadades dock fler patienter, sannolikt inte i relation till antalet utförda ingrepp, men väl rent antalsmässigt. Antalet komplikationer i den medicinska vården ökade bland annat på grund av att man fick tillgång till mer avancerade diagnostiska hjälpmedel, att större och mer omfattande kirurgiska ingrepp utfördes och att man utförde ett ökat antal operationer på patienter i högriskgrupper.

Istället för lagstiftning valdes en frivillig kollektiv försäkringslösning. Den 1 januari 1975 trädde landstingens frivilliga patientförsäkring i kraft. Därefter infördes patientförsäkring för nästan all offentlig och privat sjukvård. Försäkringen administrerades fram till utgången av 1994 av ett försäkringskonsortium bestående av Folksam, Länsförsäkringsbolagens AB, Skandia och Trygg Hansa. Genom försäkringen åtog sig vårdgivarna frivilligt att lämna ersättning för behandlingsskador som hade ett direkt samband med hälso- och sjukvård.

Försäkringen innebar väsentligt förbättrade möjligheter att ersätta dem som drabbats av behandlingsskador, eftersom ersättning kunde lämnas oavsett fel eller försummelse. Försäkringen lämnade således ersättning på objektiva grunder. I och med patientförsäkringens tillkomst separerade man ansvarsfrågan från ersättningsfrågan. Försäkringen hade därför inte någon koppling till Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd eller Socialstyrelsen. Genom försäkringen skapade man en grund för ett ökat förtroende mellan personal och patient. Om en skada uppkommer i samband med hälso- och sjukvårdande behandling är det ofta sjukvårdspersonalen som initierar skadeanmälan. Frånsett själva ersättningsfrågan är förtroendefrågan och patientens känsla av att få en slags upprättelse om ersättning lämnas, försäkringens viktigaste funktioner.

Patientskadelagen (1996:799) blir till

I november 1992 tillsatte regeringen en utredning för att se över patientförsäkringssystemet, den så kallade Patientförsäkringsutredningen. Syftet med utredningen var att precisera vårdgivarnas ersättningsansvar och skyldighet att teckna försäkring för behandlingsskador. I motiven till utredningen framhölls att det rådande frivilliga försäkringssystemet inte innebar något krav på att alla vårdgivare tecknade patientförsäkring. Därmed fanns risk att patienter inte hade ett enhetligt ekonomiskt skydd i alla vårdsituationer, om de skulle skadas vid behandling. Den frivilliga försäkringen var således inte heltäckande. Cirka 5 procent av vårdgivarna tecknade inte en frivillig försäkring. Dessa vårdgivare stod dock för mindre än en procent av alla vårdtillfällen. Utvecklingen inom hälso- och sjukvården, med bland annat ett ökat antal vårdgivare, ökade dock risken för att vissa vårdgivare medvetet eller omedvetet skulle avstå från försäkringsskydd.

I början av 1990-talet var Sverige inte längre ensamt om patientförsäkring. Åren 1987 och 1992 infördes i Finland respektive Danmark lagstiftning om patientförsäkring. Norge hade sedan 1988 tillfälliga regler om patientskadeersättning. När översynen av det svenska patientförsäkringssystemet påbörjades fanns således erfarenheter att tillgå även från annat håll. Det ansågs därför inte längre alltför tekniskt komplicerat att i lagtext precisera vilka skador i samband med hälso- och sjukvård som borde ersättas.

Patientförsäkringsutredningen (SOU 1994:75) föreslog att den särskilda ersättningsrätten för patientskador borde regleras i en särskild lag och vara fristående från skadeståndsrätten.

Patientskadelagen (SFS nr 1996:799) trädde i kraft den 1 januari 1997 och bygger i huvudsak på ersättningsbestämmelserna i den frivilliga patientförsäkringen, men med vissa viktiga förändringar.

Lagen innehåller bestämmelser om rätt till patientskadeersättning och om skyldighet för vårdgivare att ha en patientförsäkring som täcker sådan ersättning. Alla som bedriver hälso- och sjukvård i någon form måste således teckna patientförsäkring. Det finns dock ett viktigt undantag från det senare. En offentlig vårdgivare skall ha patientförsäkring även för den sjukvård som enligt avtal utförs av privat vårdgivare.

I lagen anges de krav som ställs på en patientförsäkring. Bestämmelserna är tvingande till den skadades förmån. De enskilda försäkringsbolagen kan däremot komplettera sina patientförsäkringar med villkor som är förmånligare för den skadade.

