Archive | september 2013

Den goda viljan – hur FEL det kan bli ( Essence Vitae )

Essence_infoblad

Fotografstyrd intresseförening som INTE värnar om barns och döendes integritet.

Det verkar så oskyldigt först. Du får i regel höra talas om projektet av en vän som är svårt drabbad och som är otroligt tacksam för de fina bilderna. Du kanske t.o.m. fått ett otroligt proffsigt julkort där ett svårt sjukt barn fullkomligen strålar emot dig. Hur kan detta vara någonting dåligt?

Vänta bara, så skall ni få höra…

Men innan jag tar med er på den här resan så vill jag göra ett par saker väldigt klara:

1. Föreningens grundare har säkert de bästa avsikter och utgår från att de bara gör gott för de inblandade. Jag kan vara helt ensam om min syn på saken.

2. De som sökt sig till projektet är inte betjänta av att betraktas som viljelösa offer i någon mening, deras engagemang och bevekelsegrunder kan skilja sig mycket från mina.

3. Det hindrar INTE att sättet som projektet har bedrivits och delvis fortfarande bedrivs på lämnar massor i övrigt att önska vad gäller insyn, patient/kundinflytande och framförallt säkerhet och INTEGRITET.

De ändringar som projektledningen har vidtagit efter att jag påtalat detta utgör ett steg i rätt riktning, men med tanke på projektets utformning och mediets potentiella genomslag så skulle en genomgripande omstrukturering av hela upplägget bli nödvändig, som kanske skulle skrämma bort potentiella deltagare och fotografer.

Det finns en anmälan till Datainspektionen av sidan:

Hej!

Datainspektionen har tagit emot din skrivelse. Vid eventuell kontakt med Datainspektionen bör du ange diarienummer 1003-2013.

Med vänliga hälsningar

Registrator

Datainspektionen

Box 8114, 104 20 Stockholm

Telefon: 08-657 61 00

Telefax: 08-652 86 52

Webbplats: www.datainspektionen.se

Så, med det ur vägen så kan vi börja berättelsen. Jag bor alltså på Ronald McDonald Hus i Flemingsberg bredvid Huddinge KI. Sonen har daglig PD-dialys som vi tränat upp oss att sköta själva på vårt rum. En familj som pendlar till och från RMD berättar om ett projekt som de deltar i där de blir bjudna på fotografering av en professionell fotograf. Enda villkoret är att en familjemedlem är svårt sjuk. De har läst om projektet på en webbsida och tyckte att bilderna var så fina så de anmälde sig.

Klart vi blev nyfikna. När familjen åkte hem över jul kom ett jättefint julkort till RMD när jag var där alldeles själv med sonen. Jag började bli riktigt sugen. När de kom tillbaka på besök efter nyår skulle vi bara packa ihop och sonen var så mycket sjukare (läs döende). Vi var m.a.o. högt motiverade att dokumentera den sista tiden tillsammans.

Så fort vi kommit hem, så tittade vi snabbt på deras hemsida och då det verkade rättframt och okomplicerat för familjer med en svårt sjuk familjemedlem att anmäla intresse för projektet så fyllde vi i våra uppgifter och tryckte på ”skicka” knappen.

Såhär såg den information som var tillgänglig på hemsidan vid det tillfället ut just då:

Vad kostar fotograferingen och vad får de som fotograferas?

Fotograferingen är helt gratis, då varje fotograf ”sponsrar”
projektet med att bjuda på sin tid, talang och fotografens
bildrättigheter. Familjerna får de bästa bilderna på CD som
bearbetade digitala filer, så att de kan printa ut hur många kopior
de vill, utan att behöva kontakta oss fotografer. Essence Vitae är
också lyckligt lottade att ha två sponsorer som bjuder på en
superfin fotobok och en tavla med familjens favoritbild! Eftersom
vi jobbar med de främsta barnfotograferna i Sverige, är värdet av
en sådan här fotografering, med fotobok och tavla, omkring 10 000:-.

Varför måste familjerna skriva på en modellrelease?

Vi vill gärna kunna sprida ordet om vårt projekt så många vi kan,
och det betyder att vi använder oss av de bilder vi tagit för att
göra detta.  Vi kommer endast att använda bilderna i samband med
The Essence Vitae Project i olika inlägg, artiklar, tidningar,
utställningar och böcker. Syftet med det är att hjälpa andra
familjer i liknande situation, så att de kan leva med och hantera
sin sorg.

Varför publicerar ni bilderna på bloggen med en berätelse från
familjerna?

Många familjer med sjuka familjemeddlemar kollar på vår blogg. Vi
tror att, genom att visa hur andra har det, och berätta om hur de
kan leva med en sådan hemskt sjukdom, kan vi hjälpa dessa familjer
att orka med sina egna problem.

En utställning och en bok. Varför skulle familjerna vara med på det?

En bok och en utställning som visar kärlek och positivism när det
värsta inträffar, skulle vara en stor hjälp för familjer som precis
har fått ett liknande hemskt besked, eller för de som kämpar på att
orka med sin egen sorg. Vi hoppas kunna visa genom en bok och en
utställning att det är okej att vara glad, att det är okej att må
bra, trots eländet. Vi hoppas kunna visa att kärlek, glädje och en
positiv inställning inför livet är den bästa palliativ medicin man
kan ha!

Texten ovan är kopierad från
http://essencevitae.com/
den 26 mars i år och har ändrats efter att jag har haft en del
synpunkter på deras arbetssätt.

Vi fick efter c:a en vecka ett mail tillbaka från projektgrundaren Juliana Wiklund själv:

Den 17 mars 2013 21:04 skrev Juliana Wiklund <juliana@morethanwords.se>:
Hej!

Vad glada vi är att ni vill fotograferas av oss med finaste X!
För oss att kunna dela en fotograf åt er familj, behöver vi bara veta var i Sverige ni bor.
Så fort vi får den informationen kontaktar vi den fotografen som finns närmaste er.
Vi hörs snart igen!
en stor kram!
Juliana
__________________________
Juliana Wiklund
photographer/creative director

Morethanwords Photodesign AB

Org.nr. 556728-7445

Lidnersplan 16, 2tr

112 53 STOCKHOLM

+46 8 502 20801

+46 (0)70 2635767

AWARD WINNING DESTINATION WEDDING PHOTOGRAPHER
CHILDREN & WEDDINGS
DESTINATION WEDDINGS
CORPORATE & EDITORIAL
THE ESSENCEVITAE PROJECT
Vi svarade:
On Mar 18, 2013, at 2:37 PM,  wrote:

Vi bor i byn, närmsta stora stad är Sundsvall /Y

Och fick till svar:
Från: Juliana Wiklund <juliana@morethanwords.se>
Datum: 18 mars 2013 16:28
Ämne: Re: Essence Vitae Projekt!Tack Y!

Då ber vi den fotografen som bor närmaste er att kontakta er inom kort. Har ni inte hört av henne/honom inom ett par veckor, kontakta gärna mig igen.
en stor kram!
Juliana

Vi blev sedan kontaktade av Essence Vitaes representant David Schreiner:

Efter att vi kommit överens om en tid för hembesök med fotografering, handlat nya fina kläder åt sonen och varit hos frisören så kom David hem på utsatt tid. Vi hade assistent hemma men hen höll sig i bakgrunden. David verkade mest vara intresserad av storebror till storebrors förtjusning (han är en obotlig linslus) och han njöt av uppmärksamheten. När kameran gått ett tag och vi kommit ned i köket hände någonting som jag menar aldrig får hända. David gjorde en paus i sitt fotograferande och plockade fram ett kontrakt. Min fru läste ett par rader och såg ut som om hon sett ett spöke, sedan vände hon sig till mig och sa med illa dold panik i rösten: Nu kommer väl du att säga att det inte blir någon fotografering.

Här är kontraktet, dvs. den s.k. Model Release som omtalas ovan (notera att det inte på siten står något om att det rör sig om ett kontrakt!):

EV kontrakt

Jag blev naturligtvis fly förbannad och ville inte att vår son som vi hade gjort klart hade en dödlig sjukdom skulle bli del av en kyrkogård på nätet. Jag fann det hela mycket integritetskränkande. Fotografen försökte få det till att vi inte hade läst det som stod på EV’s hemsida och att jag och min hustru inte var överens om vad som gällde. Klassiska försäljnings och försäkringskrängarargument. Jag stod på mig och då plockade han fram kameran och erbjöd sig att radera bilderna. Oj vad jag ångrar att jag inte tog emot det erbjudandet, men ärligt talat om du har ett döende barn och inte vet hur många fina bilder du kommer att ha kvar, hur lätt skulle det vara för dig att radera dem. Jag föll till föga för argumentationen och lät honom gå med bilderna i kameran och löfte att återkomma.

Min fru försökte ringa honom för att bringa klarhet, utan att bli mycket klokare och jag tog därför över och mailade honom:

29 mar

Hej David!

Jag förstod på ditt samtal med Y att kontraktet som du lämnade hemma hos oss var ett gammalt/ogiltigt kontrakt. I vilka delar skulle det ha varit gammalt? Innan vi deltar i något projekt vill vi ha full insyn i hur evt. material kan komma att användas och full frihet att kunna lämna vårt veto enl. PUL hur det publiceras i olika sammanhang. Jag är helt införstådd med att detta är ett pro-bono projekt, men när det uttryckligen står att något är gratis så menas det att varan/tjänsten lämnas utan krav på motprestation. Kontraktet som lämnades vid vårt möte är enligt min mening väldigt långt från vad som kan menas utan krav på motprestation.

Så ja. Vi vill väldigt gärna ha kopior på de bilder som du hittills tagit på X och Z. Det innebär INTE att du har vår tillåtelse att använda dessa bilder för något marknadsföringssyfte utan att tillfråga oss, eller bara informera oss om att så sker. I så fall vill vi att dessa bilder omedelbart raderas. Kan du tänka dig att GRATIS fortsätta dokumentera X liv på det sätt som vi förstår sker i er organisation så vill vi gärna göra en fortsatt fotografering men då måste du vara medveten att brott mot PUL ger straffansvar.

Med vänliga hälsningar!

3 apr

Hej Erik,

ursäkta sent svar. Påsken som kom emellan.

tyvärr har jag inte fått det nya kontraktet från Essence Vitae ännu men jag skickar det så fort jag får det. Vill gärna förtydliga att jag representera Essence Vitae i detta projekt och därför följer deras policy. Jag personligen har inget som helst intresse i att använda bilderna som är tagna i samband med detta.

Jag hör av mig när jag fått allt skriftligt från Essence Vitae så tror jag det blir lättare för er att ta ställning.

Ha det så bra så hörs vi

Vänligen

David

10 apr

Hej Erik,

skickar med det nya kontraktet som Essence Vitae har tagit fram och två bilder till Z.

Vänligen

David

Uppenbarligen hade David och Juliana snackat ihop sig och kommit fram till att det inte var en så bra idé att kontraktet innehöll formuleringar som binder den fotograferade vid långtgående åtaganden, så de tog fram ett nytt (på .pdf se länken nedan) för oss att underteckna. Ett uppenbart hafsverk och skickade med ett par bilder på den äldre friska sonen för att vi skulle nappa på kroken.

Kontrakt-ModelReleaseEV

Jag var emellertid väldigt rädd för att de bilder som David hade på mina barn skulle missbrukas. Att få tillbaka dem var fr.o.m. nu min första prioritet. Därför skrev jag:

10 apr

Hej David och tack för de fina bilderna på Z!

Enligt vad jag förstår så har man i det ”nya” kontraktet ett val att delta i bloggdelen av projektet eller inte. Gott så. Däremot så finns det enligt min mening en del formuleringar kring immaterialrätt som behöver klarläggas då Fotografen är knuten till projektet och projektet har ett uttalat syfte att sprida information. Jag deltar gärna i den delen av projektet som innebär att vi som familj får bilder att glädjas åt, men eftersom vi inte har någon kontroll på den information som vi lämnat om X (och Z) när vi anmälde honom till Projektet och ni i kontraktet fortfarande förbehåller er rätten att använda er av den om vi inte lämnar någon berättelse, dvs. svarar nej så uppfyller inte kontraktet vad som kan sägas vara ett giltigt samtycke till behandling av personuppgifter i PUL’s mening.

I kontraktet är dina rättigheter väl tillgodosedda medan mina söners skydd vid t.ex. projektets upphörande är negligerade. Att ni inte har rätt att sälja bilderna vidare till en tredje part utan vårt godkännande är en självklarhet. Tänk så tråkigt det vore om vi efter att X lämnat oss får läsa en artikel i en mindre nogräknad damtidning med bild på oss och X och en berättelse om hur fotografer hjälper sjuka barn och deras familjer. Det finns heller inget skydd emot att någon skulle få för sig att kopiera text eller bild från en hemsida publicerats i ”marknadsföringssyfte” någon annan stans.

Efter vad jag förstår så utgör ert anmälningsförfarande en form av digital registrering av känsliga personuppgifter i marknadsföringssyfte, Det är något som inte tydligt framgår när man anmäler sig för att det skall komma en fotograf hem och dokumentera de finaste stunderna i ens privatliv. Kontraktet som du talar om finns inte ens tillgängligt på er hemsida!

Så David, Du säger att du inte har några personliga intressen i detta. Du följer Essence Vitaes policy, det låter som ett företag i mina öron. Jag tar i så fall gärna del av denna policy innan jag skriver under något kontrakt. Men skulle det vara så att du som fotograf och deltagare i ett projekt så som det framställs på hemsidan är villig att Dokumentera Xs sista tid i livet tillsammans med sin familj, Gratis och utan krav på motprestationer och underkastar dig det regelverk som PUL ställer upp så är vi jättetacksamma!

http://www.datainspektionen.se/press/nyheter/2010/granser-for-vad-som-far-publiceras-pa-blogg/

http://www.datainspektionen.se/lagar-och-regler/personuppgiftslagen/dina-rattigheter/

http://www.datainspektionen.se/lagar-och-regler/personuppgiftslagen/samtycke/#vem

Detta är personuppgifter
Med personuppgifter avses all slags information som direkt eller indirekt kan kopplas till en fysisk person som är i livet. Exempel på sådan information är namn, personnummer och kundnummer. En bild kan också vara en personuppgift om det går att se vem personen/personerna på bilden är.
Detta är en personuppgiftsansvarig
Personuppgiftsansvarig kallas den som bestämmer varför och hur personuppgifter ska behandlas. En personuppgiftsansvarig kan till exempel vara en kommun, myndighet, organisation eller ett företag.

Tilläggas skall kanske att vi under denna period vistades på hospice med sonen och att jag hade en del annat som hur assistansen skulle ordnas att oroa mig för. Detta som skulle vara något trevligt att se fram emot hade sakta men säkert blivit till något helt annat. Mitt svar till David blev därför kanske i det tydligaste laget kring PUL som jag läste på litet kring för att de inte skulle ta sig för några dumheter med bilderna på vår friske och gullige son. Jag har varken anmält honom till detta eller haft för avsikt att någon skall lägga upp hans nuna på en offentlig blogg i ”marknadsföringssyfte” för en bok eller ett projekt.

Detta måste vara åtalbart på något sätt! Att med förespegling om en GRATIS fotografering/dokumentation av den kanske mest utsatta perioden i en familjs liv mer eller mindre tvinga av familjen en livsberättelse och publiceringsrättigheter på glada lekande barn och uppenbarligen tappra/kämpande föräldrar är moraliskt bankrutt och borde vara kriminellt. Man får inte kontraktet i förväg för att man inte skall kunna tänka efter, kontaktuppgifter saknas för att man inte skall kunna ställa knepiga frågor till någon annan än till den som håller en gisslan med bilder. Kontraktet kommer i efterhand tillsammans med känslomässig utpressning i stil med: Vi gör detta gratis… tänk på den glädje du delar med andra som läser bloggen… Asvidrigt helt enkelt. Om man inte är det minsta kritiskt inställd till att lämna ut sina barn på nätet så skriver man gladeligen på och får sedan ångra bittert när bilderna hamnar i olika sammanhang. VAD HÄNDER OM MAN ÅNGRAR SIG??? VAD HÄNDER OM BARNET DÖR??? VAD HÄNDER OM PROJEKTET UPPHÖR???

