”Det nya svarta”: Korruptionsbekämpning, biståndspolitik och vapenexport

Det här är en bloggpost som främst riktar sig till den självständigt tänkande läsaren. Tonen kommer därför att vara något mer resonerande och litet mindre konstaterande. Den som är beredd att resonera med mig kommer däremot att finna flera otäcka komponenter som inte hör hemma i en demokrati. Hur förbättrar vi dessa sakernas tillstånd? Tja, demokrati är väl sådant som måste erövras 24/7 året runt och inte en gång var fjärde år, right?

Den som följt mitt bloggande har väl vid det här laget konstaterat att jag inte är något större fan av Carl Bildt. Jag har stora svårigheter att förstå hur ett såpass meritokratiskt parti som Moderaterna utser just en av de mest belastade politikerna de kan hitta på den tunga utrikespolitiska posten. När det visar sig att skeletten bokstavligen hotar att spränga garderoben så borde Bildt enligt den logik som rådde vid det stora debaclet vid regeringsbildandet 2006 fått silkessnöret för länge sedan.

Det gör att jag funderar på hur självständig vår Statsminister Fredrik Reinfeldt egentligen är i sin roll. Han må ha folkets mandat att utse sin regering, men när regeringen består av representanter sprungna dels ur adeln och handelshögskolans nyliberala tankesmedjeelit så är det uppenbarligen skillnad på vem som kan garantera sin säkerhet och inte. Att vara kvinna höjer oddsen, likaså en benägenhet att tala med pressen om familjeförhållanden.

Men om frågan kommer in på om en minister handlat oegentligt så skall skulden helst hamna någon annan stans. På en chef i ett verk eller på en företrädare av annan politisk färg eller ännu hellre, se till att uppfinna en minister som man inte kan utkräva något som helst ansvar av och skicka fram denne så fort det bränns. När frågan om ansvar skall avhandlas verkar strategin vara att dra ut på det tills ”nästa årsmöte” dvs. valet och då försöka göra om frågan till en fråga om förtroendet för Statsministern. En Statsminister som inte befattat sig med något annat än att tillsätta ministrar, ministrar som… ja, ni förstår. Sveriges mest regeringsodugliga regering regerar i minoritet.

Det som gör hela saken klar för mig är hur Tobias Billström kan starta sin karriär med att inte betala TV-avgift utan att ”pudla”. Uttala sig rasistiskt som Migrationsminister och inte få Statsministerns oreserverade stöd (återupprätta förtroendet). Avslöjas senare med ”handen  i syltburken” genom att vara representant i Regeringens affärer med Northland (själva satsningen!) och sedan ha aktieposter i företaget. Den som sedan fäller omdömet är Anders Borg i lördagsintervjun. Det är Reinfeldt som tillsatt och sedan givit Billström en varning. Han borde dra konsekvenserna av detta. Gör han inte det kan hans självständighet starkt ifrågasättas.

En annan taktik är att regera genom att ”uppfinna” nya departement och myndigheter. Det gör man med hjälp av nyspråk. Näringsdepartementets forskningsbudget omvandlas med hjälp av Vinnova till sponsring av det näringsliv som genererar röster och kampanjbidrag. Utrikesdepartementets biståndsbudget omvandlas med hjälp av avräkningar till ministerlöner och tjänstemannalöner och ambassadbeskickningar i västdemokratier som Frankrike, Spanien och Island.

När oskicket hotar att avslöjas p.g.a. den effektiva revisionen, slår maktapparaten till. Chefer med ett specifikt uppdrag tillsätts. Verksamheter som kommit obehagligt nära att redovisa kontroversiella fakta avvecklas plötsligt. Varför sker detta? För att det inte är förbjudet. I det nyliberala Sverige är allt tillåtet som inte uttryckligen är förbjudet, alldeles oavsett om det är olämpligt, omoraliskt, motverkar sitt syfte eller är rent skadligt för folks intresse för politik och förmedlar en bild av förtroendevalda som en arrogant ”Maktelit” som lever i en bubbla utan behov av kontakt med omvärlden annat är vart fjärde år.

Vad säger Reinfeldt i i intervjun med SR:s Lotten Collin, appropå om han kände till de avskrivningar som gjorts inom ramen för biståndsbudgeten?