Patientskadeersättning lämnas av försäkringsgivaren. För att tillgodose patientskyddsintresset i sådana fall där en vårdgivare inte fullgjort sin försäkringsplikt, åläggs alla försäkringsgivare som meddelar patientförsäkring ett solidariskt ansvar för skador som inträffar hos vårdgivare som saknat patientförsäkring. Dessa försäkringsgivare är skyldiga att ingå i en patientförsäkringsförening med uppgift att handlägga ersättningsfrågor rörande vårdgivare som inte tecknat försäkring.

En förutsättning för att patientskadeersättning skall lämnas är att skadan uppkommit i samband med hälso- och sjukvård i Sverige. Patienter som vårdas utomlands får även fortsättningsvis försäkras genom frivilliga åtaganden av vårdgivare.

Lagen gäller patientskador som orsakats från och med år 1997. Skador som orsakats före 1997 prövas enligt den tidigare frivilliga försäkringen, om vårdgivaren tecknat sådan.

Källa: Utdrag ur kommentar till patientskadelagen av Carl Espersson.

Väntalitenu. Har man kopplat loss ansvarsfrågan från ersättningsrätten?? Varför är det bra? För vem är det bra? Förutom för dem som är försumliga möjligen. De kan betala en avgift och fortsätta på samma sätt. Vad är det vi är med och finansierar egentligen? Och hur ser det ut med möjligheten till ersättning vid allvarlig försummelse i ett sådant system? Om det inte ligger i vårdgivarens intresse att lämna uppgifter som framställer dem i dålig dager så kommer detta inte fram i en domstolsprocess. Om försäkringsbolagen har som intresse att hålla nere premier åt sina försäkringstagare kommer de konsekvent att underutreda skador.

Jag ringde idag till Patientskadenämnden och frågade om deras roll i patientsäkerhetsarbetet. Patientskadenämndens representant var fullkomligt oförstående. Han såg sig som en representant för de försäkringsbolag som finansierar verksamheten. Det är inte deras uppgift att över huvud taget ta ställning till något annat än om ersättning skall betalas ut eller inte. Jag pressade på och sade att det är väl en del av detta arbete att ta in expertis utifrån som hjälper till att fastställa hur skadan uppkommit så att man kan fastsälla vållande. Det kunde i och för sig stämma men kontakten med vårdgivaren var inte nämndens ansvar, det var i så fall försäkringsbolaget som skötte den saken.

Jag gluttade litet på deras Patientförsäkringsföreningens hemsida och fick snabbt en förklaring:

Patientförsäkringens framväxt

Idag är det självklart att det finns en patientförsäkring, som kan lämna ersättning om en patient skadas i vården. Men så har det inte alltid varit.

Skadestånd enda ersättningsmöjligheten

Före 1975 var skadeståndstalan i domstol enda möjligheten att få ersättning, då den skadade själv måste bevisa att vårdpersonalen varit försumlig eller vårdslös.Rätten till ersättning blev ofta beroende av att den skadade hade initiativkraft, ekonomiskt stöd och kunnig juridisk rådgivare.

Ersättningssystem diskuterades länge

Redan på 50-talet diskuterades möjligheterna att skapa ett rättvisare ersättningssystem för patienter som skadades inom sjukvården. I riksdagen var frågan en ständigt återkommande motion under många år.

Först i början av 70-talet kom man fram till att ersättningsfrågan borde kunna lösas med en frivillig försäkring. Både offentliga och privata vårdgivare var villiga att prova modellen.

Konsortium bildades

De första avtalen om patientförsäkring tecknades 1975 mellan landstingen och ett konsortium bestående av Folksam, Länsförsäkringsbolagen AB, Skandia och Trygg-Hansa. Även övriga offentliga och privata vårdgivare tecknade försäkringsavtal med konsortiet.

Samarbetet upphörde

Konsortiet upphörde 1994 p.g.a. att samarbetet i konsortieform ansågs som otillåten konkurrensbegränsning, enligt den konkurrenslag som trädde i kraft 1993.

Nytt försäkringsbolag bildades

För att bibehålla en samlad försäkringslösning bildade landstingen och kommunerna ett eget försäkringsbolag, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag (LÖF).

Patientskadelagen kommer till

För att se över patientförsäkringen tillsattes 1992 en statlig utredning, som föreslog att patientförsäkringen skulle regleras i lag. Patientskadelagen gäller sedan 1 januari 1997. Den tidigare frivilliga försäkringen blev i och med patientskadelagens tillkomst obligatorisk för såväl privata som landstings- och kommunala vårdgivare.

Patientförsäkrings­föreningen

Patientförsäkringsföreningen (PFF) betalar ut ersättning till patient som skadas av en oförsäkrad vårdgivare. Den skadeersättning som utbetalats krävs sedan tillbaka från den oförsäkrade vårdgivaren. PFF debiterar också en särskild avgift av de vårdgivare som saknar den obligatoriska patientförsäkringen.