Jag upptäckte annonsen för Essence Vitae på Lilla Ersta Barnhospice och fick veta att Juliana Viklund varit där och berättat om projektet. Ersta Diakoni är ju en kristen verksamhet och de tenderar att tänka det bästa om alla människor, så de anser att det kanske är så att sedan projektet startade 2007 så är det möjligt att man förlorat kontrollen över det och i takt med att antalet fotografer anslutit sig så har ett antal mindre seriösa fått ett inflytande de inte skall ha. Hon som startade projektet kanske skall ha en möjlighet att rätta till avarterna innan stämningarna börjar hagla.Communityn kring svårt sjuka/döende barn är tack och lov ganska liten men om jag försöker göra något åt Essence Vitae som uppenbarligen nästlat sig in där och får en stor del av dessa emot oss vore det inte så trevligt. Jag kände ett ansvar för att ha bra på fötterna innan jag agerade och var därför len i truten mot David/Essence och försökte istället ge dem tillräckligt med rep för att hänga sig själva i.

Jag fick rådet av en juridiskt kunnig att avkräva dem ett kontrakt på att bilderna förstörs och att vi i framtiden inte har några anspråk. Agerandet från deras sida är ju hur som helst olämpligt och oetiskt och knappast förtroendeingivande.

Jag har i ett mail bildbevis som gör att vi vet att fotografen tog med sig bilder hem och framkallade dem utan att vi hade något kontrakt eller PUL-avtal påskrivet. Han kunde alltså använda dessa bilder i utpressnings/förhandlings-syfte trots att han tog dem under falsk flagg. Ur fult!!!
Notera särskilt hur kontraktet är utformat för att man aningslöst skall skriva på att Projektet skall få publicera bilderna hur de vill och följa särskilda krav, även om man kryssat för att man inte vill medverka i bloggen. Borta är allt tal om bok och utställning. För att de skall få göra som de vill med detta, eller??
Här är en länk till en intervju med Juliana i TV4 som lämnar en hel del frågor obesvarade med tanke på att hon riktar sig till familjer med barn:

http://www.mama.nu/Arets-mama/Juliana-Wiklund-arets-hjaltemama-2012-pa-TV4-Nyhetsmorgon

19 apr

Hej David!

För enkelhetens skull:

Mitt telefonnummer är . Du ringde X precis när vi skulle resa iväg så vi hade inte tid att tala med varandra. Nu när vi gjort det så förstår jag att du anser att kontraktet är glasklart, antingen väljer man att kryssa för att vara med i bloggdelen och ni får publicera vår historia och bilder eller så kryssar man för nej tack och så sker endast fotografering och så är man endast medlem i projektet. Problemet med det är att projektet har som syfte att sprida bilderna i ett antal forum samt göra reklam genom bl.a. fotografernas egna bloggar och i tidningsartiklar (vilket jag har sett genom att titta på nätet). Detta görs såklart idéelt men utan att fråga oss om lov. På raden där man skriver under förbinder man sig att delta på dessa villkor. Det är själva publiceringen som jag önskar ett skydd emot/vill ha ett inflytande över om det skall vara glasklart för mig. Särskilt om det handlar om barn som inte har en egen röst och kan inse vad en publicering kan få för konsekvenser.

/Erik

Nu kliver ”Bossen” in:

22 apr

Hej Erik,

det är inte jag som skrivit kontraktet men när jag läser det så tolkar jag det som att antingen väljer man att vara med på bloggen och bilderna blir publicerade eller så väljer man att avstå och familjen får bilderna men de blir inte publicerade offentligt.
För att du ska få så bra hjälp som möjligt så föreslår jag att du tar kontakt direkt med Juliana Wiklund som driver Essence Vitae:
070 2635767
Vänligen
David
David Schreiner Wedding Photographywww.davidschreiner.com
david@davidschreiner.com
tel: +46 706034995
skype: davidschreiner
Jag skulle inte anlita David som konsult vid läsning av det finstilta i kontrakt. Särskilt om det handlar om immaterialrätt och han är den gynnade parten förresten. Deras angelägenhetsgrad gör mig mer och mer bekymrad. De har bundit mig med s.k. negativt avtalsförhållande genom att förbehålla sig rätten att använda de personuppgifter vi lämnade när vi anmälde vår son om vi inte presterar en berättelse. Det är inte tillåtet. Värdet på tjänsten 10.000:- är också den mycket svårkontrollerad, även om den säkert håller mycket hög kvalitet. Deras idealitet kan fr.o.m. nu starkt ifrågasättas.
Kort efter att jag börjat ställa litet krångliga frågor dök följande text upp på EV’s anmälningssida:

Intresserad att fotografera för Essence Vitae?
Vi håller på att strukturera om EV och därför tar vi för närvarande inte in några nya fotogrtafer till projektet.

Det står fortfarande så, jag måste ha kommit åt en känslig nerv.

26 apr

Hej Juliana!

Jag har haft ett besök av en av fotograferna i ert projekt. Han har säkert berättat om vår kontakt. Allt jag kan säga är att jag inte är trygg med hur ni hanterar personuppgifter och bilder. Jag förväntade mig när jag anmälde X och min familj att vi skulle få en GRATIS fotografering utan krav på motprestationer, nu hamnar vi i ett träsk av juridiska komplikationer p.g.a. ert dåligt skrivna kontrakt som vi får i handen efter att han börjat fotografera.

Kärnan i problemet är enligt mitt sätt att se det det här:

Grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter

9 § Den personuppgiftsansvarige skall se till att

a) personuppgifter behandlas bara om det är lagligt,
b) personuppgifter alltid behandlas på ett korrekt sätt och i enlighet med god sed,
c) personuppgifter samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål,
d) personuppgifter inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in,
e) de personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen,
f) inte fler personuppgifter behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen,
g) de personuppgifter som behandlas är riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella,
h) alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som är felaktiga eller ofullständiga med hänsyn till ändamålen med behandlingen, och

i) personuppgifter inte bevaras under en längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen.

Punkt g-h är väldigt viktiga att ta hänsyn till i fall där det rör sig om en sökbar blogg med döende/svårt sjuka föräldrar och barn. Vad händer om projektet upphör?? Detsamma gäller projektets syfte att göra en bok och en utställning. Vem blir personuppgiftsansvarig om det skulle uppstå en konflikt mellan projektets medlemmar? Vad händer i så fall med bilderna och övrigt material? Hur skyddas m.a.o. barnens integritet?


/Erik

Vårt fina projekt

26 apr

Hej Erik
Essence Vitae är en ideell organisation som endast är ute efter att hjälpa familjer i en svår situation med hjälp av bilder, där vi fokuserar på kärleken och glädjen och ger minnen av den tiden till familjen.
Vi är inte ute efter att såra, utnyttja eller på något sätt skada familjerna som ansöker. Därför är det valfritt att synas på bloggen om man själv väljer som familj att göra detta genom att kryssa i det i kontraktet. Kryssar man i ”nej” så kommer inga bilder att användas överhuvudtaget, varken på hemsidan, i utställningar eller i annan marknadsföring. Vi vill absolut inte att familjerna ska känna sig otrygga över att synas om dom inte vill.
Vi kan inte göra olika kontrakt för alla familjer som ansöker utan vi har ett kontrakt som vi använder till alla familjer och självklart håller vi vad vi lovar. Vilket är att kryssar man i rutan ”nej” till publicering så är det nej som gäller och det är endast ni som familj som kan använda bilderna. Vi kommer inte göra det.
Vi rekommenderar att ni vänder er till en fotograf utanför Essence Vitae istället och bokar in en familjefotografering där ni kan komma överens med fotografen om ett kontrakt som passar er och som ni känner er trygga med.
Bilderna som redan har tagits av er familj av oss i Essence Vitae kan vi självklart radera så att risken för felaktig publicering undviks och ni kan känna er trygga.
en stor kram!
Juliana
__________________________
Juliana Wiklund
photographer/creative director

Morethanwords Photodesign AB

Org.nr. 556728-7445

Lidnersplan 16, 2tr

112 53 STOCKHOLM

+46 8 502 20801

+46 (0)70 2635767

AWARD WINNING DESTINATION WEDDING PHOTOGRAPHER
CHILDREN & WEDDINGS
DESTINATION WEDDINGS
CORPORATE & EDITORIAL
THE ESSENCEVITAE PROJECT

28 apr

Hej Juliana!

Jag vill hävda att även om du/ni hävdar att ert syfte är det som ni inleder med så ger ert arbetssätt ett helt annat resultat. Det ger ett mycket oseriöst intryck och det smittar av sig på alla fotografer som engagerar sig i projektet. Jag har sett den intervju du har gett på TV4 förra året där du berättar om en familj som hade en egen blogg som du kontaktade. I deras fall så jag se att er metod är lämplig, då de redan publicerar sig själva. För de fall där familjer genom ”mun mot mun metoden” får reda på ert projekt och sedan hittar informationen via projektsidan så ger man utan att veta det tillstånd till att en fotograf kommer hem och fotograferar för ett projekt som inte har ett långtgående juridiskt skydd för minderåriga deltagare i projektet. Avtalet borde vara tydligt tillgängligt via er sida och/eller tillsändas familjen innan man avtalar tid för hembesök med fotograf. Några bilder borde enligt min mening aldrig ha tagits. Att de trots allt togs är mycket allvarligt.

Om du inte kan se detta har vi ett problem. Du skriver att ni är en idéell organisation, vem är ordförande i styrelsen? Finns det någon verksamhetsberättelse? Vad säger stadgarna om vad som skall göras med bilderna i projektet i samband med byte av styrelse eller om projektet av någon anledning upphör?

Jag har full förståelse för att viljan att göra en insats för familjer i en utsatt situation är en stark drivkraft för många, men låt inte denna drivkraft gå ut över barnens behov av integritet (i det här fallet främst de drabbade barnen och deras syskon som inte själva kan förväntas ta ställning till hur deras bilder förvaltas i framtiden).

/Erik Fahlberg

28 apr

Hej igen Juliana!

Här är ett par länkar till projektet där man kan ifrågasätta om bloggen med bilderna på barnen används i direkt marknadsföringssyfte eller i idéellt syfte:
http://guld.moderskeppet.se/kurser/kurs/lekfulla-syskonportratt/
http://essencevitae.com/petra-hall-i-vasterbottens-folkblad/

Jag skulle kunna fortsätta räkna upp hur många exempel som helst…

Fotograferna i projektet har naturligtvis ett egenintresse av att framstå som goda/välgörare i samband med insatsen och ser till att få uppmärksamhet för sin verksamhet i samband med publicitet.

Familjerna som är inblandade är naturligtvis tacksamma för er insats och glada för de fina bilderna, men barnen på bilderna har ochså rätt att välja i vilket sammanhang de vill förekomma och hur de presenteras. Något de omöjligen kan ta ställning till och föutse, därav de stränga reglerna i PUL och marknadsföringslagen. Jag finner hela upplägget oetiskt. De familjer som vill ”sprida glädjen” borde få göra detta övervägande och denna presentation själva och inte i projektform. Fotograferna borde om de vill göra en äkta god gärning göra detta incognito med så litet publicitet som möjligt, vilket är kännetecknande för både god smak och hög etik. Det sker då heller ingen sammanblandning mellan deras professionella verksamhet och deras idéella engagemang som det gör nu när bilderna publiceras på deras bloggar och i olika sammanhang.

/Erik

28 apr

Hej Erik,
Jag är så himla tacksam att du tog dig tid ifrån din familj och barn för att upplysa oss om detta. Vi erkänner att vi är en väldigt naiv grupp och behöver förbättras mycket mer. Vi kan garantera dig att de familjerna som är med på bloggen och på alla artiklar om oss är full medvetna av sina val (vi publicerar eller skriver aldrig något utan deras tillstånd, trotts de skrivit på kontraktet) och att de, som oss, tror att igenom att dela sina berättelser, kommer att hjälpa ännu fler familjer att få styrka att gå vidare.
Vi har tagit emot nu allt du skrivit / förslagit och kommer att redan nu börja skicka en förbättrat kontrakt innan fotograferingen till alla familjer och också gå igenom vår struktur.
Nu avslutar vi den diskussion ! Tack än en gång för dina synpunkter och din vilja att hjälpa oss att bli bättre.
En stor kram till dig och din familj!
juliana

Obesvarade frågor

30 apr

Essence Vitae förbehåller sig även rätten att använda bilder som är tagna i samband med en fotografering till sin egen marknadsföring på
Internet eller tryckta medier, samt vid utställningar och övriga event. Essence Vitae får inte sälja eller överlåta de tagna bilder till tredje
part.

Kryssa gärna för:
[] Ja, vi vill gärna delta i ett blogginlägg på Essence Vitaes hemsida och är införstådda med villkoren som är knutna till detta.
[] Nej, vi avstår från att medverka i Essence Vitaes blogg.

Detta kontrakt har upprättats i två exemplar, varav parterna har tagit varsitt.
Härmed förbinder vi som fotograferats, ____________________________________________________ att följa dessa krav för att få
vara med i the Essence Vitae project och att bilder på alla som nämns tidigare får publiceras I samband med Essence Vitae.

Hej Juliana!

Enligt David som fotograferat hemma hos oss (och är att beteckna som projektets representant och följer ”er policy”) är dessa villkor glasklara och skyddar oss vid medverkan i projektet från vidare publicering. Enligt vad jag förstår så skriver man ju under på att Essence Vitae har rätt att använda bilderna för ”sin egen marknadsföring på Internet eller tryckta medier, samt vid utställningar och övriga event”. Detta alldeles oavsett om man kryssat för att delta i bloggen eller inte.

Alldeles oavsett vad du anser om mina insatser hittills så kräver detta ett klargörande innan vi kan tala om glasklara villkor.

Att bloggen är offentlig är en självklarhet, liksom att ni inte skall/får sälja bilderna vidare till en tredje part. Bilderna är att betrakta i juridisk mening som en gåva (av er värderad till 10.000:-) enligt vad som framgår av informationen på hemsidan och ert informationsblad. Gratis betyder nämligen utan motprestation. Att i efterhand med ett kontrakt behäfta den gratis gåvan med förbehåll efter att man bara genom att ansöka har påbörjat något slags avtalsförbindelse är ytterst märkligt. Det kallas negativ avtalsförbindelse och är inte tillåtet.

Detta märkliga förhållande behöver redas ut innan någon törs ansöka om ”medlemskap” eller vad det nu är man får. Eftersom ni endast vänder er till familjer med minderåriga medlemmar så måste vårdnadshavarna beakta deras åsikter/känslor vid ett evt. beslut vilket närmast blir känslomässig utpressning om den avbildade är svårt sjuk/döende.
Ni har upprättat ett register med personuppgifter som är sökbart via er offentliga hemsida. Det är glasklart att dessa uppgifter faller under PUL detta är ingen diskussion utan ett konstaterande.
Reglerna är till för att skydda enskilda mot missbruk av personuppgifter. Om ni rättat er efter reglerna skulle ni aldrig ha organiserat er blogg på detta offentliga sätt. Jag vill veta när man började upplysa deltagare om att de insamlade uppgifterna blir offentliga och sökbara på detta sätt. För de deltagare som blivit kontaktade efter att de haft en egen blogg ter det sig naturligtvis mindre problematiskt, men för övriga medlemmar så ter sig konsekvenserna av ett medlemskap efter projektets plötsliga tillväxt kanske som uppmärksamhet på gott och ont? Var går egentligen gränsen för ”event”? Skall de få se sin sedan ett par år döda familjemedlem i Skavlan?
Du har fortfarande inte besvarat min fråga hur den idéella organisationen är konstituerad. Har den en ansvarig styrelse? Har den några stadgar som begränsar dess uppdrag? Om inte hur kan familjer lita på att Essence Vitae följer grundläggande etiska principer i sitt agerande och kommer att handskas ansvarsfullt med deras historier och personliga information i framtiden?
Om du anser att dessa frågor skall lämnas hängande p.g.a. du anser att vår diskussion är avslutad så finns det säkerligen andra som skulle ställa sig liknande frågor om de hamnade i vår situation. Du vill säkert väl, men försök se saken ur ett större perspektiv om inte för din egen så för barnen och familjerna i projektets skull.

Jag undanber mig fortsättningsvis kramar per mail.


/Erik Fahlberg
Inget svar men så plötsligt:

6 maj

Hej Erik,

har nu skickat resten av bilderna via en lösenordsskyddad länk genom sprend.com.
Skriv gärna lite snabbt när du har tagit emot de så tar jag sedan bort alla bilder från hårddisken.
Önskar allt gott
Vänligen

/David

Jag svarade:

6 maj

Är det en portabel hårddisk? I så fall skulle jag uppskatta om du antingen kom hem till oss och raderade dem permanent i vår åsyn eller erbjöd oss ett tillfälle när vi kunde träffas och bevittna processen. Jag vill även ha någon form av bevis på att det inte finns några bilder i din kamera. Jag är införstådd med era goda avsikter med detta projekt men ber er överväga ett annat tillvägagångssätt innan ni fortsätter att expandera, för att inte hamna i liknande situationer i framtiden.

