Archive | augusti 2013

Otacksamma Föräldern Får Tillstånd

Såhär är läget:

Det bedrivs en hel del god journalistik i mellanmjölkens land. Den är för det mesta är finansierad med våra licenspengar, en del genom prenumerationer och en hel del med hopskrapade partistöd och kulturtidskriftsstöd. Det innebär att journalisterna lämnas någorlunda ifred att tänka, ta egna publicistiska beslut och inte jaga historier och deadlines.

Världen är som bekant full av goda berättelser som vi kan få ta del av om man tar sig tid att stanna upp och lyssna ett tag.

Däremot så bedrivs det parallellt med den goda journalistiken en sensationshungrig genreromantisk, klickfixerad spekulativ journalistik som är dramaturgiskt driven och inte sällan finansierad av mediehus, sökmotorer och nöjesindustri. Det går inte sällan under beteckningen granskande eller undersökande journalistik och försvarar sig med att det sker i allmänhetens intresse. Men om vår nyfikenhet aldrig hade väckts om O.J. Simpsons otrohetsaffärer eller Kim Khardashians bantningsförsök så hade mycket aldrig behövt skrivas över huvud taget.

Äh, men kliv ned från höga hästen nu. Det här är ju bara en blogg som knappt någon läser.

Det är litet av poängen. Jag har utgivningsbevis och grundlagsskyddat material men igen som helst ambition att attrahera några läsare. Snarare handlar det om att skapa ett forum för de som vill publicera sig utan att behöva vara beroende av journalistik över huvud taget.

Varför då?

Det är en fråga om integritet. Det finns otroligt många historier som förtjänar att berättas, men avsändaren har rätt att välja hur det sker och när.

Om syftet endast är att få ut berättelsen som en bit fakta bland andra är det inte nödvändigt med en ingående beskrivning av familjekonstellationer eller annat som leder till igenkänningsfaktor och identifikation. Det kanske bara är en bit av historien som just belyser ett dilemma inom vården eller inom myndighetsutövning eller välgörenhet eller nå’t, vad vet jag? Det är mycket som monteras ned till höger och vänster i konkurrensutsättandets namn. Varför skall då historen utformas just så att de personer som utgör galleriet är så tydligt igenkännbara och vardagliga att ”det går genom rutan”? Detta har jag fått höra till leda när jag delat mina historier med mediafolk. Det måste finnas något att ”hänga upp” berättelsen på ”ett case”. Här är berättelsen caset och den som lämnar berättelsen kan vara trygg med att hen inte kommer att bli efterforskad av mediefolk på jakt efter en ”intressant vinkel” eller ”ett case” till en större ”grej”. Det är nämligen förbjudet enligt lag att uppge källan om man lämnat meddelarskydd, serru.

Det goda journalistiska hantverket blir nog gjort i alla fall, eftersom de som strävar efter att förändra något med sin berättelse själva kan läsa om andras berättelser och se när ämnena behandlas respektfullt och inte. Då väljer i regel källan själv att ta kontakt.

Ett annat mycket tråkigare skäl till att vara försiktig med var och hur man väljer att berätta något är anställningsvillkor och risk för repressalier för att man använt sig av sociala medier. Alla organisationer har en ”nät-policy i tjänsten” som man förväntas känna till. Som socionom har jag stor förståelse för behovet av en säkerhetsventil för dessa människor.

Det tredje och tråkigaste av allt är tonen i den ansiktslösa skärmmobben. Häng, fläng och däng sammanfattar med rätt milda ord hur din meningsmotståndare skall behandlas när argumenten tryter. Alltfler tröttnar på detta och vill inte att deras namn skall förekomma i dessa träskmarker när deras egna barn så småningom blir läskunniga.

Det blir återigen en fråga om integritet. Hur håller man en nivå på samtalet utan att förfalla till en fördömande attityd emot dem som i vanmakt häver ur sig okvädesord emot vedervärdigheter? Jag tror inte på censur utan på att sätta tonen och utmana förutsättningarna inte personen.

Så ni som inte gillar välgörenhet. Hjälp mig att samla ihop Sveriges hårigaste tvålar till en liten fin present åt dem som drömt ihop upphandlingsmodellen i offentlig sektor.

Låt oss ha litet kul medan vi gör det och visa public service, gammelmedia och underhållningsbranschen att med ett utgivningsbevis och en kraftfull allergi emot skitsnack slår man världen med häpnad.

/Eder evigt otacksamme

ÖPPET BREV TILL PIRATRÖRELSEN

Länge har jag betraktat mig som en självklar del av den rörelse som eftersträvar ett öppet och direktdemokratiskt internet. En hel del av händelserna på senare tid har emellertid fått mig att ifrågasätta vad en del av Piratrörelsen ägnar sig åt. Att umgås och ha trevligt AFK är i och för sig ingen dum idé, men att döpa evenemanget till 10-års jubileum och sedan låta hela skiten bli kapat av kommersiella krafter är inget mindre än ynkligt. Att gyckla med regeringen medan vår pressfrihet och handlingsfrihet blir alltmer beskuren är oansvarigt.

Vad har organisatörerna bakom evenemangen tänkt, när det fria ordet och rätten att fritt dela sin information aldrig har varit under hårdare attack än just nu?

Här är ett urval ur det senaste twitterflödena på wikileaks och Piratpartiet:

UK forced David Miranda to give up his email and social media passwords on threat of prison http://t.co/Ta0qTxci1k http://t.co/NPabpGA5FN

— WikiLeaks (@wikileaks) August 21, 2013

Bradley #Manning has been sentenced to 35 years in prison. #FreeBrad

— WikiLeaks (@wikileaks) August 21, 2013

WikiLeaks spokesman: Gov threats to journalists is ‘signalling rise of fascism’ https://t.co/FfmNplCxFm

— WikiLeaks (@wikileaks) August 20, 2013

Julian #Assange persecuted without charge for 988 days, 428 days in Ecuadorean Embassy #wikileaks #wiki4senate http://t.co/5Hbau9Ynht

— WikiLeaks (@wikileaks) August 20, 2013

Julian Assange’s lawyer ‘prevented from boarding flight at Heathrow’ http://t.co/yZCLWImjrT (archive)

— WikiLeaks (@wikileaks) August 20, 2013

The @NYTimes moved all their reporters over to Gmail, leaving them and their sources with fewer legal protections: http://t.co/Td2TQVzPOJ