PFF svarar även för administrationen av en rådgivande nämnd, Patientskadenämnden. Nämnden ska på begäran av patient, vårdgivare, försäkringsbolag eller domstol komma med yttrande i skadeärende.

PFF är en ideell förening som bildades 1996. Alla försäkringsbolag som erbjuder patientförsäkring är medlemmar i PFF. Medlemskapet är obligatoriskt och medlemmarna har solidariskt ekonomiskt ansvar för verksamheten.

Föreningens uppgifter:

  • att hantera skador orsakade av oförsäkrade vårdgivare och att betala ut patientskadeersättning
  • att debitera oförsäkrad vårdgivare en särskild avgift, s.k. patientförsäkringsavgift
  • att kräva tillbaka utbetald ersättning från oförsäkrad vårdgivare
  • att administrera Patientskadenämnden
  • att verka för medlemmarnas gemensamma intressen, bl. a. att informera om försäkringsplikten.

Patientskadenämnden

Patientskadenämnden är en rådgivande nämnd till försäkringsbolagen. Nämnden ska på begäran av patient, vårdgivare, försäkringsbolag eller domstol yttra sig i skadeärenden.

Skador från alla försäkringsbolag som erbjuder patientförsäkring inkl PFF:s skador kan prövas.

Patienskadenämndens sammansättning:

  • ordföranden som är/har varit domare
  • tre ledamöter som företräder patienternas intressen
  • en ledamot som är medicinsk expert
  • en ledamot med särskild insikt i hälso- och sjukvårdsfrågor
  • en försäkringsledamot som är särskilt kunnig i frågor om personskadereglering

Ledamöterna utses av regeringen utom försäkringsledamoten, som utses av Patientförsäkringsföreningen.

Skadeärendena behandlas i turordning vartefter de kommer in till nämndens kansli. Varje ärende föredras och diskuteras. Därefter fattar nämnden sitt beslut och lämnar ett utlåtande.

Den som kräver ersättning har alltid rätt att få sitt ärende prövat av domstol, även om nämnden lämnat sitt utlåtande.

Nämndens verksamhet regleras i förordningen om Patientskadenämnden (1996:992). Föreskrifter om nämndens sammansättning lämnas av regeringen som också godkänner arbetsordningen.

Min kursivering

Då har vi alltså f.d. HSAN (Hälso och Sjukvårdens Ansvarsnämnd) Numera IVO som i praktiken endast har ett inspekterande uppdrag och inga sanktionsmöjligheter och en patientskadenämnd som endast representerar försäkringstagarna dvs. Landstinget och de privata vårdbolagen. Och så är vi förvånade när det inte betalas ut några proportionerliga ersättningar eller vården inte genomför några förbättringar. En förutsättning för att ansvaret i de mer komplicerade ärendena reds ut är att patienten är otacksam och besvärlig och överklagar och lägger ned tid och i värsta fall pengar på att få saken prövad i domstol, med egen expertis och eget juridiskt ombud. Vid det laget har de ersättningar som betalas ut definitivt förvandlats till nålpengar i sammanhanget.

I USA så går de iögonfallande skadeståndsersättningar som betalas ut till advokaträkningar och privata försäkringar eftersom det inte går att lita på att staten fullgör sitt åtagande. I Sverige sker i tysthet samma sak. Jag som är akademiker kan fortsätta lägga tid på att strida med väderkvarnar, men på nätet kan juristerna hitta hur många som helst som som skulle behöva hjälp med samma sak. Att få oberoende saklig hjälp med sin prövning är i princip omöjligt. Patientförsäkringsnämnden är att betrakta som ett olustigt skämt.

Min son är död. Inga pengar i världen kan ändra på detta faktum. Det onödiga lidande han utsattes för skall ingen annan behöva utsättas för. En del av det skall patientförsäkringen gå i god för. Hur skall den kunna göra det om handläggare i praktiken skickar en ”räkning” för utredningsarbetet till mig på 200:- istället för att låta en oberoende expert uttala sig om hans tillstånd? Eller är det så krasst att de bara tittar i tabellverket och ser hur många ärenden de kan ”skriva av” den här månaden för att nå bolagets mål om att hålla nere premierna åt sina kunder?

/Otacksamma Förälden

För honom vore … Uppdatering! Vinnare utsedd: Göran Hägglund

Det här är väl det närmaste min blog har kommit en omröstning (eller formulär av något slag). Med tanke på att jag sett ett par toppar i trafiken på sistone men ingen hittat det här inlägget så passar jag på att göra en liten push här. Jag menar allvar! Den som fått flest nomineringar i slutet av månaden får sig ett dopp. Bra/roliga motiveringar premieras. Politik behöver inte vara tråkigt för att vara på blodigt allvar.