Reinfeldt

”Jag förutsätter att det sker i enlighet med det internationella regelverk som finns.”

Det är detsamma som att: Om det finns några luckor i regelverket som gör att vi kan använda regelverket på ett för ändamålet ej avsett sätt så kommer vi att göra det.

”Det är inte så ansvaret i Sverige ser ut, ansvaret ser ut så att de som har att ta ansvar för regelverk ser ut att de följs måste göra det, och måste kunna redovisa det…”

Det är detsamma som att: Om jag utser ett statsråd att sköta den uppgiften så ser jag väl förbannemig till att statsrådet inte är ansvarig inför mig om det skiter sig. Hoppas inte väljarna fattar nå’t bara.

Såhär förklarar Carl Bildt saken för Agneta Furuvik:

”Det här är de kostnader vi har för att förvalta och sköta biståndet.”

Det är detsamma som att: I deklarationen så drar vi av räntorna och resorna, det är väl inget konstigt med det? Biståndsverksamhet är väl ingen jäkla välgörenhet, eller vad menar ni?

Jo, det är väl just det som ganska många idéella organisationer med samarbete med Sida skulle hävda att det rör sig om. Och just därför blir det så fruktansvärt smaklöst när det uppenbaras att ministrar och organisationer bygger upp strukturer i väst för pengar som kunde gjort nytta för utsatta grupper i krisande länder.

Sociologen Paul Bratsis anser att den moderna förståelsen av korruption grundas i organiseringen av samhället i offentligt och privat och det är när dessa sammanblandas som korruption uppstår. Som när en polis tar en muta av en brottsling så sätter han sina privata intressen, att tjäna mer pengar, före hans offentliga roll, att gripa brottslingen. Politisk korruption kan också förstås på detta sätt, en politiker kan ha både privata och offentliga intressen men de får inte blandas.

Källa: Wikipedia

Sedan kan både vänsterpress och Europaråd skrika sig hesa om risken för korruption och köpt lagstiftning.

Jag funderar även på hur det är möjligt för oss att ha en ansvarig neutral, i bemärkelsen självständig, försvarspolitik fri från ett militärindustiellt komplex. Vi byggde stora delar av vårt välstånd på blodspengar från 2:a världskriget. Det fanns ett enormt behov av att rusta och bygga upp ett Europa i ruiner och vår ”neutrala” lilla ekonomi blomstrade med rekordår under -50 och -60 talen. Vår stolthet och självbild bygger därför stort på att vi kan leverera i fredstid och undvika konfrontation i krigstid. Nu har vi inte haft nå’t riktigt krig som hotat norden på ett tag och det skall vi vara riktigt glada för. Stoltheten över att leverera i fredstid börjar bli allt mindre i takt med att Krigen som utkämpas allt mindre har med oss själva att göra utan sker långt borta ”by proxy” och lämnar hela fält med landminor och Carl Gustaf i händerna på falanger och lokalmilis.

Problemet illustreras utmärkt av den s.k. Saudiaffären. Det finns inget politiskt mandat för att göra affärer med skurkstater och diktaturer, men för att hålla vårt försvar rustat så behöver vi finansiera vår försvarsindustri och utveckla vår teknologi genom olika samarbeten. Det leder att vi i fredstid dras dit pengarna finns oavsett om vi för tillfället gillar sällskapet.

Det för mig vidare till NATO. Det är småpartierna i riksdagen som driver medlemskap i NATO, det är m.a.o. rent politiskt lika sexigt som avskaffandet av Monarkin. Hur kommer det sig då att det militära TEKNISKA samarbetet blir allt större för varje år som går? Hur kommer det sig att de militära samarbetsövningarna alltmer börjar ha karaktären av rena operationer? Hur i hela friden kommer det sig att vi har drönare som övningsflyger på Svenskt luftrum? Framförallt hur kommer det sig att vi skriver vår FRA-lag så att det tekniska samarbetet i princip är en önskelista åt NATOs underättelsetjänster? Vi är en Sardin i NATOS Laxask.