— Freedom of the Press (@FreedomofPress) August 16, 2013

Riksdagspartiers e-post kan övervakas av USA https://t.co/PSpuCXDk4a

— WikiLeaks (@wikileaks) August 14, 2013

Is the NSA communist? It just nationalised the internet http://t.co/kImIDRYyce

— WikiLeaks (@wikileaks) August 12, 2013

#Snowden docs show Anonymous an active NSA target | Spiegel http://t.co/mdLucEqNga

— WikiLeaks (@wikileaks) August 12, 2013

Indefinite Suffering: GITMO guards told ‘not to treat prisoners as humans’ http://t.co/PD8mUAKZ4p

— RT (@RT_com) August 11, 2013

WikiLeaks helped al-Qaeda by showing that ”the United States does not value human life,” http://t.co/z5SqryqMvH

— WikiLeaks (@wikileaks) August 10, 2013

UK Media Crackdown: Greenwald’s Partner Detained, Guardian Forced to Destroy #Snowden Files | Democracy Now http://t.co/LgLwfynKlI

— WikiLeaks (@wikileaks) August 20, 2013

ST: ”Tystnaden efter piraterna” http://t.co/VNzMtgS1eu #pptipsar #svpol

— Piratpartiet (@piratpartiet) August 13, 2013

Ola Wong i SvD: ”Det verkliga demokratihotet” http://t.co/9rJK03SPBL #svpol

— Piratpartiet (@piratpartiet) August 13, 2013

CS: ”Nätet dras åt kring nätet” http://t.co/kiFXiSpCBc #pptipsar #svpol

— Piratpartiet (@piratpartiet) August 7, 2013

DN: ”Vem synar övervakaren” http://t.co/uPiMB8IVv8 #pptipsar #svpol

— Piratpartiet (@piratpartiet) August 6, 2013

Flera statliga bolag säljer personuppgifter till reklambolag: http://t.co/jGKHVARnxg #svpol

— Piratpartiet (@piratpartiet) August 4, 2013

Affärer börjar spåra sina kunder medan de rör sig i affären – kommer man kunna slippa? http://t.co/I7JBjLfjJY #svpol

— Piratpartiet (@piratpartiet) July 28, 2013

O.K., O.K. Det räcker nu, vi fattar.

Min poäng: Vad tycker ni att det är vi har att fira genom att sätta oss och spela nätverksspel och dricka glorifierad Jolt-Cola??

Vad tjänar det till att be den reformslöaste regeringen i mannaminne om självreflektion genom ett ”prank” som bara får ett seriöst parti att framstå som näsvist och teknikfixerat? VEM BRYR SIG??

Vore det inte på sin plats med en stödgala för demokrati och mänskliga rättigheter på nätet för Ed Snowden, Chelsea Manning, Julian Assange och andra som sätter sina rövar på spel för vår demokrati varje dag?? Skall de behöva huka och framstå som fegisar AFK för att ni skall kunna leka och rejva litet?? Sedan är det väl inte så konstigt att världen undrar var PIRATERNA tagit vägen.

Jag gissar att en hel del av oss liksom jag växt upp parallellt med internetfenomenet, men allt fler av oss tar den delen av världen för given och kan inte föreställa sig hur DDR-sverige tedde sig utan modem. Det gör att man får mycket vaga begrepp om saker som fascism eftersom man inte har föräldrar som upplevt ett världskrig (det har jag). Jag åkte igår bil med en ung kvinna (25 år) som inte hade några som helst minnen av göteborgskravallerna. Hon visste inte vem Hannes Westberg var eller att George Bush varit på besök. Nu låter jag litet som fetgöran när han gick på om ”detta må ni berätta”, men i nätklickarvärlden är minnet som på en guldfisk. Det är en akilleshäl när man skall hålla samman en rörelse. Utan ett kollektivt minne och erfarenheter som överbryggar generationer kommer en rörelse att dö sotdöden och blir ett lätt offer för spinndoktorer och kommersiella krafter. Vad vill vi? Vad är svaret till de ledarartiklar i pressen som desperat ropar efter en kraftsamling? Näsvisheter åt Anna-Karin Hatt? Kom igen! Bättre kan vi! Det handlar om viktigare och större saker än så.

/Den otacksamma föräldern

Mygg & Elefanter Försäkringskassans Granskningshysteri & Rehab Assistans inkompetens

Det här är ett blogginlägg för dem som varit föremål för LSS/LASS och varit beroende av att få ett beslut från Försäkringskassan.

Om du inte är direkt berörd men instinktivt känner att frågor som integritet och utsatthet, samt hur våra offentliga medel används så tryck inte på fast forward ännu. Om du bryr dig det minsta så sprid åtminstone denna länk där du kommer åt:
Villkor för Ifa-godkännande.pdf

VI ANSÖKTE HOS KOMMUNEN

Det gick upp för mig att vi skulle behöva personlig assistans när vi för första gången hamnat på barnhospice med sonen. Det var en ganska svår chock. Jag hade tagit för givet att sjukvården ställde upp när familjen tar på sig det enorma ansvaret att vårda ett svårt sjukt barn i hemmet. När sedan kommunen visade sig fullkomligt utan beredskap på en liknande situation och ville ha månader på sig att både utreda och ordna fram personal, så såg jag mig nödgad att sätta litet press på handläggningen genom att vända mig till den privata sektorn. Det kändes verkligen surt.

LETADE ASSISTANSBOLAG…

Jag skall inte tråka ut er med alla turer kring svårigheten att få ett riktigt beslut från Kommunen utan går direkt på Försäkringskassan. Jag tyckte att jag hade varit rätt så omsorgsfull när jag träffat 3 (tre) bolag och tittat på deras upplägg. Sedan hade jag använt mig av sidan Assistanskoll (Varning för den!! Oseriös och lättmanipulerad av stora koncerner/företag). Det som slutligen fällde avgörandet blev den geografiska närheten och rappt agerande från ett av bolagen. Det bolag som i och för sig gav seriösast intryck och bidrog med en hel del matnyttigt till ansökan till Försäkringskassan, lämnade jag (dumt nog) för att det geografiska avståndet skulle göra att jag skulle få lösa det mesta själv. Vilket jag fick göra ändå…

…DÅ KOMMUNEN INTE KAN ORDNA ASSISTANSEN

Bolaget jag till sist valde hette Rehab Assistans AB skickade två kvinnor från det närmaste kontoret i Sundsvall hem till oss och de hade med sig bl.a. ett kontrakt och en fullmakt. Det var viktigt att jag skrev på fullmakten för att de skulle kunna avlasta oss i myndighetskontakter, något som jag som anställd vid en myndighet ville slippa för att helt fokusera på mitt barn. Vilket jäkla skitsnack! Jag är socionom och fick så klart göra hästjobbet själv, när de såg att vi fick timmar beviljade som inte låg i deras intresse dog helt plötsligt all initiativkraft. Kontraktet var också jätteviktigt eftersom de måste kunna anställa den personal som de rekryterar och då betalas deras löner av FK. Så de skulle m.a.o. inte sätta in någon annons på AF utan vår underskrift. ”Ja, ja, bara vi snabbt får avlastning så, här har ni”. Men för säkerhets skull tog jag en kopia på fullmakten i alla fall. Kontraktet hade deras chef Mikael Löfvénius inte skrivit under, utan vi skulle få en kopia senare (den såg vi aldrig röken av!).