Tack vare Kristinas kärnfulla motivering i bloggfältet så tog Göran hem spelet. Men återkom gärna nästa månad och nästa och nästa…

 

/Otacksamma Föräldern

Otacksamma Föräldern

För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små. – Lukas 17:2 (1917)

Kyrkovalet har ju varit och den här bloggposten skall stämma till litet eftertanke och omtanke om dessa våra minsta. När Jesus undervisar om faran av förförelser, ja incitament med modernt språkbruk, är han ju ingen mes direkt.

Så jag tänker ta denna strålande förebild på orden och införa en litet lätt förebyggande åtgärd inför EU-parlamentsval och Riksdagsval. Den mest meriterade får helt enkelt en medalj i form av en finfin kvarnsten att hänga om halsen.

kvarnsten

Är man en baddare på att sabba förutsättningarna för de mest utsatta ”förföra en av dessa små” så förtjänar man ett pris på sitt huvud.

En rakryggad, fri och orädd kyrka skulle kunna dela ut dessa till välförtjänta, flitiga samhällsmedborgare vid offentliga ceremonier på kyrkbacken…

View original post 455 fler ord

Månadens populistraket utan konkurrens: Kvarnstensmedaljör Gustav Fridolin (Broilerankan)

Gustav_Fridolin,_språkrör_(MP)

Månadens populistraket utan konkurrens: Kvarnstensmedaljör Gustav Fridolin (Broilerankan)

För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små. – Lukas 17:2 (1917)

Nämen Gustav då! Hur gick det här till? Att flörta med politikerförakt, tjänstemannaförakt och vara illa insatt samtidigt som man företräder ett av de största partierna det är ett incitamentsstaplande som får de mest förhärdade att sätta i halsen.

1) Unge herr Fridolin bestämmer sig för att göra en ”Nya Moderaterna” av Miljöpartiet och alienera den hårda kärnan i väljarbasen samtidigt som man slår ned sina bopålar tungt och stadigt i storstadsmyllan. Stockholmspartiet Opportunisterna är fött. Ser fint ut i opinionsundersökningar men kommer att straffa sig ju närmare val och samarbete med traditionellt starka landsbygdspartier man kommer.

2) Det är tydligen också en god idé att inte bli för osams med nyfaschister om man själv är bördig från Skåne. Man har ju släkt och vänner att ta hänsyn till. Bättre då att bjuda på kaffe och bulle. Det kanske är den nya given: Gröna uniformer istället för bruna.

3) Om man har bakgrund inom de mer radikala fackförbunden (Läs: SAC-syndikalisterna) så kanske samarbetet med Svenskt näringsliv och andra inte kommer att förbli oproblematiskt. Å andra sidan, varför missa ett tillfälle att flörta med ännu en potentiell väljargrupp? Alla är väl för en bra miljö numera.

4) Om man hamnar i Debatt med vår barn och äldreminister, så undvik till varje pris att framstå som en riktig praktnolla. Det var väl inte riktigt meningen? Det är väl Alliansen som är som dumma som borde ha varsin trumma, bom chicka bom, chicka bom bom bom…

Nolla

Men i takt med att Fridolin förespråkar biståndsbedömningens avskaffande så får väl både äldre, svårt sjuka och döende se sig om någon annan stans efter politiskt neutrala tjänstemän som är ålagda att ha den enskildes behov som sitt primära intresse. Integritet någon? Vi kanske skall lämna över direkt till resultatorienterade chefer, eller varför inte idéburna (läs välgörenhets) organisationer med en gång. Skrämmande okunnigt om en viktig fråga. *Plums*!

Uppenbarelsen kommer 7:36 in i klippet.

Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

themusicologist

frontline 'soldier' in the war against musical banality

Emma i skrubben

Malte on the Roxxx

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

Malin Johansson - skriver mycket, läser mer.

Älskar alla former av litteratur

Anne Rambergs blogg

Anne Ramberg är generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund

JOAKIM LAMOTTE

Det du inte visste att du ville veta

Billerbloggen

Serier, illustrationer och en massa livsviktigheter

Zolfagary

Sveriges största blogg om Zolfagary

(den svenska) modellen

Kritisk granskning, fa(c)kta, kollektivavtal, mänskliga rättigheter, poesi. Och sömn!

Annorlundalandet

Mammor om livet i familjer med autism, Asperger och ADHD

the human province

in the dark, words weigh double

Juridikbloggen

rätt om rätt

Björn Alvebrand

STYRBORD ELLER BABORD? VALET ÄR DITT.