Jag får för mig att det handlar om vilka kompetenser som hyrs in snarare än vilka som väljs in om ni förstår vad jag menar. Ju mer av försvaret som skall förhandlas fram i avtal desto sårbarare blir det för ett ”dolt” långtgående samarbete med makter som den folkliga opinionen aldrig skulle drömma om att stödja. Tyranniet gömmer sig i detaljerna. Nyckeln heter försvarshemligheter. Vi kan här glömma insyn och allt vad offentlighetsprinciper heter. Man bjuder ju inte gärna lede fi på ritningarna till fortet. Men det finns fortfarande ansvariga försvarsministrar och utrikesministrar. Om försvarsministern avgår vem skall då sägas bära det fortsatta ansvaret för hanteringen? Vem kommer att bära ansvaret för konsekvenserna av den avgångna försvarsministerns handlingar? Jag anser att det ansvaret vilar tungt på den som haft ansvaret för tillsättandet, Fredrik Reinfeldt. Men hans huvudpartner och tillika mentor i utrikespolitiska frågor är och förblir Carl Bildt.

Ur Carl Bildts meritlista:

Efter att ha avgått som ledare för Moderaterna 1999 engagerade sig Bildt i flera uppdrag inom näringslivet samt i internationella tankesmedjor. Till den senare kategorin hör medlemskap i styrelsen för tankesmedjan RAND Corporation, som står nära det amerikanska försvaret. Han var också medlem i styrelsen för European Policy Center (Bryssel) samt International Institute for Strategic Studies (London) och International Advisory Board of the Council on Foreign Affairs (New York). Han satt också i styrelsen för det amerikanska investmentbolaget Legg Mason, som bland annat investerat i försvarsindustrin.

Carl Bildt är medlem i Trilateral Commission (grundad av David Rockefeller), tillsammans med bland andra Urban Ahlin och Marcus Wallenberg. Han är hedersdoktor vid University of St. Andrews i Skottland, där han är medlem av rådet för Center for the study of Terrorism and Political Violence. Han har också ett engagemang i det slutna elitsällskapet Bilderberggruppen och var med 2010 i Stignes, 2009 i Vouliagmeni, 2008 i Chantilly, 2007 i Istanbul, 2006 i Ottawa.[13] Han har även mottagit många dekorationer och hedersutmärkelser från flera länder.

Jag antar att det har med det militärindustriella komplexet att göra. Om vi inte har egen teknologi så blir vi i allt högre grad beroende av den som är störst/starkast dvs. NATO. En annan förklaring skulle kunna vara att vi har en utrikesminister som inte värnar våra självständiga intressen och följaktligen inte rapporterar fakta utan åsikter till närings och försvarsdepartementet med Statsministerns goda minne.

Så om vi inte har en självständig statsminister nu. Hur självständig kommer en näringslivsvänlig S-ledare som Stefan Löfvén att vara? Traditionellt har Wallenbergssfären sett till att styra LO-borgen rätt hårt med sina pengar. I retoriken var Sverige kritiskt emot sin stora granne i väst, men i praktiken skulle vi aldrig göra annat än samarbeta, då både näringsliv och säkerhetsintressen hängde på att vi hade ett intimt samarbete. Att det inte fick ske i det öppna lade grunden för de kontroverser som kommer i dagen först nu när filmen om Olof Palme haft premiär och traumat efter hans död inte är lika färskt.

Sett i det ljuset så krävs en hyfsat stark integritet hos statsråd och statsminister för att minnas det folkligt baserade mandat man sitter på och inte falla för frestelsen att ensidigt gynna den starka sidan på bekostnad av mänskliga rättighetsfrågor. Små partier är sällan lika intressanta för näringsliv och internationell lobby med sina begränsade mandat. Sålunda lockar de inte heller till sig de riktigt intressanta personligheterna eller sägs stå för maktcentrum i politiken. Men det kan snabbt förändras om folket tappar tilltron till långsamma demokratiska processer och börjar ropa på starka ledare.

Personligen gissar jag att om vi inte vill ha högerpopulistiska stöveltrampare permanent i vår riksdag så måste våra folkvalda ta frågan om korruption på större allvar än hittills. Det är m.a.o. ”det nya svarta”.

/Otacksamma Föräldern

Annonser

About Otacksamma Föräldern

Jag bloggar om livet som förälder till ett döende småbarn. Socialstyrelsen har precis kommit ut med nya rekommendationer om vård i livets slutskede. Jag är den håriga tvålen som ingen vill ta i. Min son är död nu och ingen kommer åt honom längre, så med ett utgivningsbevis i högsta hugg kan jag säga som det är.