Hur dumma kan människor bli tänker kanske ni? Ja, testa själv att gå ett par veckor utan sömn med konstant stress och oro för ett svårt sjukt/döende barn så får du se hur kritisk du är till någon som säger sig vilja hjälpa till. Dessa manipulativa typer utnyttjade till fullo sitt överläge för att vi inte skulle ställa några besvärliga frågor om upplägget.

VI ANSOKTE OM ASSISTANS HOS FÖRSÄKRINGSKASSAN

Åter till ansökan om assistans. Vid den första kontakten med FK så var vi på ett nätverksmöte. Det innebär att vi möts i Habiliteringens lokaler och läkare, vårdpersonal, sjukgymnaster, kuratorer, handläggare från kommunen, fan och hans moster är där. Jag var där för att få ett snack med försäkringskassans handläggare. Då vår son var diagnostiserad som palliativ (i livets slutskede) och hade glasklara behandlingsbegränsningar (ingen hlr, ingen respiratorvård) försökte jag och den stackars läkaren förklara för FK handläggaren att det liksom inte fanns så mycket att utreda egentligen. Men icke, hon intog läge parkeringsautomat och började jobba som om hon inte hört alls. Det skulle vara intyg hit och tabeller med tidsåtgång dit. Hur mycket skall en förälder behöva ta, förutom att ens barn är döende?? Det är ju inte direkt så att jag har flera tilltalande alternativ till att ansöka om assistans? Skulle du frivilligt ha främmande på besök när ditt barn ligger för döden? Nä, trodde inte det.

Men Försäkringskassan var uppenbarligen oroliga för att jag försökte manipulera systemet genom att ta ut för många timmar och ville rigoröst följa ett uppsatt regelverk. Jag som själv arbetar som handläggare har någon gång hört talas om en god regel som lyder: Utred aldrig mer än du behöver för att kunna fatta beslut. I min värld blir det: Döende barn+ansvarstagande föräldrar (vill vårda själva i hemmet)+läkarintyg=Maximal stödinsats från samhället den tid som är kvar. Inte: Ifrågasätt allt inklusive diagnoser och dra av ett luddigt ”eget ansvar” på 6 timmar varje dag enligt föräldrabalken bara för att vi kan. Läs innantill i riktlinjerna! Låt oss vara! Läs intygen!

FICK TJI

Ja, jag blev litet upprörd när de skulle kommunicera smörjan för att uttrycka det milt. Jag bad assistansbolaget om assistans för att jag inte skulle begå kriminella handlingar. De skrev ihop ett litet dokument m. hjälp av det som jag fått från det andra bolaget och skickade in det. Jag fick 3 timmar till (20), men fortfarande avdrag för föräldraansvar m. 4 timmar!! Här tyckte nog bolaget att jag skulle ha lagt ned, men jag som är både läs och skrivkunnig kan se när man som myndighet inte tar hänsyn till sina egna riktlinjer eller inte läser igenom det material som finns tillgängligt utan bara tittar i en irrelevant tabell och försöker motivera varför 4 timmar skall ”försvinna”. Jag bad assistansbolaget om mer hjälp att överklaga och fick ett löfte om detta.  Av hjälpen såg jag intet.  Jag vill kalla det för bedrägligt beteende och har polisanmält det.

ASSISTANSBOLAGET TAR INTE ÖVER FRÅN KOMMUNEN

Eftersom jag hade fullt upp med att få vår vardag att fungera så la jag inte själv så mycket energi på att överklaga förrän RIK-Assistans kommit in i bilden. Då hade två månader av vår sons liv gått till spillo med hemtjänst istället för assistans på ett bolag som hade bedrägeri som affärsmodell. RIK-Assistans redde upp vår situation på mindre än två veckor och tog en stor ekonomisk risk. FK lämnade över ärendet till omprövning och dagen efter att vår son lämnat jordelivet fick han ut de timmar som var en självklarhet: 24 timmars övervakning och omsorg. Så tråkigt för oss att han aldrig fick tillfälle att nyttja dessa timmar utan fick leva med i praktiken 18 (av 20!) från kommunen och när RIK kom in de 24 som de i sin tur ansökt om hos Kommunen och riskerade att inte få ut om FK avslog. Han blev ett år.

EFTERLYSER MYNDIGHETERNAS STÖD I MIN TALAN EMOT REHAB ASSISTANS AB

Detta myggsilande har jag tagit upp med de berörda på myndigheten och har faktiskt fått ett visst gehör för orimligheten i arbetssättet. Det kan ha att göra med att jag själv är handläggare till yrket och både kan ringa in svagheterna både ur klientens och organisationens synvinkel. Det som jag har betydligt svårare med är hur jag skall få myndigheten att förstå den otroliga ”blåsning” de blir utsatta för gång på gång av Rehab Assistans och Oliviakoncernen. Nu tog de ju inte ut några pengar för min son, men vi gjorde brakförlust både socialt och ekonomiskt. Jag kan bara föreställa mig hur notan ser ut hos kommunen, trots att de inte levererat enligt regelboken.

FÅR TJI

När jag har försökt att påtala att jag och kommunen har ett gemensamt intresse av en stämningsansökan får jag följande svar som är som hämtat ur ett bättre satirprogram:

Timrå kommun har valt att bedriva personlig assistans i egen regi, det är nämndens mening att valfriheten för den enskilde bättre tillgodoses på detta sätt.

I och med att kommunen inte har genomfört någon upphandling av privata utförare kan den enskilde välja fritt bland alla de aktörer som finns på marknaden.

En assistansberättigad har möjlighet att välja anordnare av den assistans som Försäkringskassan beslutat om, t.ex. ett privat vårdföretag, ett brukarkollektiv eller kommunen.

Kommunen har emellertid ett särskilt ansvar enligt LSS.