/Erik Fahlberg

6 maj

Hej Erik,

bilderna är nu borttagna.
Jag önskar er allt gott framöver.
Vänligen
/David
Så jag får alltså ta att en fotograf som tagit sig in i vårt hem under falska förespeglingar evt. har kopior på mina barn som han kan använda som han vill när projektet upphör. Trevligt? Nöjd? Tacksam? Tror inte det.
Jag var rätt skraj för att communityn kring Julia skulle vända sig emot mig för att jag inte gillade vad hon höll på med, så jag gick rätt försiktigt tillväga och begärde meddelarskydd och gjorde anmälan till Datainspektionen anonymt. Något som skulle visa sig svårare än jag trott:

Det var här det hela började:

Jag satte ihop ett dokument med avidentifierade mailkonversationer och de två skumma kontrakten och som jag tycker rätt klart formulerade frågor till DI efter en genom läsning av deras webbsida.

Anonym anmälan av Webbprojekt som bryter mot PUL

Essence Vitae3.docx EV kontrakt.jpg Kontrakt-ModelReleaseEV.pdf

Date: Tue, 04 Jun 2013 16:27:29 +0000
Subject: Fwd: Anonym anmälan av Webbprojekt som bryter mot PUL
To: datainspektionen@datainspektionen.se

Ett förtydligande:
Detta gäller såvitt jag förstår alla medlemmar Fotografernas Förbund:

3. När behövs det samtycke från avbildade människor på fotografier?

Svar: Samtycke från avbildade människor behövs normalt vid tre olika tillfällen;

a) när fotografiet ska användas i reklamsammanhang enligt lagen om namn och bild i reklam,
b) när det handlar om en beställd porträttbild enligt upphovsrättslagen 27 §. Om beställaren och den avbildade är olika personer behövs samtycke från såväl beställaren som den avbildade. Beställarens samtycke behövs alltid oavsett hur fotografiet ska användas och
c) när fotografiet anses vara en personuppgift enligt personuppgiftslagen och som på något sätt hanteras digitalt, t ex på Internet. Då behövs den avbildade personens tillstånd om denne riskerar att kränkas av hanteringen.

Samtycket från den avbildade, och i beställda porträttfallet, även från beställaren, ska vara aktivt. Det innebär att personen ska ha blivit tillfrågad och aktivt ha avgivit ett samtycke.
Samtycke krävs inte av efterlevande om personen på bilden är avliden, såvida det inte handlar om beställd porträttbild.

6. Får man fotografera hus och byggnader utan tillstånd?

Svar: Att fotografera byggnader, vare sig de är offentliga eller privata, är tillåtet enligt lagen så länge fotografen befinner sig på allmän plats. Fotografierna får sedan användas i trycksaker och andra tvådimensionella former, däremot inte självklart på nätet. Det krävs således inte tillstånd från en ägare av en byggnad för att fotografera byggnaden. Tillstånd krävs endast när fotografen kliver in på markägarens mark, dvs. privat mark.

När det gäller interiöra bilder så är det tillåtet att fotografera utan tillstånd i entréer i offentliga byggnader eller trappuppgångar som är tillgängliga för vem som helst. Fotografering av interiör i privata hus kräver dock tillstånd därför att fotografen då befinner sig på privat mark.

I projektet Essence Vitae tar fotografen bilder utan att förhålla sig till reglerna i PUL. I och med att man ansöker om deltagande förutsätts man ha godkänt blog/internetbehandling av känsliga personuppgifter. Man avger dessutom en kort bakgrund till varför man ansöker om att få delta och dessa uppgifter kan helt utan ens vetskap komma att användas i samband med marknadsföring enl. ett avtal som man förväntas skriva på.

Det faktum att innehållet i avtalet inte är känt när fotografen kommer hem är skäl nog att vägra/avstå från fotografering. Att det finns ett avtal är inte uppenbart när man ansöker om deltagande på EV’s hemsida. Det är m.a.o. upplagt för känslomässig utpressning av värsta sorten. När väl bilderna är tagna kommer kontraktet fram. Skulle du be fotografen radera bilder på ditt döende barn??

Detta djupt oetiska förfarande måste exponeras och stoppas. Ställ frågor till de ansvariga för sajten: Vem är personuppgiftsansvarig? Hur/när gallras/rättas uppgifter om avlidna deltagare? Vem svarar för de minderårigas integritetsskydd? Med tanke på att organisationens medlemmar åtnjuter ekonomiska fördelar i form av sponsring/PR så kan man starkt ifrågasätta om detta är en idéell verksamhet i egentlig mening. Således skall denna organisation/sammanslutning av professionella fotografer betraktas som vilken affärsdrivande verksamhet som helst tills de organiserat en styrelse bestående till minst 50% av medlemar med egna erfarenheter av att ha en sjuk/döende anhörig.

Jag bifogar känsliga uppgifter och vill vara anonym med tanke på att jag inte vet hur många som hamnat i min situation och inte vill riskera att hela communityn vänds emot mig. Jag vill bara väl.

/Hemliga föräldern

—– Forwarded message  —–
Date: Mon, 03 Jun 2013 21:34:42 +0000
Subject: Anonym anmälan av Webbprojekt som bryter mot PUL
To: datainspektionen@datainspektionen.se

Hej Datainspektionen!

Ta en titt på detta och säg om ni finner det intressant. Jag vågar inte framträda med namn av rädsla för att få inkorgen full av hatmejl från communityn kring Essence Vitae. Det som stör mig är att de helt bortser från PUL när man anmäler sitt intresse för att delta. Det göra att om man inte vill ”gå hela vägen” dvs. skriva på efter att ha träffat fotografen (vilket är högst troligt efter att ha läst deras krav i avtalet oavsett vad de påstår gäller muntligen på hemsidan), så hamnar man i en juridisk träskmark utan ände.

De får öht. inte komma hem och fotografera i hemmet utan samtycke och detta samtycke kan näppeligen uppstå utan att vara informerat, alltså skall avtalet vara tillgängligt innan fotografen kommer hem på besök. I avtalet regleras f.ö. vad som får/inte får göras med uppgifterna som man lämnat när man ansökt. Detta liknar en registrering. Detta upplyses man inte om när man ansöker, det talas öht. inte om något medlemskap eller villkor för detta. Endast deltagande i projekt och gratis.

On den 24 juni 2013 at 10:41 AM, ”Upplysningstjänsten” <Upplysningstjansten@datainspektionen.se> wrote:

Hej,

Du har i flera mejl till Datainspektionen riktat kritik mot användarvillkor som Essence Vitae ställer upp och du undrar om dessa är förenliga med personuppgiftslagen.

Jag kan inte ge dig ett bestämt svar på om det du beskriver är i strid med personuppgiftslagen eller inte. Datainspektionen får endast i vår tillsynsverksamheten lämna bindande besked om personuppgiftslagens tillämpning.

Datainspektionen har tyvärr inte möjlighet att utreda alla synpunkter som inkommer till oss, enligt vår tillsynspolicy fokuserar vi på fall där vi kan åstadkomma största möjliga nytta, som exempelvis systematiska kränkningar av många människor eller fall där stora mängder känsliga personuppgifter hanteras. Vi prioriterar även fall som innebär tydliga överträdelser av den lagstiftning som vi har tillsyn över och ärenden som hjälper oss att klargöra när personuppgiftslagen gäller eller inte.

Vi kommer inte att vidta några åtgärder med anledning av det du beskriver i dina mejl.

Generellt sett så kan ett företag ställa upp villkor för användning av deras tjänster/medlemskap och ett godkännande av användarvillkor kan innebära ett godkännande av den personuppgiftsbehandling som kan ske.

Om du har frågor om detta svar eller vill ha ytterligare vägledning från Datainspektionen kan du förslagsvis ringa Datainspektionens upplysningstjänst och tala med en jurist hos oss, 08-657 61 00. Öppettider: Måndag, tisdag, torsdag kl 9-11 och 13-15. Onsdag kl 9–11.

Vänliga hälsningar,

Nidia Larsson

Jurist, Datainspektionen

www.datainspektionen.se

Mer om detta svar
Svaret du fått är inte ett beslut från Datainspektionen utan är tänkt att
ge allmän vägledning utifrån den information du lämnat.

Datainspektionen vill veta vad du tycker!
Därför skulle vi uppskatta om du kunde svara på några snabba frågor.
Dina svar är helt anonyma och bidrar till att göra vår service bättre.
Klicka här för att komma till enkäten

Besök vår webbplats
www.datainspektionen.se finns mängder av faktamaterial,
frågor och svar och liknande. Använd gärna sökfunktionen för att
hitta den information du söker

Från: Mig
Skickat: den 24 juni 2013 23:01
Till: Upplysningstjänsten
Ämne: Re: SV: Ang föreg. mail

Hej Nidia!

Om vi förhåller oss generellt och inte till den nyss nämnda verksamheten.

Har jag uppfattat saken rätt om
1) PUL kan vara tillämplig på en verksamhet men den är inte tillräckligt omfattande för att meritera en tillsyn.
2) Enligt datainspektionen så krävs det en tydlig överträdelse av lagen för att meritera en tillsyn, det gäller inte endast för oklarheter i samtycket.
3) Skyddet för avlidna, svårt sjuka eller barn som själva är ur stånd att lämna samtycke kräver inget förtydligande från myndigheten.

Enligt vad jag kan se så lämnar det fritt fram för verksamheter som vill exploatera dem som PUL avser att skydda. Dvs. dem som har känsliga personuppgifter som de inte vill ha spridda okontrollerat. En bild som publicerats kan ju i princip obehindrat länkas nästan varsomhelst på internet. Känsliga personuppgifter som uppgifter om hälsotillstånd, familjerelationer eller tidigare anhöriga kan missbrukas och användas emot en vid anställning, ansökan om försäkring etc. Barn kan inte förutse konsekvenserna av sina föräldrars val varför PUL i sådana fall bör tolkas extra strängt. Har för mig att denna tolkning av PUL tillämpas när det gäller fotografering på förskolor t.ex.

För det fall olika verksamheter har som syfte att systematiskt publicera bilder och levnadsberättelser bör ett minimum av anständighet vara att gå igenom dessa konsekvenser och erbjuda grader av publicitet för sina medlemmar. Gör man inte det torde det vara att betrakta som ett brott emot andemeningen i PUL. Har man mer eller mindre systematiserat detta borde det kanske meritera en tillsyn, då omfattningen av de överträdelser som blir konsekvenserna av den typen av verksamhet blir stora och långtgående.

Om vi inte förhåller oss generellt så är det inte användarvillkoren som ifrågasätts utan om själva förfaringssättet kan sägas utgöra en riktig grund för ett s.k. medgivande enl. PUL då medgivandet rör svårt sjuka/döende och barn. Hur litet information och hur mycket ”påverkan” är O.K. för att man skall kunna sägas ha gjort ett informerat godkännande av personuppgiftsbehandling? Om beteendet är bedrägligt och det inte är en fråga för datainspektionen, var rekommenderar ni då att man vänder sig med klagomål/synpunkter när verksamheten uppenbarligen tänker sig fortsätta i samma stil?
/Hemliga föräldern

On den 1 juli 2013 at 10:02 AM, ”Upplysningstjänsten” <Upplysningstjansten@datainspektionen.se> wrote:

Hej,

Jag hänvisar till min kollegas svar nedan.

Hälsningar

Henriette Wejdmark

Jurist, Datainspektionen

Från: Mig
Skickat: den 1 juli 2013 20:59
Till: Upplysningstjänsten
Ämne: Re: SV: SV: Ang föreg. mail

Hej Henriette!

Jag hoppas att du förstår att det blir väldigt märkligt när jag uppenbarligen gått ganska långt för att sätta mig in i ERT regelverk för att upprätta en anmälan och be er granska (göra en tillsyn över) en verksamhet som rör särskilt utsatta. Det är inte bara jag och min familj som fått vår integritet kränkt i samband med ansökan om medlemskap via en sida på internet. Verksamheten fortsätter i samma stil. Jag har gjort vad jag kan för att presentera ett ”gott case” för er jurister men ni beter er som om ni fått en hårig tvål i inpostlådan.

Om andra myndigheter skulle agera likadant vid anmälningar, vad skulle då bli av rättssäkerheten? Min anmälan blir inte ens behörigen registrerad som inkommen till myndigheten, får ett diarienummer, utan behandlas som om jag haft en fråga om något trivialt som inte föranleder någon åtgärd. Ni hänvisar till att ni inte har i uppdrag att utreda och driva ärenden som inte bedöms påverka lagstiftningen eller är av principiellt intresse. Vad som är av stort intresse för mig som anmälare är hur ni som myndighet har kommit fram till denna slutsats.

Svar av typen ”goddag yxskaft” är jag inte hjälpt av. Inte heller av att leta på er sajt. Då återstår att för tredje gången, tillskriva myndigheten för att få ett svar:

Jag har gjort en anmälan om ett uppenbart gränsfall där en grupp fotografer i en påstått idéell förening bryter emot PUL genom att ”locka” in familjer i ett oskäligt avtal efter att ha tagit bilder i hemmiljö under ”tyst samförstånd” om att dessa skall publiceras på nätet. Det finns emellertid inget som ett ”tyst samförstånd”.

Kan ni inte klargöra det för verksamheten ifråga så att de rättar sig efter det som borde gälla? Om inte hur kommer det sig? Hur kom ni fram till det ställningstagandet/beslutet?

Om ni nu inte kan göra det, vem anser ni då kan/bör då göra det?

Snälla belästa människor med fler akademiska poäng än jag, sluta bete er som om detta är ett fullständigt okänt område och hjälp till för f-n!!

/Hemliga föräldern som börjar tappa tålamodet

On den 5 juli 2013 at 11:01 AM, ”Upplysningstjänsten” <Upplysningstjansten@datainspektionen.se> wrote:

Hej,

Datainspektionen måste varje dag prioritera i vilka ärenden vi ska inleda tillsyn. Vi kommer inte att närmare granska Essence Vitae i dagsläget. I övrigt hänvisar jag till vad min kollega svarade dig den 24 juni 2013.

Hälsningar

Henriette Wejdmark

—– Forwarded message  —–
Date: Fri, 05 Jul 2013 21:02:57 +0000
Subject: Re: SV: SV: SV: Ang föreg. mail
To: ”Upplysningstjänsten” <upplysningstjansten@datainspektionen.se>

1)Jag vill att ni redovisar grunden för ert ställningstagande.
”Jag kan inte ge dig ett bestämt svar på om det du beskriver är i strid med personuppgiftslagen eller inte. Datainspektionen får endast i vår tillsynsverksamheten lämna bindande besked om personuppgiftslagens tillämpning. ”

Jag har klargjort att jag förstått innebörden av detta och begärt att ni gör en tillsyn då många berörs och det är principiellt viktigt.

”Datainspektionen har tyvärr inte möjlighet att utreda alla synpunkter som inkommer till oss, enligt vår tillsynspolicy fokuserar vi på fall där vi kan åstadkomma största möjliga nytta, som exempelvis systematiska kränkningar av många människor eller fall där stora mängder känsliga personuppgifter hanteras.”

Sidan/orna är omfattande och länkar vidare till de professionella fotografernas egna bloggprojekt. Det finns ingen kontroll över vad som sker ifall projektet skulle upphöra/någon fotograf lämnar projektet. De deltagande har tidigare inte informerats om detta på ett godtagbart sätt utan har ”förutsatts” vara med på detta genom att ansöka om deltagande i projektet=systematiskt. Personuppgifterna är av en mycket känslig art. Hälsotillstånd, avlidna anhöriga, bilder på barn, levnadsberättelser som innefattar hälsohistoria. Personuppgifterna kan vara obekväma att hantera i mötet med försäkringsbolag, kommande arbetsgivare, konkurrerande företagspartners mfl.

”Vi prioriterar även fall som innebär tydliga överträdelser av den lagstiftning som vi har tillsyn över och ärenden som hjälper oss att klargöra när personuppgiftslagen gäller eller inte.”

Er ovilja att prioritera detta förundrar mig. För mig är detta en solklar överträdelse. Även om jag har dålig koll på medgivandefrågan så skulle ett klargörande från er sida sätta P för denna typ av sidor till gagn för många utsatta familjer och anhöriga. Det finns rent tekniskt andra sätt för EV att organisera sidan så att familjerna har ett större inflytande över vad som är tillgängligt. Det har de av någon anledning valt att bortse ifrån. Om detta inte är en fråga för er. För vem skulle det vara en fråga för?