2 responses to “”Det nya svarta”: Korruptionsbekämpning, biståndspolitik och vapenexport”

  1. Annette Kusma says :

    Och folket själva är ju så väldigt blåögda. Man vill ju inte tro att det är sant. Man tror att vi inte har korruption i Sverige, att det skulle vara något som finns med början i Grekland och söderut. Men om det vore så att vi inte hade korruption, hur kommer det sig då att man kan göra allt sånt som inte uttrycklingen är förbjudet? Lagen, vårt lands stadgar, kan inte i fysikalisk mening beskriva varje individuell gärning som ska vara förbjuden, än mindre varje individuell gärning som ska vara påbjuden. Per definition måste lagen vara generell, annars är den ju ofullständig. Så hur kommer det sig att någon kan agera på ett elakt sätt eller sätt som är egoistiskt och som får negativa konsekvenser för andra, och komma undan med att det inte är förbjudet. Min körlärare sammanfattade dilemmat med att följa trafikregler versus att vara anpassningsbar i trafiken med orden: ”Det är ju förbjudet att köra på dom.” Om jag alltså kör på en cyklist som i hög fart cyklar ut på gatan och jag sedan hävdar att han inte har någon förkörsrätt på ett övergångsställe så kommer jag ändå att åka på böter, kanske för att jag inte har tillräckligt med pengar för att muta mina domare till att påstå att det inte är förbjudet att ha chickenrace med verkligheten. Det är klart att det måste vara förbjudet att göra ont mot folk. Det är klart att det måste vara förbjudet att handla egoistiskt och strunta i konsekvenserna. Det är klart att det måste vara PÅbjudet att innan en gärning fundera på hur den passar in i våra grundlagar där det påbjuds respekt för varandra. Lagtexten ska inte behöva vara detaljerad på den punkten. Domare och nämndemän borde kanske vara mer nogräkna(n)de däremot. Och svensson borde ställa hårdare krav, engagera sig mer, sluta upp med att blunda och vara naiv. Korruptionen i Grekland kanske sköttes på ett lite klantigt sätt så att det grekiska folket själva berövades alla tillgångar. Här i Sverige sköter vi korruptionen lite snyggare, vi berövar bara folket till viss del (typ, inom verksamheter där det är bekvämare att nån privat har ansvaret som ju inte kan lastas för att vilja gå med vinst), sen tar vi från folk i andra länder, våra slavkolonier, istället, och tutar i folk här hemma att vi är duktiga på ekonomi så att folket fortsätter att hjälpa till att exploatera tredje världen.

  2. Anette Kusma says :

    Källsortering. Det är min håriga tvål. Inte nog med detta följande, att ingen vill utföra den.

    När jag pluggade och jobbade som timanställd lärare på Institutionen för lingvistik och filologi på Uppsala universitet åren 2002-2007 – alltså 20 år efter att jag som barn först fick lära mig om fördelarna och behovet av källsortering på lågstadiet – så fanns där ingen möjlighet till källsortering i allmänna utrymmen, student- och lärarpentryn. Akademiska hus, det fastighetsbolag som staten och dess tillväxtfrälsta ledare satt att göra vinst utav universitetets institutioners behov av använda universitetets sedan gammalt egna undervisningslokaler och kontor, var fastighetsförvaltare (och möjligen -ägare, jag vet inte riktigt hur det ligger till med ägandeskap) och hade faktiskt kärl för olika sopmaterial i ett rum på bottenvåningens bortersta hörn. Vad rummet egentligen användes till vet jag inte riktigt. I allmänna utrymmen fanns vanliga sopkorgar, i studentpentry fanns en sophink, i lärarpentryt fanns en större sophink, och i kopiatorrummet fanns möjlighet att slänga kontorspapper. Efter misslyckade försök att få till sopsortering i studentpentryt som jag flitigt använde och där plastkärl efter frysrätter utgör en stor sopvolym så åtog jag mig personligen att ställa upp kassar till sopsortering och bära ned dem med jämna mellanrum till ovannämnda soprum. När jag avancerade till lärarpentryt kunde jag inte åta mig samma sak där, jag skulle ha behövt gå till soprummet två gånger om dagen. Men jag fortsatte att kämpa via institutionsstyrelsen för att få till källsortering. Den springande punkten man gång på gång upplyste mig om var att institutionen ansåg att det var Akademiska hus uppgift att hålla med sortering och Akademiska hus ansåg att det var institutionernas ensak. (För övrigt var det precis samma visa med att installera en dörröppningsknapp till gagn för rörelsehindrade som det under mina år där fanns flera utav som pluggade där, och det är ju lagstadgat att offentliga utrymmen ska vara handikappanpassade; en annan hårig tvål det där).