Kommunen har ansvar för att alla som omfattas av lagens personkrets och som behöver personlig assistans får sådan assistans.

Genom detta yttersta ansvar säkerställs att ingen enskild ska stå utan en personlig assistans som han eller hon har behov av.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag än en gång meddela att socialförvaltningen inte har för avsikt att driva någon process mot Rehab Assistans AB.

Med vänlig hälsningIngen Tingela
Biträdande förvaltningschefSocialförvaltningen

Mitt svar:
Det var en intressant definition på valfrihet:

Att kommunen inte bemannar de timmar som beslutats så att ”medborgaren”/kunden tvingas ”välja” ett assistansbolag ur högen för att få sitt beslut verkställt inom rimlig tid. När assistansbolaget inte levererar enligt avtal utan hänvisar till samma kassa service ”basansvaret” så kan man inte förvänta sig ens att kommunen ställer sig på skattebetalarnas sida och kräver ansvar.

Det verkar som att det är assistansbolagen som har valfrihet och inte vi som upplåter våra ”hem” åt deras såkallade verksamhet i ett sådant system. I alla fall om inte kommunen kräver ansvarigt agerande av assistansbolaget för att åta sig det basansvar som trots allt åligger dem som ytterst ansvariga enl LSS.

/En bekymrad medborgare som undrar hur det står till med kunskaperna i avtalsrätt etc.
P.S. Jag antar att er definition på valfrihet även inkluderar rätten att låta medborgare/skattebetalare med bekymmer lufta sina åsikter i samband med kommunalval etc. Även om det knappast lär ge någon snabb effekt på kunskapsläget. D.S.

MEN VAD SPELAR DET FÖR ROLL OM HUNDRA ÅR…?

*Suck* Kommuner utan egna kommunjurister blir ju rena Ankeborg för oss undersåtar!

Rehab Assistans AB kan fortsätta med upplägget och Mikael Löfvénius kan dessutom sälja bolaget till Oliviakoncernen och göra sig ekonomiskt oberoende.

Man skulle kunna tro att ett bolag med såpass stora ekonomiska resurser skulle kunna kosta på sig att agera generöst och solidariskt med kunder och samarbetspartners, men här kommer the lowdown:

Ingen personal som rekryteras anställs eller sätts in för att underlätta en pressad situation för familjen och kommunen. När företaget inte får ihop sin ”kalkyl” så skyller de på att de ”inte kan garantera assistansens kvalitet och säkerhet” och hänvisar till kommunens basansvar. Detta är inget annat än ett sofistikerat försök till bedrägeri med offentliga medel och ett litet barns hälsa som insats.

När jag senare per telefon efterfrågar avtalet så ”har vi inget avtal” då ”insatsen inte påbörjats”. För att få ut avtalet så blir jag tvungen att kontakta FK och be dem skicka mig en kopia på en aktanteckning där bolagets representant meddelat att de tar över ansvaret för assistansen fr.o.m. ett bestämt datum. De gör detta med hjälp av den fullmakt som vi undertecknat.

När jag mailat en kopia på aktanteckningen kommer ett undertecknat avtal och en bakdaterad ensidig uppsägning med vändande post. Problemet är bara att den ömsesidiga uppsägningstiden är 3 månader. Då kan vi lägga avtalsbrott till listan av överträdelser.

Intressant om man driver ett bolag som är beroende av tillstånd från myndigheter.

Här är företagets slogan:

VÄLKOMMEN TILL REHAB ASSISTANS

– vi ger dig ett rikare liv.

Vi är ett alternativ med mångårig kunskap inom rehabilitering och har dessutom ett
unikt kontaktnät.

Vi vill ge dig en personlig assistans utifrån dina önskemål.

Vi tar ett helhetsansvar för din assistans.

Varför Rehab Assistans?

Vi nöjer oss inte med att din assistans fungerar bra, vi arbetar utifrån ett holistiskt
perspektiv när det gäller din livssituation. Det gäller socialt, fysiskt och psykiskt. Vårt mål är att de bästa assistenterna ska arbeta hos dig!

Kontakta oss så presenterar vi hur vi kan ge dig ett rikare liv. Vi har special kompetens inom neurologiska skador, samt LSS-LASS.

Vi bedriver assistans främst i Västernorrland. Framför allt finns vi i Örnsköldsvik, Sollefteå, Kramfors, Härnösand, Timrå och Sundsvalls kommun. Vi bedriver dock assistans i Göteborg och på Gotland.

Mer…

FÖRETAGET REHAB ASSISTANS AB

Rehab Assistans strävar efter att vara det mest  kompetenta assistansföretaget i Västernorrland, en viktig partner till våra kunder och samhället i stort. Det naturliga första valet i Västernorrland.

Genom ständig kompetensutveckling förstå kundens behov och leverera över förväntan, samt tydliggöra vår profil som ett samhällsmedvetet företag.

Rehab Assistans AB tillhör de företag som växer snabbast i Västernorrland.

Hur kan ett sådant företag få operera oemotsagt? När det finns etiska alternativ, varför är inte FK skyldig att ge dessa skurkföretag en ”beta” varje gång detta inträffar?? Det blir ju annars inga sanktioner, tvärtom! Skall varje missnöjd kund bli tvungen att släpa penningstinna VD:ar till tinget? IVO kan ju försöka få tillståndet indraget, men om företaget är del av en större koncern så kan du ge dig på att de sätter sina bästa jurister på att behålla det.

Därav rubriken på min post. Försäkringskassan silar mygg och sväljer Elefanter.

/Så Jävla Otacksam Förälder

”Den olönsamma patienten” Författare Maciej Zaremba.

Nu kanske några läsare börjar tröttna. TVÅ stulna blogginlägg på raken!! Men häng med för fanken. Det är inte vilket skräp som helst. Jag skrev min och sonens berättelse i Muhammed och Berget men här är själva bakgrunden till eländet snyggare presenterat än jag någonsin kunde göra det. Tack Björn! Och Macej Zaremba: We’re not worhty!! Ni andra som läser detta för första gången. Bli arga, otacksamma och ställ till med ett jäkla liv varje gång landstingspolitiker kommer på tal.
/Otacksamma Föräldern

Björn Alvebrand

listorMaciej Zaremba är reporter på DN. Han är en av landets mest prisbelönta journalister och flera av hans tidigare reportage har uppmärksammats stort. För den förra, ”Skogen vi ärvde”, utsågs han till årets miljöjournalist. Han har även skrivit om bland annat skolan, psykvården, arbetskraftsinvandring och tvångssteriliseringar. Nu har han skrivit en uppmärksammad och omskakande artikelserie i DN med med rubriken ”Den olönsamma patienten – från läkekonst till bokföring”. Varje inlägg är mycket tänkvärt och ett tips är läsa ett reportage i taget och låta det sjunka in. Lag rekommenderar mina läsare att ta del av samtliga reportage och dela dessa gärna så att så många som möjligt får läsa hans kloka och insiktsfulla reportageserie om den ”Olönsamma patienten” inom den svenska sjukvården. Det finns all anledning att oroas över den utveckling som sjukvården tvingats in i.