”Datainspektionen måste varje dag prioritera i vilka ärenden vi ska inleda tillsyn. Vi kommer inte att närmare granska Essence Vitae i dagsläget.”
Detta är att betrakta som ett agerande/icke-agerande ställningstagande från en myndighet på en begäran. Har mitt ärende ett diarienr. och ett ankomstdatum till myndigheten? Går det att få ut den handlingen från er?

Beror det på att jag är anonym? Säg det isåfall, så får jag återkomma genom ett ombud som garanterar mig källskydd.
/Hemliga föräldern

Det tog skruv! Nu fick jag ett diarienummer (fast det satt jääävligt långt inne).

17 jul

Hej datainspektionen!

Jag har fått veta av registrator att ni emottagit en begäran/anmälan om kränkning av den personliga integriteten på en ganska omfattande webbsida som heter Essence Vitae. Jag vill nu veta hur myndigheten har för avsikt att gå vidare med anledning av dessa uppgifter. Eftersom jag riskerar att personligen drabbas av repressalier vid en evt. inspektion så räknar jag med att ni garanterar min anonymitet vid vidare hantering av ärendet.

MvH
Hemliga Föräldern

Juliana är med i SFF (Svenska Fotografters Förening), vilka har litet regler för hur fotografer skall bete sig. Så jag kontaktade dem:
Date: Mon, 03 Jun 2013 23:28:36 +0000
Subject: Brott mot PUL i fotoprojekt med sjuka barn
To: jenny.morelli@sfoto.se
Hej!Detta gäller såvitt jag förstår alla era medlemmar:
3. När behövs det samtycke från avbildade människor på fotografier?Svar: Samtycke från avbildade människor behövs normalt vid tre olika tillfällen;a) när fotografiet ska användas i reklamsammanhang enligt lagen om namn och bild i reklam,
b) när det handlar om en beställd porträttbild enligt upphovsrättslagen 27 §. Om beställaren och den avbildade är olika personer behövs samtycke från såväl beställaren som den avbildade. Beställarens samtycke behövs alltid oavsett hur fotografiet ska användas och
c) när fotografiet anses vara en personuppgift enligt personuppgiftslagen och som på något sätt hanteras digitalt, t ex på Internet. Då behövs den avbildade personens tillstånd om denne riskerar att kränkas av hanteringen.Samtycket från den avbildade, och i beställda porträttfallet, även från beställaren, ska vara aktivt. Det innebär att personen ska ha blivit tillfrågad och aktivt ha avgivit ett samtycke.
Samtycke krävs inte av efterlevande om personen på bilden är avliden, såvida det inte handlar om beställd porträttbild.6. Får man fotografera hus och byggnader utan tillstånd?Svar: Att fotografera byggnader, vare sig de är offentliga eller privata, är tillåtet enligt lagen så länge fotografen befinner sig på allmän plats. Fotografierna får sedan användas i trycksaker och andra tvådimensionella former, däremot inte självklart på nätet. Det krävs således inte tillstånd från en ägare av en byggnad för att fotografera byggnaden. Tillstånd krävs endast när fotografen kliver in på markägarens mark, dvs. privat mark.När det gäller interiöra bilder så är det tillåtet att fotografera utan tillstånd i entréer i offentliga byggnader eller trappuppgångar som är tillgängliga för vem som helst. Fotografering av interiör i privata hus kräver dock tillstånd därför att fotografen då befinner sig på privat mark.I projektet Essence Vitae tar fotografen bilder utan att förhålla sig till reglerna i PUL. I och med att man ansöker om deltagande förutsätts man ha godkänt blog/internetbehandling av känsliga personuppgifter. Man avger dessutom en kort bakgrund till varför man ansöker om att få delta och dessa uppgifter kan helt utan ens vetskap komma att användas i samband med marknadsföring enl. ett avtal som man förväntas skriva på.Det faktum att innehållet i avtalet inte är känt när fotografen kommer hem är skäl nog att vägra/avstå från fotografering. Att det finns ett avtal är inte uppenbart när man ansöker om deltagande på EV’s hemsida. Det är m.a.o. upplagt för känslomässig utpressning av värsta sorten. När väl bilderna är tagna kommer kontraktet fram. Skulle du be fotografen radera bilder på ditt döende barn??Detta djupt oetiska förfarande måste exponeras och stoppas, både för familjernas skull och för er yrkeskårs skull.Jag bifogar känsliga uppgifter och vill vara anonym med tanke på att jag inte vet hur många som hamnat i min situation och inte vill riskera att hela communityn vänds emot mig. Jag vill bara väl./Hemliga föräldern
Från: Mig
Datum: torsdag, 2013 juni 27 19.08
Till: <jenny.morelli@sfoto.se>
Kopia: Catharina Ekdahl <catharina.ekdahl@sfoto.se>
Ämne: Fwd: Brott mot PUL i fotoprojekt med sjuka barn

Hej Jenny!

Jag saknar respons på mailet jag skrev till dig den 3 juni. Jag hoppas du bara har glömt/haft annat för dig.
/Hemliga föräldern

On den 2 juli 2013 at 4:07 PM, ”Catharina Ekdahl” <catharina.ekdahl@sfoto.se> wrote:

Hej Hemliga föräldern,
Har fått ditt mejl av vår redaktör Jenny Morelli som inte riktigt vet hur hon ska hantera dina frågor. Kopia av mitt svar här går därför till henne samt även till Thomas Riesler som är SFFs förbundsjurist. Jag är själv anställd som SFFs VD, men har under flera år tidigare jobbat som SFFs förbundsjurist och därför väl bekant med frågeställningarna du har.
Att Jenny känner stor tvekan om hur hon ska hantera dina frågor har jag full förståelse för. SFF är en intresserorganisation för professionella fotografer, vilket innebär att det är fotografernas intressen vi är skyldiga att tillgodose. I ditt fall innebär det att den eller de berörda fotograferna, förutsatt att de är medlemmar hos oss, mycket väl kan vända sig till oss och be om vår hjälp i det här ärendet. Det blir därför något bakvänt om Jenny eller jag skulle bedriva rådgivning till någon som du som har en tvist med någon av våra medlemmar. Samtidigt ligger det förstås i vårt intresse att våra medlemmar beter sig seriöst och följer gällande lagstiftning! Att du och din familj har råkat illa ut beklagar jag.
Vad jag förstår har du kopierat in informationen nedan från vår webbsida, så det spontana svaret på din fråga om detta ska gälla alla professionella fotografer är, ja det ska det. Det handlar ju om gällande lagstiftning som enskilda inte kan undandra sig ansvar för. Om därför din eller din familjs personliga integritet kränks av att en fotograf inte respekterar gällande lagstiftning är det något som du för din egen skull bör överväga att driva. Men det kan av förklarliga skäl inte ske via oss på SFF.
Med vänlig hälsning
Catharina

Catharina Ekdahl
Association of Swedish Professional Photographers
VD/CEO

Svenska Fotografers Förbund
Hornsgatan 103, plan 10
117 28 Stockholm
tfn: +46 8 7020358, fax +46 8 6412210

Från: Mig
Datum: onsdag, 2013 juli 03 21.00
Till: Catharina Ekdahl <catharina.ekdahl@sfoto.se>
Kopia: Thomas Riesler <thomas.riesler@sfoto.se>, Jenny Morelli <jbmorelli@gmail.com>
Ämne: Re: Brott mot PUL i fotoprojekt med sjuka barn

Hej Catharina!

Om ni är osäkra på hur ni skall hantera dessa frågor. Försök sätta er in i situationen för en förälder till ett svårt sjukt (döende) barns perspektiv ett ögonblick. Ett barn som dessutom har ett gulligt friskt syskon som inte har en aning om konsekvenserna av en evt. publicitet. Sedan lägger ni till en fotograf som tar bilder först och tar fram avtalet sedan. .

Titta på projektgrundarens egen sida för en tankeställare hur patienter/anhöriga får en uppfattning hur Professionalitet i projektledningen garanteras av medlemskap i ert förbund.
http://www.morethanwords.se/

Citat ”Samtidigt ligger det förstås i vårt intresse att våra medlemmar beter sig seriöst och följer gällande lagstiftning! Att du och din familj har råkat illa ut beklagar jag. ”

Tack för det klargörandet. Då står vi definitivt på samma sida i den här saken.

Citat ”Vad jag förstår har du kopierat in informationen nedan från vår webbsida, så det spontana svaret på din fråga om detta ska gälla alla professionella fotografer är, ja det ska det. Det handlar ju om gällande lagstiftning som enskilda inte kan undandra sig ansvar för. Om därför din eller din familjs personliga integritet kränks av att en fotograf inte respekterar gällande lagstiftning är det något som du för din egen skull bör överväga att driva. Men det kan av förklarliga skäl inte ske via oss på SFF.”

Vilka är grunderna för uteslutning ur ert förbund? Jag har inga som helst möjligheter och därmed knappast något intresse av att driva någon ”sak” emot dessa fotografer, men deras arbetsmetoder är djupt oetiska. Datainspektionen anser inte att sidan är tillräckligt omfattande för att meritera en tillsyn. Så trots att flera av kriterierna för brott emot PUL är uppfyllda, så kommer de inte att ta i ärendet. Därmed faller ansvaret tungt på en organisation som ställer sig som ”garant” för att dess medlemmar följer gällande lagstiftning och håller en viss etisk höjd i sitt arbetssätt.

Det finns konsumenträttsliga, patienträttsliga (integritetskänsliga uppgifter i levnadsberättelserna) och frågan om vad som händer när en anhörig gått bort och bilder riskerar att hamna i sammanhang som man inte har kontroll över. Vad händer om projektet upphör? Det är en sak att kontakta familjer som redan har en blogg, en helt annan sak att marknadsföra sig emot familjer i en sårbar period i livet och be dem fatta beslut med så långtgående konsekvenser med ekonomiska incitament.

Essence Vitae påstår sig via projektledningen ha tagit en hel del av mina synpunkter på allvar, ändå kvarstår den fotograf som tog kontakt med oss på detta sätt som en del av projektet. För mig framstår det som fullständigt obegripligt ur ett flertal aspekter. Bilderna som vi lyckades få ut håller yppersta klass, så på så sätt knyter projektet inte till sig några klåpare direkt. Mina invändningar handlar i princip uteslutande om att när man går in i familjer med svåra medicinska tillstånd krävs fingertoppskänsla och respekt för den enskildes integritet, hela vägen igenom. Det har jag inte sett några prov på här. Tvärtom. Ett projekt som växer hastigt riskerar att stöta på problem, måhända skulle Juliana må bra av att få litet handfast juridisk rådgivning för att rensa bort de värsta avarterna? Det kanske t.o.m. vore på sin plats att föreslå att de som varit en del av projektet som familj en längre tid fick större kontroll över hur det sköts för att undvika övertramp liknande det vi blivit utsatta för? Men det kan ju vara så bistert att det aldrig varit tanken att projektet skall pågå någon längre tid, utan så fort det inte genererar sidoinkomster i form av publicitet så upplöser man det och familjerna kan glömma att fotograferna lever upp till åtagandet att förvalta de käras minne med någon som helst respekt.

/Hemliga föräldern som avskyr välgörenhet

On den 4 juli 2013 at 4:43 PM, ”Catharina Ekdahl” <catharina.ekdahl@sfoto.se> wrote:

Hej igen,
Vi har nu blivit kontaktade av den aktuella fotografen i ditt ärende. Fotografen är medlem i SFF och vår uppgift är därför att hjälpa och även företräda fotografen om du väljer att vidta vidare åtgärder i ärendet. Vill tillägga att fotografens uppfattning är att hon har gått dig till mötes i dina krav så långt det är möjligt.
Med vänlig hälsning
Catharina

Catharina Ekdahl
Association of Swedish Professional Photographers
VD/CEO

Hej igen Catharina mfl!

Det här blir bara konstigare och konstigare. Jag är för tydlighet och rak kommunikation. Skall jag kommunicera direkt med fotografen, som jag antar är Juliana Viklund i det här fallet, eller rekommenderar ni mig att vidta rättsliga åtgärder?? Det omvända låter för konstigt i mina öron, det skulle innebära att Juliana Viklund har kontaktat er för att be er hota mig med att om jag gör ”något dumt”, så har hon en organisation av proffsfotografer med välbetalda advokater på sin sida. Det kan ni väl ändå inte mena?

Det är väl ändå så att ni värnar om ert goda rykte bland era kunder och ändå står för vad som presenteras på er hemsida. Om det är brottsligt så undersöker ni det. Om det är etiskt tvivelaktigt så undersöker ni det och har en egen uppfattning innan ni låter er bli använda som en ”scareoff” för en tvivelaktig affärsidé.

Förtal är en allvarlig sak. Jag skulle aldrig drömma om att sprida rykten om jag inte hade på fötter.

Mitt intresse är endast att se hur EV är organiserat och att de beter sig i enlighet med de lagar och regler som är uppsatta för en sådan verksamhet. Om jag som tidigare ”kund” hos dem försöker få detta belyst genom att höra mig för hos föreningen för professionella fotografer och får till svar:

Stäm eller försvinn så måste jag säga att läget är mycket bekymmersamt.

Hon har mig veterligt fått kalla fötter och rumsterat om litet på sin hemsida, jag ville veta om ni hade med detta att skaffa. Är det detta jag skall stämma henne för, eller vad menar ni?
/Hemliga föräldern

___________

Jag hade även ett utbyte med Juliana och Peter Löfqvist i projektet som jag gissar sitter i den ”styrelse” som de inte redovisar. Juliana är nämligen även medlem i Barnfotografer.

30 apr

Hej Peter!

Då er ”sammanslutning” säger sig verka för ”hög kvalité, ambition och etik så undrar jag om det är O.K. att er logga förekommer i samma sammanhang som Essence Vitae som på denna sida:
http://www.barnfotografer.se/

Det som verkligen stör mig är att ”projekt Essence Vitae” endast riktar sig till familjer med barn, utan att ha de mest grundläggande villkoren i PUL klara för sig. De har gått från att rekrytera familjer som redan publicerar sig själva via bloggar till att vilja binda upp svårt sjuka föräldrar/barn i ett projekt med långtgående åtaganden om publiceringsrättigheter, även efter den sjukes ev. frånfälle. Högst tveksamt ur etisk synvinkel. Sättet man får information om villkoren på är även de högst tveksamma, då fotografering redan kan ha ägt rum och rätten att öht fotografera i ett privat hem då kan ifrågasättas.

Det kan hända att medlemmar ur er sammanslutning är samma fotografer som engagerar sig i projektet, vad vet jag? Du kanske själv är medlem i båda organisationerna och då kan man ju undra litet hur det går ihop med åtminstone etikmålsättningen.

Jag känner en hel del familjer som är oerhört glada för att ha fått en viktig tid i livet dokumenterad, det vore väl sorgligt om projektet skulle visa sig inte ha deras eget bästa för ögonen utan mest vara en klubb för ambitiösa egenföretagare som vill säkra ett lukrativt marknadsföringsfönster i massmedia?

Eftersom ni i alla fall ger intryck av att vara en seriös sammanslutning så vädjar jag till er bättre sida. Använd era kontakter och tänk om och tänk rätt.

4 jul 2013 kl. 08:19 :

You’ve just received a new submission to your Contact Form.

Submitted Information:

Namn
Erik Fahlberg

Meddelande
Ingen respons.

Jag skrev till dig den 30 april. Det är två månader sedan nu. Du måste haft väldigt mycket att göra eller vara en glömsk person. Det är ju mänskligt. Jag hoppas det inte beror på något annat. Tystnad lämnar ju mig med min fantasi…

Om man påstår sig representera höga värden och sedan organiserar sig på ett sätt som framstår som rätt långt ifrån detta så visa åtminstone litet ryggrad och bemöt detta.

När jag ifrågasatte varför ”kontraktet” inte hade några klausuler som skyddade min sons integritet i framtiden, så var fotografens svar: Men tänk på att vi gör detta helt gratis! Så det är vad ni värderar integritetsskyddet för svårt sjuka/döende barn och föräldrar till? 10.000 kr?

Inse att det är så upplägget framstår så som det presenteras. Jag kan inte förstå att ni som en sammanslutning av professionella fotografer som säger sig vilja hjälpa familjer i en svår situation tänkt på detta?

Juliana har gjort klart att hon inte vill tala mer om detta vilket är grovt oansvarigt emot deltagare i projektet. Hon är dessutom medlem i SFF som garanterar efterlevnad av svensk lag dvs. PUL.

Det är semestertider så jag ger dig till augusti månads utgång innan jag offentliggör din ovillighet att ta ansvar för din sammanslutnings principer i relation till projektets utformning.
/Erik Fahlberg

4 jul

Hej Erik..

Eftersom jag inte varit delaktig i den situation som uppstått mellan din familj och EV kände jag att jag inte hade mycket att bidra med vid ditt första mail. Däremot så vidarebefordrade jag dina synpunkter till dem som det berör. Vad jag förstår har man sett över rutinerna och en del formuleringar i kontraktet och dina synpunkter har varit värdefulla för att i framtiden undvika missförstånd.
Jag är själv en EV-fotograf och är stolt över att få vara delaktig i detta tillsammans med fotografer ( och andra ) som jag hyser stor aktning för.
Min övertygelse är att detta gör väldigt stor skillnad för väldigt många familjer i en svår situation och min erfarenhet är att det värderats väldigt högt.
Tyvärr blir det trots goda avsikter ibland fel och då är det bra att frågan kommer upp så det finns möjlighet att se över rutinerna.
Just ert ärende är jag väldigt lite insatt i och vill heller inte ge mig in i detaljer kring sådant jag inte kan yttra mig om, men som helhet vill jag vara tydlig med att jag stödjer EV fullt ut och ser det själv som en ära att få vara med.  Följaktligen vill jag medverka till att det kommer fler familjer till gagn bland annat genom att länka och informera.
Om du har vidare funderingar kring EV ber jag dig vänligen att framöver ta upp det med dem som det berör.
Med vänlig hälsning
FOTOGRAF
Peter Löfqvist
Tel : 0708-31 01 97

                  

4 jul

Hej Juliana och Essence Vitae!

Jag har följt uppdateringen av er hemsida och noterat att min kritik av ert upplägg och arbetssätt haft viss effekt. En av de grundläggande sakerna hände emellertid inte förrän idag.
http://essencevitae.com/vara-familjer/
”YES!!”

Nu finns det en möjlighet att ta ställning till medverkan innan fotografen kommer hem. Vad bra vad. Vad var det som satt så hårt inne??

Men:
Varför finns inte styrelsen för organisationen redovisad eller några stadgar så att en kontinuitet i ledarskap och demokratisk insyn i verksamheten är säkrad?

Är ni att betrakta som en ideell organisation eller en sammanslutning av företagare? I vems intresse agerar ni när ni upprättar ett avtal som reglerar upphovsrätten till bilderna? Jag har full förståelse för att det är yrkesskickliga fotografer som erbjuder sin tid och sitt hantverk och vill ha litet cred för det. MEN GÖR DET TYDLIGT ATT PROJEKTET HANDLAR OM DET OCKSÅ!! Upp med litet banners om era egna företag och föreläsningar och bröllopsfotograferingar m.m. för sjutton. Det är inte familjerna själva som publicerar sig på Essence Vitae oavsett om det är deras livsöden som ni publicerar. Då skulle sidan vara annorlunda konstruerad och de själva skulle välja vilka bilder som kommer upp m.m. Det skulle inte behöva finnas någon koppling mellan bloggande och övrig publicitet i andra sammanhang. Ni fotografer skulle kunna hänvisa till en fritt existerande blogg där det finns en privat och en offentlig del, de som visar intresse går till ett chatrum eller mailar och får inloggningsuppgifter så att de kommer in till den privata delen hos dem de är intresserade av. Den offentliga delen har familjerna valt att dela med andra, t.ex. sin egen blogg. Där kan de ju lägga upp sina bilder som de fått av er om de vill.

Och:
När blev detta till en tvist emellan mig och en enskild fotograf i projektet? X finns inte längre med oss och jag följde ditt råd och anlitade en egen fotograf istället.  Jag får hoppas att den fotograf som under falsk flagg nästlade sig in i vårt hus verkligen raderade bilderna och inte samlar på sig de gulligaste för att kunna använda i något sammanhang.

Jag skulle med glädje se den dokumentation som medger att detta blir föremål för en tvist så att förfaringssättet blir lagligen prövat. Nu kan förutsättningarna för ert projekt ändras löpande även inom ramen för det avtal man kan sägas ha ingått genom att ha ”ansökt om medverkan i projektet”. Tack och lov är alla skumma formuleringar om rätten att använda den information familjen lämnat i ansökningsformuläret borta, men är den det för alltid? Hur försäkrar sig projektet emot att enskilda fotografer beter sig som den som kom hem till oss. Dvs. utan att ha försäkrat sig om att vi kände till att vi förväntades ”ge upp” stora delar av vår integritet emot de bilder han hade i kameran? Om ni verkligen är en seriös sammanslutning vill jag se ett offentligt avståndstagande av något slag.

Hur skall man någonsin kunna lita på att ni lärt er något av detta annars?

Men det kanske är ”slutdiskuterat” med mig fortfarande?

/Erik Fahlberg, som nu litar på att ni fattat galloppen

4 jul

Erik,

Vi har tagit emot din råd från första stunden och använt det nya kontraktet med alla nya familjer. Tack för din input. Vi har pratat med David och har bett om ursäkt åt hans vägar att det blev så fel med kontraktet. David har raderat alla bilder och ni kommer aldrig att vara med i vårt projekt.
Vi önskar dig och din familj allt bra i framtiden.
Juliana
__________________________
Juliana Wiklund
photographer/creative director

Morethanwords Photodesign AB

4 jul

En sak som jag värderar högt här i livet är tydlighet. Att du ger mig cred för input i processen av utformandet av kontraktet är emellertid en ”mixed blessing”. Jag har ju inte kunnat se det förrän nu och fick ju veta att det inte skulle gå att få något annat kontrakt av dig personligen förut.

Du har så rätt. X är en ängel och jag skulle inte delta i ett projekt på dessa villkor. Det hindrar inte mig som varit i kontakt med er verksamhet och erfarit den i praktiken att fortsätta lämna synpunkter. Inte sant? Vi vill ju alla väl med det vi gör?

David har inte sagt något till mig om att han begått några övertramp, eller utsatt mig för någon press i en svår situation? Han hänvisade mig till dig som avslutade varje mail med en oombed kram. Jag vet inte om det är din spontana stil, men för mig framstår det som högst inadekvat.

Jag kommer aldrig att kunna få några garantier för att fotografierna är raderade då David inte behagade komma hem till oss och radera dem på plats som han erbjöd från början. Det skulle ha skurit i hjärtat men jag var beredd att göra det för att vara säker.

Nu ligger bilderna på googles servrar, dels p.g.a. min egen oförsiktighet och det kan jag aldrig göra något åt.

Jag hoppas att projektet kan fortsätta att vara till glädje för familjer och att det vi behövt gå igenom, aldrig, aldrig, aldrig!! Händer igen. Starta med att ändra på er poster. Det står ingenting om någon modellrelease eller fotografägd blogg där. Allt handlar om tydlighet Juliana.
Tystnad och otydlighet misstolkas lätt för något helt annat. Det vi har gått igenom i livet i övrigt har gjort att vi värderar glädjeämnen på ett helt annat sätt. Mycket av det syns på projektets sidor, men jag undrar om varje familj som lämnar ut sin vardag på nätet är varse riskerna. Glädjen blir inte nödvändigtvis större för att den kan ses över hela världen. Det finns faktiskt idioter som letar sjukdomshistorier och döda släktingar för att förklara varför du inte skall få ett fullgott försäkringsskydd. Eller varför du kanske inte passar i en toppostiton p.g.a. en sårbar familjesituation. Jag är bara en enkel socialsekreterare, med ett gäng psykiskt labila klienter som är besvikna över att samhället inte lever upp till deras förväntningar om en god stat. Tror du jag vill att jag och min familj skall vara offentliga på min fritid utan att bli tillfrågade först?
Därför och endast därför lägger jag ned tid och energi på att försöka få dig som projektansvarig att se saken ur ett större perspektiv. Det går att glädja många UTAN att lämna ut familjers personliga livsberättelser. Det går att visa att man gör gott utan att binda upp sårbara familjer i evighet, när livet är som svårast.
När ni inte gör det så kommer säkert någon annan än jag att reagera för eller senare. Jag har gjort mitt.
Tack och adjö!

/Erik, socionom och pappa till X som bara blev ett år

__________

Ja, samma dag utspann sig alltså förbryllande konversationen mellan mig och fotografernas förbund där de bad mig stämma Juliana eller försvinna.

Titta på projektgrundarens egen sida för en tankeställare hur patienter/anhöriga får en uppfattning hur Professionalitet i projektledningen garanteras av medlemskap i Svenska Fotografers Förbund.

Juliana
Detta är sidfoten från Julianas hemsida.
Men ge upp nån gång då!! Hur mycket energi skall du lägga ned? De har ju ändrat på hemsidan och kontraktet. Blir du aldrig nöjd din rättshaverist? Jo, jag blir nöjd när jag får svar på mina frågor. Hittills så bemöts de med antingen artig tystnad, eller med förtäckt hot om stämning. Så nu när ingen mediekanal tycker sig finna något allmänintresse i detta så får jag väl publicera det själv.
Jag kan bara helt kallt konstatera att om man har ett döende barn och vänder sig till en välgörenhetsorganisation med tveksam etik så skyddar inte PUL.

Hej Medierna!

Jag ber härmed om meddelarskydd (inte för att det spelar någon roll då jag använder gmail 😉 )

Jag har försökt få projektet Essence Vitae att redovisa sin organisation mer öppet och att ta ansvar för sin bristfälliga efterlevnad av PUL. Jag vet inte om ni har kvar det material jag skickade in tidigare. Vi hade då ett litet kul samtal om mediekritik och landade i att jag skulle försöka få någon fotografisk tidskrift eller dylikt att ta i frågan. Gissa om någon nappat?

Snacka om en hårig tvål!

___________________________
Ja, om jag inte ens kan få Åsa Avdic på Plus eller redaktionen på Plånboken att lacka ur över detta, då tror jag nog att jag lägger ned och helt enkelt får acceptera att det är fullt O.K. att sköta sin välgörenhet såhär jäkla illa.
Vad tycker du?
/Otacksamma Föräldern
Annonser

Uppdatering!

Sidan Om Mig

Som handlar om den Otacksamma Föräldern har fått en överhalning med mer personligt material. God (om)läsning!

/Otacksamma Föräldern

Det personliga är politiskt

Jag lyssnade på Ring P1 med Täppas Fogelberg häromdagen och min gode vän Fred Rese ringde in och härjade igen. Det är alltså inte bara jag som anser att det behöver städas bland våra politiker.

Något annat som behöver städas är sidan om Otacksamma Föräldern. Tiden går och det som passade som presentation passar faktiskt bättre som ett inlägg idag.
Det har hänt att folk anklagat mig för att jag tycker att allt var bättre förr. Jag skulle vilja vända på det. Tänk om det kan bli bra för oss alla igen? Att ett rikt och generöst samhälle är möjligt bara man tänker mindre på sin egen kortsiktiga belöning och tittar bortom rikets murar. Sänk levnadsstandarden, inte lönerna. Om alla sänker levnadsstandarden så blir den genomsnittliga levnadsstandarden faktiskt inte så pjåkig. De som har det eländigt har inte så mycket att sänka och skulle i realiteten få en upprustning. De som idag har groteskt höga krav och arbetar som galningar för att ha ”mest när de dör” får en större sänkning, men får istället mer tid till varandra och till att bevaka sina demokratiska rättigheter i ett sådant samhälle.

Den som har mycket får ta smällen att det inte automatiskt ger hen ett större människovärde. En människa En röst är sann demokrati. Maka på er plutokrater här kommer jag! Problemet med den typen av politik är att den inte är särskilt politiskt korrekt i bemärkelsen ”säljbar och marknadsföringsbar” i termer av opinionsbarometrar. Vem har påstått att den bästa politiken är den som opinionen för tillfället vill ha?? Om vi piskar upp en hatstämning emot judiska direktörer, rättfärdigar det en pogrom? Nej, fram för litet obekväma beslut, tack.

När jag lämnade den skyddande barndomen bakom mig valde två av mina bästa vänner att helhjärtat gå upp i LUF, med argumentet att den fulla friheten gör att vi kommer att agera generöst och i det allmänna bästa intresset i världen. Jag som tillika ung och idealistisk hade hjärtat litet längre åt vänster och kände mig nödgad att påpeka att den frihet de talade om endast gällde de som från början besatt kapital att begagna sig av dessa friheter. Så länge detta kapital flödade”fritt” skulle det därför med nödvändighet tendera att fortsätta samla sig på ett till den globala befolkningen sett fåtal händer på norra jordklotet.

Vad skulle hända den dag de många på den södra delen av jordklotet inte fann sig i denna världsordning längre? Sedan gick USA in i IRAK och Afghanistan, resten vet ni.

Missförstå mig rätt, jag är inte den som sitter här och gillar att ha rätt för sakens skull. Just nu ogillar jag det mer än någonsin. Det är rentav otäckt att en 17 åring kan förutse ett världskrig mellan nord och syd. Så för guds skull VAKNA! Det är inget religionskrig, det handlar om historiska transfereringar av kapital som gjorts med hjälp av ”luft”. Ögonblicket de inte motsvaras av tillräcklig ”terror” eller avsky/äckel för den vilde/brutale sydlänningen så kommer plutokraterna att få jätteproblem med att försvara den institutionaliserade ojämlikhet och fattigdomsfälla det innebär. Att dessutom som vår nuvarande utrikesminister sätta sig i rikemansklubbarna och lobba för ”sunt förnuft” och att sälja vapen till ena eller andra sidan är inget annat än skamligt!! Det är dessutom farligt för ett litet land som vårt, med en lång tradition av att med facklig solidaritet som argument ställa oss på små nationers sida i kampen emot övermakten. Föreställ er vad som händer om maktbalansen i världen skiftar och VI behöver stöd från dessa ”små” nationer för vår överlevnad i vår glest befolkade och åldrande del av världen? Skall ett gäng kapitalstarka rövarekonomier ge ett vitten om oss då? Eller har vi vänskapsband efter klanmodell med dessa nationer som skyddar oss? Det tål att tänka på. Jag tror inte på att starta ett religionskrig, eller att försöka slåss för några etniska värderingar i alla fall.

Vi påstår att vi slutade ha kolonier på 1800-talet. Vad är Etiopien och Eritrea annat än den oljeberoende världens oljekolonier? Vad håller på att hända i Pajala? Stora multinationella företag förvandlar glest befolkade kommuner till malmkolonier, där urbefolkning och lokalekonomi får ta paus för exploatering av stora mått. Det har skett förr och det lär ske igen. Kan hända har vi här i norr mer gemensamt med de kämpande befolkningarna runt om i de s.k. u-länderna än vi tror i alla fall? Det tror jag. Fram för ett mer levande civilsamhälle och ned med det nedrustade inlandet!

Det var en häftig salva det! Inte särskilt mycket personligt om mig. Men det personliga är politiskt och det är den här världen som min son skall växa upp i. Detta är den verklighet som han skall försöka göra begriplig.

Jag gick i demonstrationståg när det betydde något att vara en del av en rörelse och tilltron till att opinionsbildning och folkbildning fungerar gjorde att de anarkistiskt lagda avhöll sig från att maskera sig och kasta sten. Repressionen var inte hjälmklädd och placerade inte ut containrar likt en militärövning. Att stå på barrikaden betydde att skandera slagord, inte att slå ned dem som vill yttra sig. Var är ni som ledde oss då? Var är vi som gick hand i hand med våra föräldrar? NU är det dags att visa de osnutna 80 och 90 talisterna HOW it’s DONE innan vi får stöveltramp upp och ned för våra gator.

Peace and prosperity!

/Otacksamma föräldern

Månadens andra (!) Kvarnstensmedaljör: Beatrice Ask

Style: "carl1"

Månadens andra (!) Kvarnstensmedaljör: Beatrice Ask

För henne vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hennes hals och hon kastades i havet, än att hon skulle förföra en av dessa små. – Lukas 17:2 (1917) lätt korrigerat för kvinnliga synderskor

Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att ministären skulle vara så ivriga att bada såhär sent på hösten. Men efter Anders så stod uppenbarligen Beatrice och krängde på sig simdräkten. Jag ser ingen annan råd än att snällt hänga på kvarnstenen, då ett liknande incitamentsstaplande får vilken förhärdad brottsling som helst att blekna vid en jämförelse och då talar vi ändå om en Justitieminister här:

1) Att misstänkta sexköpare skall få lila kuvert med posten kan väl vara preventivt och bra tyckte justitieministern 2010. Tur för oss att hon kan skylla på att hon bara är gymnasieekonom och man inte kan begära att hon känner till sådana spetsfundigheter som ”oskyldig tills motsatsen bevisats”. Märklig människosyn hörni. (Sexualfixerad)

2) Säpo är en myndighet som handskas med offentliga medel. Det finns de som säger att det festas en del i kåren, men numera går det inte att bekräfta för justitieministern tycker sådant faller under kategorin ”rikets säkerhet”, serru. (Censurivrare)

3) Sedan har vi ju det här med Revan i det Svenska rättsmedvetandet. Helt klart så kan det knappast ha varit kul för polisväsendet att behöva trakassera Svenska medborgare endast p.g.a. utseendet. Man kan fråga sig vems upplevelse justitieministern utgick ifrån när hon drömde upp scenariot? Sin egen av att ha tagit över SD’s väljare eller majoriteten av befolkningens som drabbades av självhat och äckel över tilltaget. (Rasismförsvarare)

4) Sverige har fått fler Poliser men knappast mer polisiär verksamhet. Ändå är justitieministern nöjd. De passar på att göra en stor reform när den största pensionsavgången infaller. Smart taktik? Nöjd poliskår? Nöjd allmänhet? Effektivt? (Byråkratiserare)

5) Beatrice har ett högt tonläge gentemot Polisen i skåne när det gäller registreringen av Romer. Men hur ser det ut med hennes eget ansvar för saken? Hon har ju varit justitieminister under hela 7 år och nu kommer det en ”vitbok” som gör upp med behandlingen av den Romska minoriteten. Klart att Justitiedepartementet varit tillfrågade om den, eller? Justitieutskottet har tidigare kallat justitieminister Beatrice Ask till utskottet, för frågor om vad regeringen sade till president Obama om NSA:s avlyssningar. Det här blir ytterligare en fråga hon måste förklara. (Aningslös)

6) Sist men inte minst kära Beatrice hur tänkte du med förslaget som skall motverka näthat? I den remiss som regeringen lämnat till lagrådet tas kravet på särskilda skäl bort och därmed ska fler drabbade kunna få åklagarhjälp och spara stora kostnader. Kostnader för vem eller vilka? Vilka skall vara försiktiga att hamna i processer gällande just förtal? Kan det vara så att du tänker på en grupp som tagit sin tillflykt till en egen sida på nätet och där slirar på yttrandefrihetens gränser? Jag talar här om avpixlat. De som väldigt ofta talar om sig själva som offer för censur och bristande möjligheter att försvara sig emot påhopp från PK-eliten. Dessa politiskt korrekta människor som varje dag får stå ut med dynglass efter dynglass för att stå upp för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet på nätet. Om du då tar ifrån våra tidningar möjligheten att driva förtalsmål emot t.ex. avpixlat, därför att någon enskild någon gång känt sig förorättad inser du vad du håller på att göra med vår Yttrandefrihet? Det kanske t.o.m. är så illa att du önskar ett lägre tonläge från pressen när de kommer på hur du sköter ditt jobb kära Beatrice och vill ha möjlighet att driva ett litet förtalsmål utan krav på några särskilda skäl? Men jag är ledsen, i en demokrati så sköter vi inte saken på det sättet. Pressen skall vara fri från påtryckningar av den typen. (Fascistoid)

Lilla rara Beatrice Ask, slår blint till höger och vänster emot trubbelmakare varhelst de visar sig. Men vår grundlagsstadgade press och Yttrandefrihet får vi allt se om du skall lyckas ta kål på…*Plums*

”Det nya svarta”: Korruptionsbekämpning, biståndspolitik och vapenexport

Det här är en bloggpost som främst riktar sig till den självständigt tänkande läsaren. Tonen kommer därför att vara något mer resonerande och litet mindre konstaterande. Den som är beredd att resonera med mig kommer däremot att finna flera otäcka komponenter som inte hör hemma i en demokrati. Hur förbättrar vi dessa sakernas tillstånd? Tja, demokrati är väl sådant som måste erövras 24/7 året runt och inte en gång var fjärde år, right?

Den som följt mitt bloggande har väl vid det här laget konstaterat att jag inte är något större fan av Carl Bildt. Jag har stora svårigheter att förstå hur ett såpass meritokratiskt parti som Moderaterna utser just en av de mest belastade politikerna de kan hitta på den tunga utrikespolitiska posten. När det visar sig att skeletten bokstavligen hotar att spränga garderoben så borde Bildt enligt den logik som rådde vid det stora debaclet vid regeringsbildandet 2006 fått silkessnöret för länge sedan.

Det gör att jag funderar på hur självständig vår Statsminister Fredrik Reinfeldt egentligen är i sin roll. Han må ha folkets mandat att utse sin regering, men när regeringen består av representanter sprungna dels ur adeln och handelshögskolans nyliberala tankesmedjeelit så är det uppenbarligen skillnad på vem som kan garantera sin säkerhet och inte. Att vara kvinna höjer oddsen, likaså en benägenhet att tala med pressen om familjeförhållanden.

Men om frågan kommer in på om en minister handlat oegentligt så skall skulden helst hamna någon annan stans. På en chef i ett verk eller på en företrädare av annan politisk färg eller ännu hellre, se till att uppfinna en minister som man inte kan utkräva något som helst ansvar av och skicka fram denne så fort det bränns. När frågan om ansvar skall avhandlas verkar strategin vara att dra ut på det tills ”nästa årsmöte” dvs. valet och då försöka göra om frågan till en fråga om förtroendet för Statsministern. En Statsminister som inte befattat sig med något annat än att tillsätta ministrar, ministrar som… ja, ni förstår. Sveriges mest regeringsodugliga regering regerar i minoritet.

Det som gör hela saken klar för mig är hur Tobias Billström kan starta sin karriär med att inte betala TV-avgift utan att ”pudla”. Uttala sig rasistiskt som Migrationsminister och inte få Statsministerns oreserverade stöd (återupprätta förtroendet). Avslöjas senare med ”handen  i syltburken” genom att vara representant i Regeringens affärer med Northland (själva satsningen!) och sedan ha aktieposter i företaget. Den som sedan fäller omdömet är Anders Borg i lördagsintervjun. Det är Reinfeldt som tillsatt och sedan givit Billström en varning. Han borde dra konsekvenserna av detta. Gör han inte det kan hans självständighet starkt ifrågasättas.

En annan taktik är att regera genom att ”uppfinna” nya departement och myndigheter. Det gör man med hjälp av nyspråk. Näringsdepartementets forskningsbudget omvandlas med hjälp av Vinnova till sponsring av det näringsliv som genererar röster och kampanjbidrag. Utrikesdepartementets biståndsbudget omvandlas med hjälp av avräkningar till ministerlöner och tjänstemannalöner och ambassadbeskickningar i västdemokratier som Frankrike, Spanien och Island.

När oskicket hotar att avslöjas p.g.a. den effektiva revisionen, slår maktapparaten till. Chefer med ett specifikt uppdrag tillsätts. Verksamheter som kommit obehagligt nära att redovisa kontroversiella fakta avvecklas plötsligt. Varför sker detta? För att det inte är förbjudet. I det nyliberala Sverige är allt tillåtet som inte uttryckligen är förbjudet, alldeles oavsett om det är olämpligt, omoraliskt, motverkar sitt syfte eller är rent skadligt för folks intresse för politik och förmedlar en bild av förtroendevalda som en arrogant ”Maktelit” som lever i en bubbla utan behov av kontakt med omvärlden annat är vart fjärde år.

Vad säger Reinfeldt i i intervjun med SR:s Lotten Collin, appropå om han kände till de avskrivningar som gjorts inom ramen för biståndsbudgeten?

Reinfeldt

”Jag förutsätter att det sker i enlighet med det internationella regelverk som finns.”

Det är detsamma som att: Om det finns några luckor i regelverket som gör att vi kan använda regelverket på ett för ändamålet ej avsett sätt så kommer vi att göra det.

”Det är inte så ansvaret i Sverige ser ut, ansvaret ser ut så att de som har att ta ansvar för regelverk ser ut att de följs måste göra det, och måste kunna redovisa det…”

Det är detsamma som att: Om jag utser ett statsråd att sköta den uppgiften så ser jag väl förbannemig till att statsrådet inte är ansvarig inför mig om det skiter sig. Hoppas inte väljarna fattar nå’t bara.

Såhär förklarar Carl Bildt saken för Agneta Furuvik:

”Det här är de kostnader vi har för att förvalta och sköta biståndet.”

Det är detsamma som att: I deklarationen så drar vi av räntorna och resorna, det är väl inget konstigt med det? Biståndsverksamhet är väl ingen jäkla välgörenhet, eller vad menar ni?

Jo, det är väl just det som ganska många idéella organisationer med samarbete med Sida skulle hävda att det rör sig om. Och just därför blir det så fruktansvärt smaklöst när det uppenbaras att ministrar och organisationer bygger upp strukturer i väst för pengar som kunde gjort nytta för utsatta grupper i krisande länder.

Sociologen Paul Bratsis anser att den moderna förståelsen av korruption grundas i organiseringen av samhället i offentligt och privat och det är när dessa sammanblandas som korruption uppstår. Som när en polis tar en muta av en brottsling så sätter han sina privata intressen, att tjäna mer pengar, före hans offentliga roll, att gripa brottslingen. Politisk korruption kan också förstås på detta sätt, en politiker kan ha både privata och offentliga intressen men de får inte blandas.

Källa: Wikipedia

Sedan kan både vänsterpress och Europaråd skrika sig hesa om risken för korruption och köpt lagstiftning.

Jag funderar även på hur det är möjligt för oss att ha en ansvarig neutral, i bemärkelsen självständig, försvarspolitik fri från ett militärindustiellt komplex. Vi byggde stora delar av vårt välstånd på blodspengar från 2:a världskriget. Det fanns ett enormt behov av att rusta och bygga upp ett Europa i ruiner och vår ”neutrala” lilla ekonomi blomstrade med rekordår under -50 och -60 talen. Vår stolthet och självbild bygger därför stort på att vi kan leverera i fredstid och undvika konfrontation i krigstid. Nu har vi inte haft nå’t riktigt krig som hotat norden på ett tag och det skall vi vara riktigt glada för. Stoltheten över att leverera i fredstid börjar bli allt mindre i takt med att Krigen som utkämpas allt mindre har med oss själva att göra utan sker långt borta ”by proxy” och lämnar hela fält med landminor och Carl Gustaf i händerna på falanger och lokalmilis.

Problemet illustreras utmärkt av den s.k. Saudiaffären. Det finns inget politiskt mandat för att göra affärer med skurkstater och diktaturer, men för att hålla vårt försvar rustat så behöver vi finansiera vår försvarsindustri och utveckla vår teknologi genom olika samarbeten. Det leder att vi i fredstid dras dit pengarna finns oavsett om vi för tillfället gillar sällskapet.

Det för mig vidare till NATO. Det är småpartierna i riksdagen som driver medlemskap i NATO, det är m.a.o. rent politiskt lika sexigt som avskaffandet av Monarkin. Hur kommer det sig då att det militära TEKNISKA samarbetet blir allt större för varje år som går? Hur kommer det sig att de militära samarbetsövningarna alltmer börjar ha karaktären av rena operationer? Hur i hela friden kommer det sig att vi har drönare som övningsflyger på Svenskt luftrum? Framförallt hur kommer det sig att vi skriver vår FRA-lag så att det tekniska samarbetet i princip är en önskelista åt NATOs underättelsetjänster? Vi är en Sardin i NATOS Laxask.

Jag får för mig att det handlar om vilka kompetenser som hyrs in snarare än vilka som väljs in om ni förstår vad jag menar. Ju mer av försvaret som skall förhandlas fram i avtal desto sårbarare blir det för ett ”dolt” långtgående samarbete med makter som den folkliga opinionen aldrig skulle drömma om att stödja. Tyranniet gömmer sig i detaljerna. Nyckeln heter försvarshemligheter. Vi kan här glömma insyn och allt vad offentlighetsprinciper heter. Man bjuder ju inte gärna lede fi på ritningarna till fortet. Men det finns fortfarande ansvariga försvarsministrar och utrikesministrar. Om försvarsministern avgår vem skall då sägas bära det fortsatta ansvaret för hanteringen? Vem kommer att bära ansvaret för konsekvenserna av den avgångna försvarsministerns handlingar? Jag anser att det ansvaret vilar tungt på den som haft ansvaret för tillsättandet, Fredrik Reinfeldt. Men hans huvudpartner och tillika mentor i utrikespolitiska frågor är och förblir Carl Bildt.

Ur Carl Bildts meritlista:

Efter att ha avgått som ledare för Moderaterna 1999 engagerade sig Bildt i flera uppdrag inom näringslivet samt i internationella tankesmedjor. Till den senare kategorin hör medlemskap i styrelsen för tankesmedjan RAND Corporation, som står nära det amerikanska försvaret. Han var också medlem i styrelsen för European Policy Center (Bryssel) samt International Institute for Strategic Studies (London) och International Advisory Board of the Council on Foreign Affairs (New York). Han satt också i styrelsen för det amerikanska investmentbolaget Legg Mason, som bland annat investerat i försvarsindustrin.

Carl Bildt är medlem i Trilateral Commission (grundad av David Rockefeller), tillsammans med bland andra Urban Ahlin och Marcus Wallenberg. Han är hedersdoktor vid University of St. Andrews i Skottland, där han är medlem av rådet för Center for the study of Terrorism and Political Violence. Han har också ett engagemang i det slutna elitsällskapet Bilderberggruppen och var med 2010 i Stignes, 2009 i Vouliagmeni, 2008 i Chantilly, 2007 i Istanbul, 2006 i Ottawa.[13] Han har även mottagit många dekorationer och hedersutmärkelser från flera länder.

Jag antar att det har med det militärindustriella komplexet att göra. Om vi inte har egen teknologi så blir vi i allt högre grad beroende av den som är störst/starkast dvs. NATO. En annan förklaring skulle kunna vara att vi har en utrikesminister som inte värnar våra självständiga intressen och följaktligen inte rapporterar fakta utan åsikter till närings och försvarsdepartementet med Statsministerns goda minne.

Så om vi inte har en självständig statsminister nu. Hur självständig kommer en näringslivsvänlig S-ledare som Stefan Löfvén att vara? Traditionellt har Wallenbergssfären sett till att styra LO-borgen rätt hårt med sina pengar. I retoriken var Sverige kritiskt emot sin stora granne i väst, men i praktiken skulle vi aldrig göra annat än samarbeta, då både näringsliv och säkerhetsintressen hängde på att vi hade ett intimt samarbete. Att det inte fick ske i det öppna lade grunden för de kontroverser som kommer i dagen först nu när filmen om Olof Palme haft premiär och traumat efter hans död inte är lika färskt.

Sett i det ljuset så krävs en hyfsat stark integritet hos statsråd och statsminister för att minnas det folkligt baserade mandat man sitter på och inte falla för frestelsen att ensidigt gynna den starka sidan på bekostnad av mänskliga rättighetsfrågor. Små partier är sällan lika intressanta för näringsliv och internationell lobby med sina begränsade mandat. Sålunda lockar de inte heller till sig de riktigt intressanta personligheterna eller sägs stå för maktcentrum i politiken. Men det kan snabbt förändras om folket tappar tilltron till långsamma demokratiska processer och börjar ropa på starka ledare.

Personligen gissar jag att om vi inte vill ha högerpopulistiska stöveltrampare permanent i vår riksdag så måste våra folkvalda ta frågan om korruption på större allvar än hittills. Det är m.a.o. ”det nya svarta”.

/Otacksamma Föräldern

En liten fin film om döende barn pt1 LÄTT UPPDATERAD

Med tanke på att jag varit på mediegranskande humör på sistone och dessutom lämnat litet uppgifter om min sons vandring genom vården kan det här inlägget vara en intressant läsning för några.
Göteborgshumor:
Kissemiss=Katt Potatisimportör=Ahlströmmer lätt blåst=en bris.
Lägg ihop dem och du har en potent bryggd som hanteras varsamt o.k.? Oönskad publicitet kring detta drabbar inte bara mig och min familj, så tänk på hur du handskas med uppgifterna.
/Eder evigt otacksamme

Otacksamma Föräldern

Högsta hönset i vår lätt blåsta barnrättsförening har ett kul litet sidoprojekt:

”…en film för TV som handlar om barnhospice och människorna som vistas där.
Under min tid hos er har det blivit tydligt för mig att jag- förutom att
skildra er verksamhet – kommer att fokusera på föräldrarna och deras
olika sätt att tackla den svåraste situationen man kan hamna i.
Barnen finns naturligtvis med, men mest i bakgrunden. Jag vill ge
föräldrarna en röst och få andra människor att bättre förstå hur det är
att leva med ett sjukt eller döende barn för att börja våga prata om det
och inte värja sig från detta svåra ämne.
Jag har varit i kontakt med såväl SVT som TV4 som båda är
intresserade av filmen, men som vill se och förstå vad det är vi gör
innan de helt kan ta ställning. Det görs som bekant många filmer om
sjuka…

View original post 2 212 fler ord

Månadens Kvarnstensmedaljör: Anders Borg (HSB)

Månadens Kvarnstensmedaljör: Anders Borg (HSB)

Månadens Kvarnstensmedaljör: Anders Borg (HSB)

För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små. – Lukas 17:2 (1917)

Först ut att uppmanas att ta sig ett dopp med en kvarnsten om halsen blir alltså vår finansminister Anders Borg.

Det fanns en hel del goda kandidater, men det är svårslaget incitamentsstaplande att:

1) Genom att inte förankra sin populistiska budget i riksdagen tvinga oppositionen till lika stor populism och därmed ge mörka krafter (SD) i samhället fritt spelutrymme

(Nationalistflörtande)

2) Kalla det ansvarsfullt att spendera stadskassan på reformer som i stort sett gynnar samma fåtal som bidrar med kampanjmedel (Korruption).

3) Skälla högt på banker och kräva soliditet, men själv inte gå före och försäkra sig om att reformerna betalar sig alternativt lägga undan en större del av utrymmet till kommande år när stora pensionsavgångar väntar (Hyckleri).

4) Skrävla om gamla meriter och hävda att man är överlägsen Europas ekonomiska politik, men ändå sätta sig vid förhandlingsbordet och ge legitimitet åt samma gamla åtstramningspolitik som visat sig skadlig förut (Maktkåthet).

5) Toppstyra departement och skuggtillsätta både ministrar och toppchefer. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har aldrig varit annat än HSB’s personliga projekt för att styra om resurser från arbetsliv till näringsliv. Resultat? Dåligt motiverad arbetskraft och ökade arbetsplatsolyckor. Ett näringsliv som leker med skattebetalarnas pengar (Ministerstyre).

6) I Ekots lördagsintervju får Anders Borg följande fråga som han för ovanlighetens skull svarar rakt på:
-Du är jägare, har vi för många vargar i Sverige?
-Njae, vi ska ha många vargar i Sverige det är bra, vi skall skjuta vargar så att vi får kontroll över den här stammen. Det är en föryngringstakt på 20% i vargstammen,…det skulle alltså betyda att vi får en mycket kraftig tillväxt om vi inte reglerar stammens storlek. Den ställer till väldiga skador på landsbygden. Jag försvarar att man skall skjuta varg. Det tycker jag är klokt. Vi bör skjuta fler vargar i Sverige, men vi bör också ha vargar i Sverige.

Ett tankeexperiment som både åskådliggör problemet med att låta en jägare sköta vår rovdjurspolitik och att ha en nyliberal finansminister:
I Monica Saarinens fråga till Anders Borg och hans svar, byt ut vargar mot arbetare (Rovdjurskapitalism).

Gamle fine Anders Borg. Skjuter gärna en varg (eller två), när han inte monterar ned det som generationer mödosamt byggt upp. Njut av simturen. Den lär knappast vara länge!

Från Offerjournalistik till Opinionsjournalistik till Skampålejournalistik på vems bekostnad?

Från Offerjournalistik till Opinionsjournalistik till Skampålejournalistik på vems bekostnad?

Hej Tredje Statsmakten!

Så länge Skäggjanne på SVT och Hanne ”Klipp dig och skaffa dig ett jobb” Kjöller på DN tillåts definiera god journalistik genom att få utrymme i respektive riksmedium, pressklubb respektive bok med åtföljande recensioner. Så länge kommer berättelserna om maktmissbruk, korruption, vanvård och andra missförhållanden riskera att åtföljas av en poänglös diskussion om vinklingen på reportaget gjort materialet rättvisa, vilket totalt tar udden av avslöjandet.

Så snart jag eller någon annan har en viktig historia att berätta kommer någon av dessa av riksmedia omhuldade klåpare, uppenbart helt utan egen integritet, att kasta sig över materialet och försöka hitta första bästa ansvarig att hänga i tårna. Vare sig det handlar om tjänstemän, politiker, journalister, sjukpensionärer, motorcyklister eller krögare så riskerar detta förhållningssätt endast att bidra till förvirring i ansvarsfrågan och dölja strukturerna som bär upp samhället. De strukturer som både håller oss samman och som om de stelnar riskerar att leda till förtryck.

De som i sin tur skall bedriva mediejournalistik forstätter i samma stil. Fram med puffran: Hitta den ansvarige, ställ hen mot väggen! Offer och förövare, jag som avslöjar är hjälten för dagen. Var finns analysen och samtalet om förutsättningarna? Kort och gott var är Åke Pettersson när vi som bäst behöver honom?

Skall det fortsätta på det här sättet så är snart den samhällsgranskande och mediegranskande journalistiken ungefär lika spännande som att lyssna på ”språket” i P1. Pigga felfinnare ringer tacksamt in och rapporterar om dagens övertramp i media. Bra, då har vi rett ut det, så kan vi vända blad och gå vidare. Det vore rena drömmen för de som verkligen vill förstena strukturer och behålla sin makt på bekostnad av det offentliga samtalet. Högt underhållningsvärde, låg intellektuell nivå och absolut ingen självdistans.

Jag har på senare tid AFK fått flera kommentarer om att min ton tydligen gör mig svår att ta på allvar. Det kanske är en del av poängen. Om verkligheten är så absurd så att den inte tål att omtalas på ett extremt tydligt sätt, så finns bara en utväg: Satir! God satir har alltid udden uppåt, till skillnad från den mobbingtrend som f.n. tycks härska i komedins och ledarskribenternas värld. Det är emellertid inte min gåva till mänskligheten, däremot så är jag ett stort fan av Grotesco. Så njut av Rikoschett med – Berggren!

Vad är lidande värt? $$$$

Den som varit med om brister i vården kommer för eller senare i kontakt med vårdinrättningens patientförsäkring.

Med risk för att den här bloggposten blir litet teknisk så vill jag varna trogna läsare för att den innehåller:

Blödande småbarn. Hjärtlösa försäkringsbolag. Oförsiktiga läkare. Mycket arga föräldrar.

Om man har svårt att hantera något av ovanstående så avråder jag starkt från vidare läsning.

Vi börjar med att min son läggs in på Lilla Ersta Barn- och Ungdomshospice i Ersta Diakonis regi för att familjen skall få en veckas välbehövlig avlastning och fira pojkens ettårsdag.

Lilla Erstagården

 

Vi på Lilla Erstagården är till för barn och ungdomar som behöver medicinsk kvalificerad vård och omvårdnad i livets slut. Även barn och ungdomar med svåra kroniska sjukdomar eller skador är välkomna till oss på Lilla Erstagården för avlastning/växelvård.

Så får man plats hos oss

Du och ditt barn kan komma till Lilla Erstagården antingen på remiss eller att du själv kontaktar oss. Vården på Lilla Erstagården sker alltid i samråd med ditt barns nuvarande läkare och vårdenhet. Barn och ungdomar 0-18 (-25 år) från Stockholms län, men också från övriga Sverige kan remitteras till oss.

Kort om Lilla Erstagården

Lilla Erstagården öppnade i slutet av 2010 och är Nordens första barn- och ungdomshospice. Vi har fem vårdplatser och erbjuder vård hela dygnet samt läkare med jour dygnet runt.

Personalen på Lilla Erstagården är specialistutbildad, trygg och erfaren. Hos oss arbetar barnläkare, barnsjuksköterskor, barnsköterskor, kurator, sjukgymnast och lärare. Vi har även diakon, musikterapeut och clowner.

Ersta diakoni, som driver Lilla Erstagården, är en ideell, icke vinstdrivande organisation. Barnsjukvården bedrivs på uppdrag av Stockholms läns landsting och är kostnadsfri.

Hänger ni med såhär långt? Det här är det enda stället i sitt slag i norden. Det finns inget annat ställe för avlastning för små barn vid vård i livets slutskede. Det som händer är följande:

Vad som hände

Vad jag fick i handen

Avvikelserapport blogg 2

Följ de röda markeringarna för att se hur sjukhuset sköter informationen till sina patienter. Detta är alltså vad jag fick i handen av den ansvariga läkaren efter att min son felbehandlats i en vecka och ådragit sig ett blödande magsår, dvs. en lätt konstaterbar vårdskada.

Men trots att de redan här försäkrar att de kollat upp sina rutiner så händer följande:

Avvikelserapport blogg 4Avvikelserapport blogg 5 Avvikelserapport blogg 6Avvikelserapport blogg 3

Den uppmärksamme läsaren finner namnet på chefläkaren där och diagnosen också, men vårdskadan är fortfarande inte konstaterad trots att den är uppenbar. Något är väldigt skumt. Hursomhelst jag tar dem på orden och hittar info hur man gör en ansökan till Patientförsäkringen-LÖF med hjälp av:

http://www.socialstyrelsen.se/klagapavarden/ (OBS! Inaktuell ny myndighet numera IVO OBS!)

De blir nämligen tvungna att:

Lex Maria anmälan (1) blogg

Lex Maria anmälan (2) blogg

Återigen denna mystiska Lott Bergstrand. Vem är hon? Hon förekommer ingenstans på Lilla Erstagårdens sidor på internet. Men väl i Sjukhusläkaren där hon och Margareta Danelius den 2 november 2012 har ombytta roller.

”Lott Bergstrand, verksamhetschef för röntgenkliniken vid Ersta sjukhus vill inte kommentera kritiken utan hänvisar till sjukhusets chefläkare Margareta Danelius.”

Verkar vara ett riktigt radarpar att luta sig emot det här.

Nåväl deras inkompetens är väl dokumenterad i och med att ett gäng föräldrar reste sig och i både DN-debatt STHLM och i Föräldrakraft berättade om den avsevärda försämring av verksamhetens kvalitet som de upplevt på en kort tid. Jan-Åke Zetterström, sjukhuschef kände sig manad att rycka ut till deras försvar i en illa formulerad replik som i princip vände hela personalstyrkan emot dem som hade ”fräckheten” att komma med synpunkter på den fina verksamheten. Han identifierade dem som oroade sig för vården som ”…ingen av alla de föräldrar som har undertecknat artikeln i DN Stockholm den 20 april har själva varit på plats…sedan den nya ansvariga läkaren kom på plats den 18 mars.” Att tala om föräldrarnas personliga förhållanden i en artikel på detta sätt är:

1) Ett sekretessbrott

2) Totalt irrelevant, då föräldrarna kan ha haft behov av verksamheten men inte kunnat få tillgång/tillträde p.g.a. brister och problem

3) Antagoniserar engagerade bundsförvanter i ett arbete med att upprätthålla en god kvalitet i verksamheten.

Detta påtalade jag för Zetterström omedelbart efter den till ursäkt kamouflerade repliken.

De sörjande föräldrarna försökte tystas av en Diakoniinstitution, kvar fanns föräldrarna till barn som fortfarande var i livet.

DN-debatt är måhända inte riktigt rätt forum för att lösa sådana här saker, men desperata tider föder desperata lösningar. Jag har stor förståelse och respekt för hjältepapporna och mammorna som tog det tunga beslutet att träda fram på detta sätt.

Jag valde att istället anmäla Lilla Ersta till Inspektionen för Vård och Omsorg och avvakta den granskning som landstinget tagit initiativ till.

Här har du som läsare ett vägval. Antingen låter du min son förbli anonym av respekt för honom och andra barn i hans situation, eller så ger du efter för nyfikenheten och tar kontakt med IVO och frågar efter den anmälan jag gjort.

Hur gör jag en anmälan?

Vill du klaga på vården skickar du en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Den ska innehålla viss information. Din anmälan blir en offentlig handling när den kommer in till myndigheten.
Det är viktigt att tänka på att den anmälan du gör blir en offentlig handling när den kommer in till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). En offentlig handling kan begäras ut av journalister, forskare eller andra intressenter. Det innebär att vi är skyldiga att lämna ut din anmälan om någon begär att få se den.
 
Han har trots allt inte valt att bli föremål för några myndighetsinspektioner och kan inte heller överblicka konsekvenserna av en evt publicitet i samband med detta. Vill jag i egenskap av hans far få saken belyst av en oberoende myndighet så är det emellertid vad som står till buds. Vi får därför hoppas att ni kommer att respektera vår önskan om att min son är och förblir anonym förutom för dem som varit honom närmast i livet. Tack för att du visar den omsorgen om oss!
 
Förlåt denna utvikning. Väl hemma igen så var ju livet inte direkt smidigt (Se ASIH).
Det resulterade i:
Avvikelse BVC blogg
och
Journal från BVC blogg
Vilket i förlängningen säkert bidrog till trasslet med assistansbolaget. Det underlättade i alla fall inte. Och min anmälan till Patientförsäkringen-LÖF fick därför kompletteras litet med anteckningar från ASIH om när vi fotograferat blodiga kräkningar i hemmet och den obefintliga uppföljningen från Lilla Ersta:
Komplettering av anmälan LÖF blogg
Språket är kanske litet speciellt, men jag hade fått rådet av en jurist att skriva på det sättet.
 
Nu blir det litet mustigare för efter litet skriftväxling där de ber om lov att få hämta ut journaler m.m. så ringer de mig på jobbet för att för det första:
Fråga om min son dog av skadan (vilket det går alldeles utmärkt att läsa sig till av både journalerna och min anmälan att han inte gjort) och om det är korrekt uppfattat att han haft ungefär en månads magsår som en konsekvens av felbehandling. Det är väl litet vårdslöst att beskriva det så, men jag får väl gå med på det.
För det andra:
Informera mig om detta faktum:
Ersättningen för sveda och värk beräknas enligt de normer som gäller för skadestånd. Beloppen räknas med jämna mellanrum upp med hänsyn till förändringen av penningvärdet. För närvarande (2009) är normalbeloppet 2 300 kr per månad. Under tid när den skadade vårdas på sjukhus lämnas högre ersättning.
 

Skadan får inte understiga självrisken

För skador vars ersättning understiger självrisken, 5 % av prisbasbeloppet (2 200 kr år 2012), lämnas ingen kompensation. Skador som leder till övergående besvär och enbart innebär utgifter för några extra vårdbesök och läkemedel, några extra vårddagar på sjukhus eller mindre tandskador understiger ofta självrisken.

De har valt att kontakta mig per telefon då de kommit fram till att den ersättningsbara tiden endast är c:a 3 veckor då blödningen upphört när han lämnade Lilla Ersta. Sedan gick han ju bort rätt så snart. Så 1.700kr det betalar de inte ut. Jag frågar först om jag hört rätt: Att det lidande som orsakas av slarv på en vårdinrättning för palliativa patienter ersätts enligt samma tabell som för i övrigt fullt friska med en förväntad överlevnadstid och där inte själva målet med vården är smärtlindring? Ja, tyvärr. Det blir ingen ersättning, hon förstår om jag blir upprörd och ville därför ta det per telefon. Som om att jag får höra dumheterna per telefon gör resonemanget mindre stötande? Jag sökte juridisk rådgivning i samband med att jag lämnade in ansökan, men jag kunde aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig ett liknande bemötande av en förälder till ett barn som fått kämpa sig genom sitt korta liv och fått avsluta det under plågor p.g.a. slarv. Jag skyndade mig att avsluta samtalet och skrev ett argt meddelande till LÖF’s kundtjänst där jag bad dem entlediga handläggaren p.g.a. inkompetens och oförmåga till empati.

Hej!Har nyss fyllt i er enkät om hur jag upplever kontakten med er. Den fick inte riktigt med alla nyanser.Jag fick igår ett samtal från er som i stort sett innebar att det inte kommer att bli någon ersättning från försäkringen, detta trots att jag gjort vad jag skall och när jag sett att min son (som är död (han blev ett år)) som då var under PALLIATIV VÅRD utsattes för ONÖDIGT LIDANDE pga. misstag i vården har dokumenterat och anmält detta noggrant (vilket har inneburit ett icke föraktligt merarbete från min och vårdpersonalens sida). Personen som ringer upp mig påstår att det finns en självrisk på 2.500:- och att sannolikt kommer detta lidande inte upp i den summan då han inte levde tillräckligt länge. Hon frågar om han dog av skadan? Nä, och tack och lov för det.
Redan här undrar jag varför I H-E ni ringer upp föräldrar till ett barn och frågar sådana saker när ni fått en anmälan med journalkopior på en skada och det inte står ett ord om dödsfall? Så utomordentligt dumt. Ni har min underskrift på att begära ut journaler.
Tänk sedan efter litet? Om man bara förväntas leva i ett halvår, hur skall man då värdera onödigt lidande i EN MÅNAD. Vi talar dessutom lidande, sveda och värk för en patient som inte kan kommunicera och ge uttryck för sin belägenhet utan är i behov av vård dygnet runt. Använd er fantasi och föreställ er hur mycket han måste ha plågats innan magen började att blöda om den fortsatte blöda I EN MÅNAD. IDIOTER!!!Jag vill ha en annan handläggare av min sons ärende och en offentlig ursäkt för övertrampet per telefon.Men det är väl som med alla andra försäkringsbolag, ni betalar inte en nickel mer än ni är skyldiga enligt någon paragraftext.Skulle så så vara fallet så ber jag er sätta min ansökan i tuggen och istället sända över information om var jag kan ta del av paragraftexten istället, för det här är bara så sjukt.

Det är inte proportionerligt att en förolämpning av en kollega som leder till ångest kan ge en och en halv årslön i ersättning, medan en skada som sker ett försvarslöst spädbarn i händerna på utbildade sköterskor och läkare knappt kompenseras alls.

Inse att detta är stötande och behöver rättas till omgående! Annars motverkar både försäkring och ansökningsprocess sitt syfte.
MvH
Otacksamma Föräldern
 
De svarade:

Hej,

Jag återkommer så snart jag har granskat ärendehanteringen.

Med vänlig hälsning

Lars Jilderin

Klagomålsansvarig

Box 17830

118 94 Stockholm

telefon växel: 08-551 010 00

hemsida: www.patientforsakring.se

Jag svarade:
Tack, ser fram emot detta.

Med vänliga hälsningar!

Otacksamma Föräldern
 
Sedan följde en konversation:
Den 6 september 2013 13:44 skrev Klagomalsansvarig <klagomalsansvarig@patientforsakring.se>:

Jag har nu granskat handlingarna och handläggningen.

Ärendet gäller en pojke med terminal njursvikt där vårdnadshavare har anmält onödigt lidande med hematemes (magblödning) och smärtor till följd av utebliven behandling med Zantac samt onödigt lidande till följd av ett dygns utebliven smärtlindring och att vårdpersonal inte gett rätt instruktioner till mottagande vårdenhet om läkemedelshantering.

Då väljer ni att bortse från sidoinformationen att Vilgot är en pojke som vårdas på en enhet för palliativ vård och har behandlingsbegränsningar. Dvs. han har en väsentligen kortare livstid jämfört med normalfallet. Smärtlindringen är i det här fallet själva innehållet i vården inte ett komplement till insatser som orsakar obehag för patienten. Själva omhändertagandet skall vara lindrande. Brister i omhändertagandet på en palliativ enhet som omfattas av en patientförsäkring torde väl rimligen kompenseras enligt ett annat tabellverk än normalfallet.
Vänligen upplys mig om ni har beaktat detta eller ej.

Vi har 2013-08-23 avböjt ärendet på tjänstemannanivå med hänvisning till att den ersättning som skulle ha blivit aktuell, d.v.s. det merlidande                              har drabbats av under perioden 2013-04-12 till och med 2013-05-27 understiger självrisken, 2 225 kronor (år 2013). Inför beslutet kontaktade handläggaren fadern per telefon för att ta reda på om anmälan hade uppfattats korrekt.

Jotack, jag fick frågan om han hade haft en magblödning mellan de aktuella datumen och om han fortfarande var i livet (att han inte levde framgick av journalanteckningarna från Sundsvalls sjukhus) vilket var totalt onödigt och framstod som okänsligt och inkompetent. Jag fick sedan ovanstående upplysning, vilken saknar koppling (relevans) om man tar hänsyn till min sons belägenhet under hans vistelse på sjukhuset. Det försökte jag förklara, men det lyssnade inte handläggaren på och då valde jag att avsluta samtalet och kontaktade istället er.

Vid min genomgång finner jag att beslutet i ärendet grundar sig på bestämmelserna i patientskadelagen. Enligt 8 § patientskadelagen bestäms patientskadeersättning enligt skadeståndslagen med de begränsningar som anges i patientskadelagen 9- 11 §§. Enligt 9 § patientskadelagen avräknas ett belopp om en tjugondel av det prisbasbelopp som gäller när ersättningen bestäms. Gällande tabellverk ha använts, korrekt belopp har beräknats och självrisk har avräknats enligt bestämmelsen i patientskadelagen. Jag bedömer således att beslutet är korrekt utifrån bestämmelserna i patientskadelagen.

Möjligen korrekt, men har handläggaren kompetens att se och bedöma underlaget om hon inte ens ser skillnad på en patient som är PALLIATIV och en som är inlagd för behandling av en blindtarm?

Vi beklagar att du har uppfattat vårt telefonsamtal och beslut som kränkande.

Har Ni någon förståelse för att det kan uppfattas så? Eller är min uppfattning beklagansvärd? Försöker ni vinna SM i plattityder?

Jag bedömer dock att handläggaren har handlagt ärendet korrekt och i enlighet med bestämmelserna i patientskadelagen.

Möjligen behöver även DU ta dig en funderare över hur ni använder er av bestämmelserna i patientskadelagen när det gäller PALLIATIVA patienter.

Om du inte är nöjd med detta besked har du möjlighet att begära att Patientskadenämnden yttrar sig i ärendet. Nämndsprövningen är kostnadsfri. Nämndens yttrande är rådgivande och nämnden ska verka för en enhetlig och rättvis tillämpning av patientskadelagens regler om patientskadeersättning. Patientskadenämnden är en oberoende nämnd där sex av sju ledamöter är utsedda av regeringen. Du kan begära nämndsprövning inom sex månader från det att du fick del av det slutliga beskedet. I vissa fall har du längre tid på dig, se patientskadelagen. För ytterligare information kan du kontakta din handläggare.

Jag tänker inte kontakta handläggaren. Jag har begärt att handläggaren p.g.a. visad oskicklighet i kontakten med mig skiljs från detta ärende. VÄNLIGEN RESPEKTERA DETTA. Jag tänker inte begära en nämndsprövning om det visar sig att det finns underlag i mitt ärende som ni inte beaktat på ett riktigt sätt. Jag vill att Ni ger mig namn och kontaktuppgift till den som är ansvarig chef för Er avdelning. Alt att chefen tar kontakt med mig.
 
Min son finns inte mer. Inga pengar i världen kan ändra detta. Men det bemötande (eller avsaknad av insikt i hur man bemöter människor) som anhöriga och familj får utstå i samband med en fullt rimlig begäran om ersättning för ett stort lidande i samband med felbehandling på Sveriges enda barn och ungdomshospice och påföljande palliativ vård i hemmet börjar få smått absurda proportioner.
Jag vill därför försäkra mig om en bättre kvalitet i kontakten innan jag överväger att ta saken vidare.

/Otacksamma Föräldern, socionom

 
De svarar:
Jilderin Lars <Lars.Jilderin@patientforsakring.se>
17 sep (2 dagar sedan)

 
   
till mig
 

Jag återkommer med anledning av ditt klagomål.

Vid granskningen av ärendet har hänsyn tagits till att Vilgot vårdades vid en palliativ vårdenhet. Vid min granskning har framkommit att anledning till telefonsamtalet den 22 augusti var att efterhöra om även dödsfallet var anmält som patientskada. Handläggaren kände alltså till att Vilgot hade avlidit men ville säkerställa att hon hade uppfattat skadeanmälan korrekt. Handläggaren har här följt gällande rutiner vid patientförsäkringen LÖF inför beslutsskrivning. Sammantaget anser jag att handläggningen har skötts korrekt och i enlighet med patientskadelagen.

En personskada på patient orsakad av en privat vårdgivare omfattas av LÖF: s patientförsäkring enligt 12 § patientskadelagen om det finns ett gällande vårdavtal mellan den privata vårdgivaren och landstinget. Det är mot denna bakgrund som Patientförsäkringen LÖF har prövat om det föreligger en ersättningsbar patientskada enligt bestämmelserna i patientskadelagen.  Då vården har ägt rum vid Lilla Erstagården, som är en privat vårdgivare, gäller inte landstingens ansvarsförsäkring. Om det görs gällande att det föreligger rätt till ersättning på skadeståndsrättslig grund, dvs. enligt bestämmelserna i skadeståndslagen, hänvisar jag till den privata vårdgivaren och dennes ansvarsförsäkring.

Som klagomålsansvarig är jag direkt underställd Patientförsäkringen LÖF: s verkställande direktör, Marie-Louise Zetterström.

Med vänlig hälsning

Lars Jilderin

Klagomålsansvarig

Box 17830

118 94 Stockholm

telefon växel: 08-551 010 00

hemsida: www.patientforsakring.se

 
Det snurrar för mig. Innebär det här att om ett privat vårdbolag missköter sig så skall jag som enskild med hjälp av rättskyddet i min hemförsäkring föra en skadeståndstalan? LÖF är ju uppenbarligen ett skämt. Lilla Erstas läkare ”äger” bevismaterialet dvs. journalerna så jag kan inte självständigt dokumentera min version, men de kan fritt ändra och justera efter eget tycke. De bara kallar någon ur sin personal som ”råkade” minnas något och vill tillägga det så gör de det i sin medicinska profession och inte som lekmän. Om de bråkar så kallas det illojalt.
 
Sammanfattningsvis: Min sons lidande värderas till 2.250:- -2.500:- i självrisk lika med -250:-
De vill väl att jag skall vara tacksam för att de inte skickar en räkning på mellanskillnaden.
 
På ett mer filosofiskt plan. Jag älskar min döde son utav bara sjutton. Saknaden är enorm emellanåt. Tur att vi har så många fina bilder av honom och att det fortfarande finns vrår där doften ännu dröjer sig kvar. Det är hårt att behöva acceptera att han inte fick en lugn och smärtfri sista tid från det att det definitiva beskedet om den obotliga sjukdomen kom. Det är tungt att konstatera att vi, hans trygghet i livet, fått ödsla tid på detta när vi kunnat strunta i det och istället sitta ännu en stund och klappa händerna och sjunga ”Lilla Snigel”. Men jag bara VÄGRAR bli bitter. Det måste gå att få någon mening ur det mest djävulusiska mörker. Viktor Frankl som gått genom Nazisternas koncentrationsläger sa: Livet måste ha mening. Jag biter mig fast och skriver vidare.
 
 

Sorgband

Sorgband

Som förälder till ett barn som dött förundras jag över att jag betraktas som någon som inte har en naturlig plats bland andra i samhällslivet. Det jag drabbats av är för andra ”onaturligt”, ”skrämmande”, ”det värsta som man kan tänka sig” och ”hur skall man kunna leva ett normalt liv om det hände?”. Senast idag satt jag på arbetet och hörde en kollega berätta hur psykiskt påfrestande det är att möta familjer där en ung familjemedlem är döende/svårt sjuk. Kollegan hade uppenbarligen inte koll på vad jag gått igenom, ingen berörde med ett ord att jag satt i rummet. Såpass svårt är det att tala om döden idag.

Konstigt nog reagerar jag helt normalt, finner inte döden skrämmande, att min son dog är sorgligt men det finns trots allt värre saker jag kan föreställa mig efter att ha varit med om det och jag fortsätter leva likt en humla som flyger. Det kanske har att göra med att för mig har rent existentiellt ”det värsta” redan inträffat. Jag är därför litet dumdristig av mig, skulle nog kunna vara litet farlig om jag inte hade någon övrig familj att ta hänsyn till. Reaktionen från omgivningen att jag borde vara sjukskriven och en del föräldrar med liknande upplevelsers behov av att vandra genom årstiderna ständigt påminda om den de saknar som omgiven av ett speciellt ljus känns mig totalt främmande.

Jag har min familj nära mig, det känns som om jag på sätt och vis har min saknade lille son med mig varje dag i deras anletsdrag och beröringar. Det känns inte det minsta smärtsamt, tvärtom. Hans liv var kort, men det var ochså ett liv sade prästen på begravningen. Prästen hade ochså förlorat ett barn, så han visste uppenbarligen vad han talade om. Jag vill inte förringa det vi hade tillsammans genom att försöka uppfinna något annat ”här och nu”.

Ibland skriker mina armar efter att få hålla honom och få känna hans värme och doft, men jag vet att han vilar tryggt och har det bra där han är. Det är upp till mig att hitta sätt att hantera tomheten, saknaden, smärtan, längtan och all den förvirring som blivit resultatet av att bli avbruten mitt i processen att lära känna en ny liten människa. Han var så bräcklig när han föddes att han engagerade två av landets bästa sjukhus. Att han sedan forstatte kämpa ställde mycket på sin spets. När jag tänker på hur många människor som fått engagera sig för att få vardagen runt min son att fungera, så går det nästan runt i huvudet på mig. Bara att hålla reda på allt har varit ett mindre företag. Ändå känner jag att han har varit nära, nära oss föräldrar i stort sett hela tiden.

Denna förvirring och en massa oförlösta känslor bubblar hela tiden i bröstet på mig. Det innebär inte att jag på något sätt är sjuk, handikappad eller skadad. Min kurator talar om att jag skulle kunna vara tortyrskadad efter att ha växlat så extremt mellan hopp/osäkerhet/förtvivlan fram och tillbaka under så lång tid, men i så fall är det väldigt lindrigt i mitt fall. Om de som träffar mig inte vet om vad jag har gått igenom (t.ex. att jag vistas litet grovt 1 1/2 år i sjukhusmiljö) med ett svårt sjukt barn och fått bråka och krångla med myndigheter en bra bit av vägen, så kan man nog få för sig att jag är litet kantig och tvär ibland. Mitt perspektiv på livet har plötsligt blivit snävare och jag prioriterar hårdare min och mina medmänniskors hälsa. Livet är kort. Jag har även haft en massa tid ”utanför ekorrhjulet”, att reflektera över vad jag vill med livet och varför jag arbetar med det jag gör. Mina motiv är djupt förankrade och rubbas inte så lätt längre. Det gör att jag är ”mer mig själv” i bemärkelsen att jag inte har något som helst behov av att anpassa mig eller göra mig till för att passa in. Jag har märkt att det sättet att vara utmanar och skapar reaktioner hos omgivningen som jag fått lära mig hantera. Det berikar och jag upptäcker massor varje dag.

Då jag arbetar med människor i min vardag, så är min skärpa och empatiska förmåga grundläggande för att jag skall kunna göra ett bra jobb. Hur funkar det med ovanstående? Rätt O.K. om du frågar mig, jag har en bra kuratorskontakt och är tydlig med att jag f.n. har en begränsad kapacitet. Sådär, om du frågar mina kollegor, därför går jag ned på halvfart och prioriterar familjen ett tag. Men jag känner mig inte sjuk, utan vill bara inte utsätta mina kollegor och dem jag i arbetet har ansvar för, för några risker p.g.a. jag är mentalt ockuperad med att reda ut saker efter allt som varit.

Borde det inte finnas utrymme för det i kombination med ett arbetsliv? Rymmer inte vår gemenskap sörjande och lätt förvirrade medmänniskor? Är lösningen på problemet alltid att sätta en läkardiagnos (krisreaktion) och låta Försäkringskassan betala ut sjukpenning? Vilka effektivitetskrav ställer det egentligen på oss idag?

Detta är funderingar som jag tar med mig till mitt första läkarbesök och samtidigt tänker jag ansluta mig till en gammal fin tradition och låta mitt friska sorgearbete bli synligt i form av ett sorgband.

/Otacksamma Föräldern

Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

themusicologist

frontline 'soldier' in the war against musical banality

Emma i skrubben

Malte on the Roxxx

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

Malin Johansson - skriver mycket, läser mer.

Älskar alla former av litteratur

Anne Rambergs blogg

Anne Ramberg är generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund

JOAKIM LAMOTTE

Det du inte visste att du ville veta

Billerbloggen

Serier, illustrationer och en massa livsviktigheter

Zolfagary

Sveriges största blogg om Zolfagary

(den svenska) modellen

Kritisk granskning, fa(c)kta, kollektivavtal, mänskliga rättigheter, poesi. Och sömn!

Annorlundalandet

Mammor om livet i familjer med autism, Asperger och ADHD

the human province

in the dark, words weigh double

Juridikbloggen

rätt om rätt

Björn Alvebrand

STYRBORD ELLER BABORD? VALET ÄR DITT.