    När jag började jobba på järnvägen började samma dragkamp igen. SJ AB ansåg att Jernhusen, det fastighetsbolag som staten och dess tillväxtfrälsta ledare satt att göra vinst av järnvägsoperatörers behov av att använda järnvägens sedan gammalt egna fastigheter, skulle hålla med sopsortering, Jernhusen ansåg att det var operatörernas ensak. Sedan att det inte skapas möjlighet till sortering av åtminstone plast på tågen är en sak där operatörerna inte kan skylla på Jernhusen på. Man gömmer sig väl bakom faktumet att det är rätt trångt på tågen, och ärligt talat, hur många resenärer tror ni skulle resa sig från sin plats och gå längst bak i vagnen för att sortera ett plastlock från en kaffekopp när de har en sopipåse alldeles bredvid sig? Det kanske är så att tvålen inte bara är hårig utan även oparfymerad så att egentligen ingen kräver att den ska användas? Jag sprattlade, kämpade, skrek och fäktade med armarna och till slut fick vi källsortering på SJ AB’s lokaler. Dock fick den källsorteringsmöbel som då ställdes fram mig att undra om jag skulle skratta eller gråta. Ena halvan bestod av ett kärl för brännbart/övrigt, den andra halvan var tredelad i pappersförpackningar, plastförpackningar och metall. Som om bara hälften av våra sopor skulle vara sorterabara. Framförallt kärlet för plast blev överfullt varje lunch.

    Eskilstuna församling blev i veckan fairtradediplomerad. Men inte tillhandahåller man källsortering vid öppna förskolans fikastund fastän man säljer både joghurt och fruktpuré i enportionsplastförpackningar med metallock. Jag brukar känna mig som en tjuv när jag smyger in i personalutrymmet där det finns källsortering. Ibland tar jag med mig soporna hem som så ofta annorstädes.

    När jag sorterar hemma så är det så att de brännbara soporna utgör visuellt sett en tiondel av de övriga soporna men eftersom de i princip är helt torra så går jag ut med dem mindre ofta och således utgör de en ännu mindre andel. Plasten utgör den största volymen fastän mycket är tomrum. Jag försöker förlika mig med användning av plast. Sålänge man källsorterar och återanvänder den så kan det inte vara så illa. Fast stötestenen är just den bristande källsorteringen. Vi bränner fortfarande alldeles för mycket plast. Och många förpackningar är av blandmaterial som är svårt att sortera med gott samvete. Instruktionen är att slänga förpackningen enligt det material som det förekommer mest av. Som om gemene man har bönor i huvudet och inte kan läras att plast brinner upp i metallsmältning men att metall förblir hel i plastsmältning och skulle kunna sorteras ut maskinellt i ett senare skede. Nejdå. Är det bara lite plast så kan det gott brinna i masugnen! Svensson är inte kapabel till annan tankeverksamhet än att titta vad det finns mest av.

    Det finns även så kallad färgsortering i till exempel Eskilstuna; man sorterar hemma hos sig och lägger soporna i olikfärgade plastpåsar som kommunen tillhandahåller, sedan kastar man alla påsar i samma kärl och någon maskin någon annanstans sorterar påsarna. Men då förstår jag inte hyresvärdar som fortfarande inte har källsortering pga platsbrist.