Del 1 av 4:

Diagnosen var cancer. Men det var inte tumören som tog…

View original post 285 fler ord

sak jag inte förstår: varför sverige bjuder in skummisar att exploatera våra naturtillgångar

Det här är så fruktansvärt på kornet så jag blir mörkrädd. En stor del av Sverige är i princip att betrakta som U-land när det gäller näringspolitik och infrastrukturella satsningar som genererar arbetstillfällen. Exploatörerna är inget annat än rövarbaroner och om deras vinster delas av dem som skall representera oss så kan man tala om en intressekonflikt som hotar vår demokrati. Vi har alla tvingats bli spekulanter på denna marknad. Hur återtar vi makten över vår vardag?

Vad Försäkringskassan INTE vill att du skall veta när du ringer

Försäkringskassans Riktlinjer för Kundsynpunkter Dnr: 007783-2013BildBildBildBildBild

Om man vet vad de är skyldiga att göra när det går snett (vilket man vid det här laget mer eller mindre kan utgå ifrån), så både verklighetsanpassar man sina förväntningar på servicen (bra för mig) och börjar ställa krav på ett korrekt bemötande (mer problematiskt för en stressad organisation att leva upp till). Då de inte klarar det så har du från början ett övertag som de inte vill att du skall ha eftersom de vill att du skall tröska igenom hela systemet INNAN du börjar ställa krav. Säg NEJ till det. Kräv rättssäkerhet från dag ett. Rättssäkerhet är inte samma sak som samma kassa service åt alla!

Du behöver förresten inte logga in på ”mina sidor” eller facebook för att använda detta verktyg. Det funkar ganska bra med ett gammalt hederligt mail till beslutsfattare med en kopia f.k. till chefen. F.K. har en rätt hård press på sig att leverera och den ansvariga för detta arbete är Ingmari Hjelm Jakobsson,verksamhetsansvarig på  Kundcenter för kundfrågor och kundsynpunkter.

ingmari.hielmjakobsson@forsakringskassan.se, 010-116 97 28.

Ur regleringsbrevet 2012

Hantering av kundsynpunkter
Försäkringskassan ska redovisa hur myndigheten arbetar med att hantera
synpunkter från allmänheten i syfte att förbättra administrationen av
socialförsäkringen. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet
(Socialdepartementet) senast den 15 juni 2012.

Kunskap är makt.

/Otacksamma föräldern

När någon slutar skriva och skrider till handling…

…lova vid allt heligt att inte twittra/retweeta. Gilla på facebook, eller länka detta blogginlägg. Om du kommit hit av någon anledning. T.ex. fått höra talas om den otacksamma föräldern eller ett mirakel inträffat och någon kommersiell sökmotor har råkat tippa av dig just här, så inse att varje handling varje dag är viktig för människorna runt omkring dig.

Du vet aldrig vilken dag som är din eller deras sista. Eller vilken dag din 4-åring bestämmer sig för att hans kompis pappa är häftigare än du. Eller din maka/make/partner bestämt sig för att hen är värd ett bättre liv än såhär.

Sett ur det perspektivet så händer det att även de mest förhärdade klickmonsterpublikationer hittar rätt, även om det sammanhang som det publiceras i på något sätt emotsäger budskapet.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/carinabergfeldt/article17260099.ab

Följaktligen finns det inget kommentarsfält i denna post. Gå och krama varandra! Hårt! Sedan inser ni att det finns så mycket som är värt att kämpa vidare för trots alla omständigheter.

 

/Omfamnande föräldern

Nä nu jävlar!!

Hur pengahungrigt och korrupt skall vårt utbildningsväsende bli egentligen?? På ena sidan har vi läkemedelsindustrin och på andra sidan stiftelser utan vettig insyn som kan använda offentliga medel till ren och skär spekulation. Fyyy faan!

http://www.staforum.se/verksamhet/nyheter/regeringen-foreslar-att-statliga-universitet-och-hogskolor-ska-kunna-omvandlas-till-stiftelser-1.140142

Nu får våra riksdagsledamöter sätta P för detta i anständighetens namn.

se Pressmeddelande
25 juni 2013
Utbildningsdepartementet

/Frustrerade Föräldern

Fred: Är det inte självklart, att det kallas för korruption?

Fred: Är det inte självklart, att det kallas för korruption?

President Barack Obama kommer till Sverige för att Carl Bildt ska få leka med sina kompisar, tycker Fred och ringer Täppas i Ring P1.

http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=4653504

Han har koll och har tidigare lyssnat på den här inringaren:

Det borde vara allmän kunskap att Carl Bildt övertog rollen från Percy Barnevik, för ungefär sedan 12 år sedan, att bjuda in två svenskar till Bilderberg klubbens 3-dagarsmöte. Stefan Löwén bjöds in av Jacob Wallenberg, då det skulle vara för stötande för socialdemokratin att få en inbjudan från en representant för den borgerliga regeringen.

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven ska nu i juni delta på årets Bilderbergmöte, ett av världens mest mytomspunna och inflytelserike maktforum, rapporterade SvD.

Vi har tre klubbar som avdemokratiserar Europa: Bilderberg, Trilateral Commission och Europan Council on Foreign Relations, säger inringaren i Ring P1. Programledare: Alexandra Pascalidou.

http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=4550472

Om berget inte kommer till Muhammed…

Jag har i tidigare bloggposter berört att det fria vårdvalet inte riktigt gäller för oss som har ett svårt sjukt barn. Här skall ni få höra om en svårt sjuk vårdapparat som man är tvungen att välja i. Andra har ställt diagnosen bättre än jag.

Det här är m.a.o. endast tänkt som ett litet vittnesmål i mängden.

Vi börjar med att vi fått beskedet att vår son har fötts men är så svårt sjuk att det är ytterst oklart om han kommer att överleva. Det naturliga vore att vi spenderar så mycket tid som bara möjligt tillsammans med honom de timmar han har kvar i livet, eller hur? Men nej, vi skall sova och bo på en avdelning i andra änden av sjukhuset tillsammans med nyförlösta par med sina ”friska” barn. Snacka om tortyr för oss. Sedan undrar de varför mamman mår psykiskt dåligt och får problem med anknytningen!! De lägger hellre resurser på att akut kalla in en nattsköterska för att skriva ut lugnande än att raskt ordna fram en sovplats i anslutning till rummet där barnet vårdas. Vi skriver alltså 2012.

O.K. några dygn senare så har vi ett rum i närheten av sonen och är tillsammans med honom dygnet runt. Då får vi veta att det finns ”en chans” att han överlever om han erbjuds dialys. Det kan han få på KI Huddinge och där har läkaren tidigare chefat. Vilken kanonreferens! Läkaren är noga med att inskärpa att vi inte skall ta lättvindigt på detta, det är en lång resa till transplantation och sonen är allvarligt sjuk.

Litet förgrymmade på dysterkvisten till läkare tar vi in på neonatalen vid Huddinge KI och blir bemötta med: Vilken tur ni har! Sonen har ju en mekanisk skada, då räcker det ju med att han når upp till rätt dialysnivå för att kunna transplanteras och behöver ingen speciell medicinering/kost. Det här är vi jättebra på. Oroa er inte. När några månader passerat börjar jag undra om vi inte kan få slutföra behandlingen närmare hemorten. Ånej, ånej, det här är så speciellt förstår ni, att inget annat sjukhus än möjligen Sahlgrenska skulle ge sig på det. (Att deras tidigare chefläkare förflyttat sig till Uppsala kan ha något med denna inställning att göra.) Jag envisas och då kommer Överläkare BoBo krull och sätter sig på mig med orden: Då utsätter du din son för fara!

Låt mig rekapitulera:

Min son är redan allvarligt sjuk. Han behöver dialys, något som Sveriges vuxna befolkning erbjuds utan större komplikationer. Enligt avdelningen så är hans fall så okomplicerat att jag borde köpa en lott, men ändå kan de inte tänka sig att handleda ett sjukhus närmare hemorten, för att det är en så avancerad behandling??

Jag råkar dessutom veta att en av läkarna regelbundet åker till sjukhuset ifråga för att konsultera och en tidigare askultant tjänstgör på hemortens barnmedicin/neo.

Men det kanske inte alls är min sons hälsa de oroar sig för, det kanske är för att det är så få patienter med denna speciella diagnos att det är bäst att inte låta några andra landsting få veta att det finns lättare fall? BoBo Krull antydde det när han argumenterade för att jag skulle vara tacksam för att endast de med specialistkompetens tog sig an ovanliga fall. Alltnog, inget landsting tar med tång i en patient så länge ett annat landsting vårdar patienten. Hur var det nu igen?

”Vårdvalet skall vara fritt i hela landet”

Under de senaste åren har patientens ställning successivt stärkts genom en rad reformer. Den nystartade myndigheten för vårdanalys, en förstärkt vårdgaranti, kortare köer genom kömiljarden, förbättrade kvalitetsregister och öppna jämförelser, en ny patientsäkerhetslag samt ett för landstingen obligatoriskt vårdval är några exempel på åtgärder som konkret förstärkt patientens ställning….

> Hur kan vi ytterligare stärka patientens valmöjligheter i vården?

På område efter område har medborgarnas inflytande stärkts. Inte minst har jag verkat för att fler beslut skall kunna fattas vid köksbord runt om i landet, i stället för i kommunernas och landstingens sammanträdesrum. Denna princip måste även kunna gälla när man är som mest svag och utsatt. En av de viktigaste punkterna här handlar om att underlätta för patienter att söka vård även i andra landsting. Därför bör det finnas ett lagstadgat fritt vårdval över hela Sverige….”

Debattartikel
Sydsvenskan 24 mars 2011
Göran Hägglund, Socialminister

Kvalificerat skitsnack och ett uruselt sätt att gå i opposition på sig själv!

…får Muhammed komma till berget.

[jfr motsv. uttr. i andra spr.; anspelning på en berättelse att Mohammed för att bevisa på en berättelse att Mohammed för att bevisa sin öfvernaturliga makt befallt ett berg att komma till sig, men då berget stått kvar fällt detta yttrande]

i uttr. kommer inte berget till Mohammed, så får väl Mohammed gå till berget, yttrande användt då man själf uppsöker ngn som man förgäfves väntat skola komma till en.

© Svenska Akademien. SAOB spalt: B1244; tryckår: 1903

Denna inställning tycks genomgående prägla vården. Patienten Muhammed står och åkallar sitt vårdval och sin rätt att få vården tillgänglig och vårdapparaten likt berget som vägrar rubba sig en millimeter svarar på organisatoriska att du får vackert packa dig hit, om du inte kan gå själv så hämtar vi dig hellre i en svindyr helikopter än skickar en enda välutbildad läkare till ett annat sjukhus. Det finns inte heller någon modern informationsteknologi att överföra patientdata eller ha vårdkonferenser mellan Landsting och sjukhus med i detta tänk. Utan flytta hellre sköra patienter så långt från deras hemmiljöer och sociala sammanhang som möjligt i syfte att koncentrera specialistkunskapen. Vad skall vi egentligen med Landsting till om deras syfte är att begränsa tillgängligheten till god vård? Kunskapen? Hmm… bär man inte den med sig? Det var visst någon som sade att det är den lättaste bördan.

 ”Bättre börda, man bär ej på vägen, än mycket mannavett.…”

Fritt ur Havamal

Så för att sammanfatta:

Om jag föreslår att min son skall flyttas till ett sjukhus nära hemmet är jag en risktagande oansvarig förälder. Om jag efter denna drapa viker mig för överläkarens påhopp händer följande.

Sonen skrivs så småningom ut från neonatalen till en vårdavdelning för att vi föräldrar skall lära oss att sköta dialysen själva. Det som inget annat sjukhus kan lära sig. Vi skall sköta denna själva på avdelningen tills vi känner oss trygga nog skrivas ut till hemmet och sedan endast återvända för allt glesare efterkontroller fram till transplantation. Efteråt kan sonen klara sig med litet avstötningsmedicin. Han är så gott som frisk redan, eller hur!

Att urinkatetrar krånglar, han har en otroligt svag viktkurva och svarar dåligt på stimuli är inget någon bryr sig om i dagsläget. Han är ju för tidigt född, bevars. Det går ju inte att testa så små barn, heller. Jag är mest glad att komma ifrån neo innan något fler barn dör i vår närhet. Ja, vi fick vara med och bevittna en liten flickas kamp och hennes föräldrars sorg alldeles intill oss. Våra tankar är med er alltid!

Den avdelning som tar emot oss har liksom inte riktigt räknat med att vi är en hel familj från norrland som sitter fast i vårdapparaten och behöver egen tid, bl.a. för syskonet. Från att personalen på Neo i princip varit beredda att ta över närsomhelst så är vi fr.o.m. nu inlåsta på rummet med sonen. Detta utan någon form av service, såsom mat eller dryck eller planerad avlösning. Det är meningen att partnern skall bistå med det. Men om partnern behövs på annat håll då? Ja, då får man allt ligga på och tjata till sig tid av personalen för att få en lunchrast eller en promenad i det fria. Varje gång förstår man att det orsakar mer eller mindre besvär. Personalen roterar efter någon svårbegripligt schema. För vems skull är även det oklart. Så fort man etablerat en smidig samarbetsrelation så är det dags för ett nytt gäng, gärna med praktikanter. Man blir så trött…

Värst är det med läkarna. De forskar tydligen och arbetar sällan heltid på avdelningen. Därför så skiftar de från vecka till vecka. Det är endast under semestern som vi får uppleva någon form av kontinuitet och vettig dialog med ansvarig läkare. Alltså tvärtom emot resten av Sverige där semestern blir fragmenterad, men terminerna präglas av större kontinuitet. Resten av tiden är det ett evigt rondande och upprepande av samma sak som förra veckan. Det är rent vansinne med tanke på deras höga utbildningsnivå. Jag gör ett futilt försök att ta upp detta problem med ansvarig chefssjuksköterska och med överläkare men…

… får Muhammed komma till berget.

Det är tydligen så att Landstingsorganisationen är till för att uppfylla andra syften än att leverera bästa möjliga vård till lägsta möjliga kostnad/olägenhet för patienten. Märkligt eftersom det ofta hävdas att det råder resursbrist i vården. Sjukhus med personal under utbildning tar dessutom för givet att det är lämpligt att praktikanter följer med i varje procedur under dagen. Jag skulle vilja hävda att patienter som vårdas länge på en avdelning torde ha ett oavvisligt VETO emot ytterligare personal som kommer i kontakt med barn/familj. Med tanke på anknytningsteori och hur viktig den första tiden i ett barns liv är så borde personalstyrkan för ett småbarn hållas till ett minimum och därmed basta!

När jag påpekade det så hade jag en viss framgång när det gällde omvårdnadspersonalen, men läkarna var totalt oförstående. Det säger kanske något om förmågan att omsätta akademiska poäng i praktisk människovårdande kunskap. Jag ser det som en maskin som förstör mänsklig kunskap, om de som avancerar i ett sådant system gör det på meriter som har allt mindre med att kunna förstå och bemöta mänskliga behov så vill jag ifrågasätta varför de över huvud taget skall se eller möta sina patienter. Det gör isåfall mer skada än nytta. Låt sköterskor och läkarkandidater sitta med patienterna och håll för bövelen läkare och chefsläkare ute ur patientrummet. De får titta på testresultat eller röntgenbilder eller nå’t annat som inte tar illa vid sig av att bli betraktat genom ett mikroskop.

Det värsta med alltihop är att avdelningen är en barnavdelning och därmed skall vara mer familjetillvänd och mänsklig än de flesta andra vårdavdelningar. Det finns en underton av ”titta så genomtänkt och barnanpassat allting är” och ”vi klarar ändå av att hålla på hygienen”. När jag suttit på mitt rum i ett par månader så började jag få litet galna tankar och roade mig med att fundera på vad som skulle hända om tre av oss föräldrapar skulle trycka på larmet samtidigt. Vi hade ju alla mycket sjuka barn. Vilket skulle de rusa in till först? Så liten hade min värld blivit. Tur att det fanns Sons Of Anarchy. Den som aldrig har sett serien fattar inte vad jag menar, men jag kan säga så mycket som att för oss som sitter på en vårdavdelning så handlar den inte om ett motorcykelgäng.

Men vaddå? Fick ni aldrig komma hem någon gång då? Jo, det var ju meningen under hösten, men helt plötsligt fick läkaren som ”räddat livet” på pojken rätt. Något var allvarligt fel, han började få en massa magont som jag först skrev av som gaser. Sedan har vi i efterhand sett att han hade olika stora ögon. Han hade troligen pågående krampanfall som vi inte märkte. Men när det började rycka i benet anade vi oråd. EEG bekräftade det värsta och han hamnade på Solna och där var det re-boot med pentotalcoma som gällde. Han hade hamnat i status epilepticus vilket kunde skada hjärnan allvarligt om man inte kunde häva det.

Jag förstod någonstans att det här kunde vara slutet för den pigga och glada bebis vi känt tidigare. Vem var det som skulle vakna upp efter en sådan behandling om alls? Han verkade repa sig dock, men då kom nästa chock. MR:en visade på globala förändringar. Hela hjärnan var alltså påverkad. Hur mycket var tydligen för tidigt att uttala sig om, för det skulle man behöva göra en ytterligare undersökning och det var det inte meningsfullt att göra just då. Om jag inte haft en kusins make som haft sin professur våningen ovanför familjevåningen och kunnat skaka fram litet påtagliga förklaringar till all ”mumbo jumbo” jag fick höra medan min son sakta vaknade ur sin coma tror jag inte att jag hade levt idag. Allvarligt!

Vad tror de? Det är bara att säga: Jahapp, global påverkan. Det här det kan innebära ett livslångt handikapp, men det är för tidigt att uttala sig, vi återkommer. Helt sjukt!

Sonen tillbaks till Huddinge och sakta tillbaka till verkligheten och mindre starka epileptika. Det tog en månad innan vi kände igen honom igen och då hade han i princip tappat jollret.

Avdelningen som tidigare hade varit rätt ivriga på att skicka hem oss på permisar var helt plötsligt på helspänn och vi ville ha en snabb MR, men tvingades vänta på en tid för en (i mitt tycke onödig) operationstid för nutritions-PEG. Han klarade ju sig fint med sonden och åt ju bra innan han krampade. Operationen blev inställd p.g.a. förhöjda levervärden orsakade av för många mediciner samtidigt. Följden blev att vi inte kom hem förrän vid julledigheten, strålande tid att åka hem vad? Då avdelningarna har stängt och kör med vikariebemanning. Såklart att han fick en släng av RS-virus och det triggade nya kramper så att han hamnade på ett lokalt sjukhus. De hävde kramperna, men han var ju nedsövd och då ville de passa på att undersöka honom så därför blev det bestämt att han i väntan på en ledig plats på KI skulle till Uppsala.

Jag hade litet svårt att förstå vad han skulle dit att göra, det gick väl lika bra att vänta på hemsjukhuset. Vi kunde ju sköta dialysen, men jag fick ju åtminstone åka med i helikoptern. Det finns säkert någon finfin Landstingslogisk förklaring till varför detta var en jättebra idé. Väl i Uppsala så hade de ett mindre helvete med att få igång hans dialys p.g.a. olika system. Jag gjorde mitt yttersta för att assistera och höll på att få ett bryt på en chefläkare som inte ville lyssna på mina erfarenheter. De blev tvungna att göra som jag sagt efter att jag gått och sovit ändå. Sonens provsvar dröjde och jag gick och oroade mig för bukhinneinflammation (peritonit) som är dialysberoendes värsta fiende.

Så småningom kom läkaren som ”räddat” pojken och muttrade att oddsen för överlevnad för förtidigt födda barn vid dialys är så dåliga att han överväger att helt avstå eller ändra indikationerna. Jämför detta med inställningen hos personalen på Huddinge KI. O.K. man kanske inte blir jätteglad av att höra det, men vem skulle du känna förtroende för? Den som tittar i överlevnadsstatistiken eller den som desperat jagar ”ovanliga” patienter? Jag sade att jag ville att han skulle ta över ansvaret för pojken på stående fot. Han sade att det inte var hans beslut och tillade att han hoppades att vi inte skulle bli offer för någon löjlig prestigekamp nu när pojken var så sjuk.

Gissa vad som hände? Jag ringer till Huddinge och meddelar MITT beslut och de säger att de inte avgör saken. Jag får inte veta vem som avgör saken, jag blir bara informerad om att pojken fått plats på Solna KI och att ambulanshelikopter är på väg. Så om jag skulle göra något åt denna situation så skulle jag vara tvungen att hindra ambulanspersonal i deras arbete. Inte bra! Jag lade ned och knöt näven i fickan. Det är nog mitt livs dummaste beslut.

Om logiken säger: Hellre skjutsa ett svårt sjukt barn med helikopter från en IVA (Intensivvårdsavdelning) till en annan, än att gå föräldern till mötes i önskemål om byte av sjukhus. Då rullar definitivt skattekronorna och patientens komfort åt fel håll. Särskilt om den tilltänkta IVA avdelningen ligger mitt på landets mest trafikerade sjukhus under pågående RS-epidemi. Varför, o, varför tog jag inte strid?? Det enda jag kan säga till mitt försvar är att jag inte ville stressa min son där han låg med att komma in medan de jättegulliga ambulanssjukvårdarna höll på att koppla in honom efter bästa förmåga och ställa till med ett liv.

…får Muhammed åka ambulanshelikopter för andra gången inom loppet av en vecka.

När vi väl kommit till det förbenade Solna så börjar pojken ganska raskt krya på sig, då flyttar de honom till ett rum där han delar vårdpersonal med en patient som ligger i ventilator. Rummet låter ungefär som en korsning mellan en industrifläkt och gammal fiskebåt. Ganska olämpligt om man precis hämtat sig från krampanfall och behöver vila för att inte riskera återfall. Sedan kom nästa dråpslag. Resultatet från MR:

Bild

På vanlig svenska: Det är kört!

I det läget förväntade jag mig att alla aktiva insatser kring pojken skulle hållas på ett absolut minimum. Men den ”behandling” som erbjöds var ”ingen behandling” dvs. att stänga av dialysen. För mig var det samma sak som att låta pojken plågsamt drunkna inom ett par dygn. Totalt ovärdigt och dessutom onödigt när man kunde undvika detta genom att justera näring och vätska kunde avsluta dialysen mer skonsamt, för det tredje var jag ännu inte övertygad om att sjukdomen kunde ”stanna av” och att vi kunde få en fin tid med pojken hemma.  Jag fick höra talas om Lilla Ersta barnhospice och begärde överflyttning dit. Det skulle inte gå att ordna, men det gick tydligen alldeles utmärkt att flytta patienten till Huddinge. Vad vi nu skulle där och göra?

Kan någon förklara för mig vitsen med att låta ett svårt sjukt/döende spädbarn åka sjuktransport fram och tillbaka mellan olika sjukhus i Stockholms Läns Lansting. Istället för att låta föräldrar och barn i lugn och ro få smälta vad som hänt, tala med en präst eller två och ta in på Lilla Ersta där de förstår sig på sådant här?

Nej då, vi skulle sitta på Huddinge i ett par dagar och vänta på att någon på Lilla Ersta skulle bli ”tillgänglig”. Under tiden så var det samma outhärdliga rondande som pågick, med den skillnaden att det inte ledde till något. Tja, vi fick en totalt obegriplig behandlingsbegränsning som i princip gick ut på att inget fick göras som ens kunde innebära lindring i en plågsam situation, som t.ex. syrgas eller andra medicinska åtgärder som kan sättas in akut. Jag vägrade såklart skriva under denna till behandlande läkares ohöljda förvåning. Skulle du skriva under på att någon tillåts plåga livet ur ditt barn?

TV-serien Babels Hus (Inspelad på då nybyggda Huddinge Sjukhus) efter PC-Jersilds roman med en strålande Gustav Lindstedt i huvudrollen som patienten Primus Svensson är en tidlös illustration till fenomenet.

Ja, vi fick ett studiebesök på Lilla E. och ett löfte om att förbättra dialogen med Huddinge samt att Ersta skulle titta över behandlingsbegränsningen, sedan fick vi åka hem, men det är en annan historia.

/Den gravt otacksamme

Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

themusicologist

frontline 'soldier' in the war against musical banality

Emma i skrubben

Malte on the Roxxx

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

Malin Johansson - skriver mycket, läser mer.

Älskar alla former av litteratur

Anne Rambergs blogg

Anne Ramberg är generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund

JOAKIM LAMOTTE

Det du inte visste att du ville veta

Billerbloggen

Serier, illustrationer och en massa livsviktigheter

Zolfagary

Sveriges största blogg om Zolfagary

(den svenska) modellen

Kritisk granskning, fa(c)kta, kollektivavtal, mänskliga rättigheter, poesi. Och sömn!

Annorlundalandet

Mammor om livet i familjer med autism, Asperger och ADHD

the human province

in the dark, words weigh double

Juridikbloggen

rätt om rätt

Björn Alvebrand

STYRBORD ELLER BABORD? VALET ÄR DITT.