    På en av SJ AB’s kontor fick man också sorteringskärl när alla andra fick det, men efter någon månad tejpades möbeln för så att det inte gick att slänga saker där längre, allt skulle hamna i samma sophink igen. Jag frågade vad som hade hänt och svaret blev något så befängt som att RagnSells som skulle ha hand om de sorterade soporna av fackliga anledningar inte kunde gå med på att hämta sopor i lokaler på övervåningar i hus som saknade hiss vilket här alltså var fallet. De ville inte gå med sopsäckar i trappor. Nåja, fair enough, började jag med att tänka, jag som stödjer facket och förespråkar att man värnar om sin arbetsmiljö. Fast, vänta nu… fortsatte min hjärna. Nån måste ju släpa ner samma mängd sopor nerför trappan nu ändå om än en säck dagligen istället för kanske fyra säckar någon gång i veckan. Nämligen den vanliga städpersonalen som alltid haft hand om soporna. Det är så skrattretande så det finns inte. Om RagnSells personal inte vill bära sopor i trappor dagarna i ända så kanske någon bland den stationära personalen, eller den vanliga städpersonalen för den delen, kan bära ner säckarna åt dem när de väl kommer. Är det verkligen tillräckligt med anledning att INTE sortera ALLS? Eller färgsortera då!

    Nåja, som sagt, inte nog med att man måste ta med sig sopor hem och att vissa hem inte ens kan sortera, utan de boende förväntas bränna upp värdefullt råmaterial eller köra bort sopor till återvinningscentralen i stadens utkant med en enorm procentuell bensinförbrukning som följd.

    Det blir ju ännu värre när man tänker på att man inte ens ska sortera allting. Utan endast förpackningar! Fönsterkuvert ska således kastas i brännbart. Bränna papper och plast. Jaha. En använd diskborste ska slängas i brännbart. Bränna hur fint och hur mycket plast som helst. Jaha. Jag kan bli rasande när jag läser sådana instruktioner i kommunens egen källsorteringsguide. Och varför är det så? Jo, därför att tillverkarna är ålagda att betala en viss summa som motsvarar återvinningskostnad för de förpackningar de producerar och för att kommunerna således inte anser sig få betalt för att ta hand om det som inte är förpackningar. SAMMA GAMLA VISA! Jag får inte betalt, då upplever jag ingen skyldighet att göra det, ej heller att engagera mig i att hitta en annan lösning på problemet. Folk! Öppna ögonen! Plocka bort dessa latmansfjäll från ögon och öron! Vakna! Inse att det är allas vår framtid det gäller! Fysiken gör ingen skillnad på plast som suttit i en förpackning och plast som suttit i en pryl. Båda går att återanvända och bör så göras! Allt annat är ju bara hyckleri från början till slut.

    Om jag inte sedan länge hade blivit så luttrad och bitter så skulle tårarna ha runnit fritt när jag nyligen läste i vårt soprum att dittan och dattan skulle kastas i brännbart, för då kunde det ”energiåtervinnas”.

    Det hemska är ju att folk är lättlurade och gärna misstar den enkla lösningen för en bra lösning.

    Den mest effektiva lösningen jag ser på problemet är att flytta sorteringen från gemene man till yrkeskunniga, liksom att flytta sköljning av kladdiga förpackningar från den enskildes diskho till större volymer. Den sortering man skulle ha hemma begränsar sig till papper, matavfall, torrsopor och kladdsopor. Resten kan vi och tillverkarna betala skatt för och då görs sköljningen energisnålt eftersom samma vatten avänds till så många fler förpackningar i taget och sorteringen görs efteråt professionellt, kanske t o m efter olika plasttyper osv. Om vi sen alla använde oss av redskapet ‘slickepot’ i större utsträckning hemma så skulle vi inte kladda ned så mycket i första taget; diskvattnet skulle vara renare, vi skulle vara mättare och soporna skulle inte lukta illa i någon större utsträckning.

    Med bitter hälsning,
    Annette Kusma

Någon som har sett till en hårig tvål någonstans?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

themusicologist

frontline 'soldier' in the war against musical banality

Emma i skrubben

Malte on the Roxxx

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

Malin Johansson - skriver mycket, läser mer.

Älskar alla former av litteratur

Anne Rambergs blogg

Anne Ramberg är generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund

JOAKIM LAMOTTE

Det du inte visste att du ville veta

Billerbloggen

Serier, illustrationer och en massa livsviktigheter

Zolfagary

Sveriges största blogg om Zolfagary

(den svenska) modellen

Kritisk granskning, fa(c)kta, kollektivavtal, mänskliga rättigheter, poesi. Och sömn!

Annorlundalandet

Mammor om livet i familjer med autism, Asperger och ADHD

the human province

in the dark, words weigh double

Juridikbloggen

rätt om rätt

Björn Alvebrand

STYRBORD ELLER BABORD? VALET ÄR DITT.

%d bloggare gillar detta: