Vem finansierar vården? – Uppdaterad

Valfrihet i all ära, men hur låter valtvång och obefintligt utbud i väljarnas öron då?

När jag som har fullt upp med att ge mitt barn närhet och livsgnista förväntas informera mig alltmer om ett gäng utförare av vård och dessutom kommer fram till att den som ojämförligen har längst erfarenhet och högst kompetens är den offentligt finansierade parten, då kan ni väl förstå att jag blir litet bekymrad över att fältet är mer eller mindre öppet för ett antal charlataner och lycksökare som endast vill kapa åt sig de lätta fallen och dumpa de resurskrävande på (oss=) Landstinget. När pengarna till dessa satsningar i flera fall kommer från stiftelser blir jag än mer brydd, då den senaste tidens utveckling gått emot att styrelsemedlemmarna professionaliserats i investmentgroup-riktning och endast låter en liten del av sitt stiftelsekapital göra det som har med det ursprungliga syftet att göra, resten skall ”växa på en lukrativ marknad” i olika ”projekt”.

Litet faktabakgrund till mitt påstående:

Den 1 januari 2010 träder vissa ändringar i stiftelse-
lagen i kraft. Dessutom sker ändringar i stiftelseför
ordningen. Ändringarna syftar bland annat till att
förbättra tillsynen över stiftelser och att genomföra
lättnader för stiftelser när det gäller bokföring och revision.
Registreringsskyldighet införs
Registrering av stiftelser görs i stiftelseregistret, som
normalt förs av den länsstyrelse som utövar tillsyn
över stiftelsen. Ändringen innebär att alla stiftelser blir skyldiga
att vara registrerade i stiftelseregistret. Registrerings
skyldigheten gäller dock inte för stiftelser vilkas till
gångar enligt stiftelseförordnandet bara får användas
till förmån för bestämda fysiska personer (s.k. familje-
stiftelser), eftersom sådana stiftelser inte omfattas av
stiftelselagens regler om registrering.
Ändring av föreskrifter om en
stiftelses ändamål
Förutsättningarna för ändring m.m. av föreskrifter
som avser en stiftelses ändamål mildras.
Föreskrifter i ett stiftelseförordnande får ändras
om de på grund av ändrade förhållanden inte längre
kan följas eller har blivit uppenbart onyttiga eller
uppenbart stridande mot stiftarens vilja. Föreskrifter
som inte gäller stiftelsens ändamål får också ändras
om det finns andra särskilda skäl. Vid ändring av
ändamålsföreskrifter ska vad som kan antas ha varit
stiftarens avsikt beaktas så långt möjligt.
Det införs nu ytterligare en möjlighet att ändra
föreskrifter om en stiftelses ändamål om det finns
synnerliga skäl. Exempel på vad som kan anses vara
synnerliga skäl för ändring är att en stiftelse som
bedriver konkurrensutsatt näringsverksamhet har
angelägna skäl att anpassa sin verksamhet så att det
påverkar ändamålet, trots att ändamålet ännu inte
har blivit omöjligt att följa.
Källa:
Tillsyn över stiftelserna är länsstyrelsen. Hmm… är inte Landshövdingen chef över länsstyrelsen? Varifrån kommer landshövdingarna? Från f.d. politiskt tillsatta tjänstemän för statliga verk, som gjort sig omöjliga och p.g.a. löneläget och inte kan placeras någon annanstans. Skulle de lägga fingrarna emellan om deras underlydande medverkade till att högavlönade stiftelseproffs trixade bort några ändamålskronor på till landstinget konkurrerande verksamheter? Tvärtom, de kanske är du och bror med dem och har kusiner och ingifta bland proffsen. Insynen är därmed lika med noll.
Vad värre är; Har du någon gång funderat över var pengarna till dessa stiftelser kommer ifrån? Det är inga fattiglappar som kan göra sådana avtryck i vår välfärdsapparat, att de kan påverka politiska beslut och styra var forskningspengar skall gå och argumentera för regler som du just har sett. Tänk Ax:son Johnsson, Kamprad, Raussing, H&M/Persson, Tham, osv… De eller deras barn och/eller anhöriga har inte sällan styrelseuppdrag i ideella stiftelser som bedriver lobbying för att ta emot gåvor skattefritt. Varför då? Jo, för att de vill kunna göra ”gott” utan att behöva ”smussla”, nu när de har samlat på sig mer pengar än de vet vad de skall göra med? Kappast. Det är en sjukt bra affärsidé att konkurrensutsätta en skattefinansierad välfärdsapparat och bara ta ansvar för de ”behövande”, ”behjärtansvärda”, de ”speciella” eller endast de som ”kvalar in i studiens syfte”.
Har någon bemödat sig att sätta sig in i vad detta kostar den offentligt finansierade sjukvården varje år? Om stiftelseägarna varit så engagerade för att se till att dessa grupper får en bra vård så kunde de både anonymt och effektivt donera till dessa syften och på så sätt bidra till både forskning och välfärdssystem. Det kallas offentlig finansiering och är i princip skattefritt (under förutsättning att man accepterar landets lokala skattelagar), det är bara det att då kan man inte reformera landets välfärdssystem genom att gå ut med lobbying och kräva plats i styrelser i olika projektgrupper. Det är således makt och inflytande dessa stiftelsemiljarder skall ordna åt instiftarna. Oavsett om de själva har gnott ihop pengarna eller om det är arvegods eller spekulation på en offentligt finansierad marknad som sett till att de finns. Ja, i och för sig så skäms väl inte konsumtionsindustrin för de miljarder den drar in heller, men vad vore den utan anställda och konsumenter som har vägar att köra på, daghem att lämna sina barn till, eller en sjukförsäkring att hänvisa till när anställda hotar att komma till arbetet utan att i praktiken kunna arbeta. Tål att tänka på när man försöker betala så litet som möjligt med hänvisning till att ”det är billigare utomlands”.
Sedan skall vi som inte tjänar i snitt 50.000/månad stå där och titta fåraktigt på medan kapital byter namn till filantropi. Och behöva lyssna på trams från Tove Lifvendahl och konsten att vara snäll av Stefan Einhorn. Någon sa att det är så himla svenskt och lagom att inte vilja tala om pengar, men det är precis det som jag vill göra. Varifrån kommer pengarna? Vem kan kalla sig snäll på vems bekostnad? Slutligen – Varför skall det vara så svårt att få resurserna att räcka när man delar på dem (=omfördelande skatter)? Nä, helst skall vi väl vara tysta stå med mössan i hand och vänta på att patron skall behaga gifva oss den ynnesten att treffa honom för att anhålla om enn gåfwa. Om vi inte går med på det så är vi så nordiskt missunnsamma och förtrycker våra entreprenörer i janteland. Visst är det jobbigt med otacksamma människor? Men jag tycker nog att jag är ganska snäll ändå!
Vi vet hur konserverande välgörenhet är för rollen mellan hjälpare och hjälpta. Om meningen är verklig hjälp till självhjälp och därmed oberoende och integritet krävs inte bara solidaritet med de hjälpta utan även en vilja att förändra de bakomliggande orsakerna till sakernas tillstånd. Något som filantroper iregel hävdar att de sysslar med, men oftast misslyckas med att redovisa några som helst sociologiskt förankrade förklaringar till hur de arbetar. Filantroper arbetar utifrån sin överordnade position och i kraft av sitt kapital vilket inte är någon lyckad kombination. De får likt guldkalven sitt värde och sin värdighet bekräftad just i förmågan att hjälpa någon särskilt utsatt eller särskilt drabbad grupp, inte i denna grupps förmåga att erövra sitt människovärde. Ju mer de drar uppmärksamhet för ”sin sak”, ju mindre handlar saken om de drabbade och mer om vad som faktiskt görs. Det är en sofistikerad process som ofta lämnar hela länder utan infrastruktur med medialt exponerade insatser, men utan resurser att för att förvalta dessa på ett ansvarsfullt sätt. Det gör mer skada än nytta.
SVT hade en bra satsning i höstas why poverty som slog huvudet på spiken.
Vad har nu allt detta att göra med mig och min son?
Jo, om du liksom jag börjar ifrågasätta varför det verkar vara en naturlag att offentligt finansierad verksamhet skall konkurrensutsättas eller säljas ut till lägstbjudande, så kanske vi kommer att ha en anständig palliativ vård i framtiden.
Fattigvård
/Otacksamma Föräldern

Advertisements

Taggar:, , , , , , , , , , , , ,

About Otacksamma Föräldern

Jag bloggar om livet som förälder till ett döende småbarn. Socialstyrelsen har precis kommit ut med nya rekommendationer om vård i livets slutskede. Jag är den håriga tvålen som ingen vill ta i. Min son är död nu och ingen kommer åt honom längre, så med ett utgivningsbevis i högsta hugg kan jag säga som det är.

Någon som har sett till en hårig tvål någonstans?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

themusicologist

frontline 'soldier' in the war against musical banality

Emma i skrubben

Malte on the Roxxx

Tysta tankar

Lärandet börjar där den trygga zonen upphör

Malin Johansson - skriver mycket, läser mer.

Älskar alla former av litteratur

Anne Rambergs blogg

Anne Ramberg är generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund

JOAKIM LAMOTTE

Det du inte visste att du ville veta

Billerbloggen

Serier, illustrationer och en massa livsviktigheter

Zolfagary

Sveriges största blogg om Zolfagary

(den svenska) modellen

Kritisk granskning, fa(c)kta, kollektivavtal, mänskliga rättigheter, poesi. Och sömn!

Annorlundalandet

Mammor om livet i familjer med autism, Asperger och ADHD

the human province

in the dark, words weigh double

Juridikbloggen

rätt om rätt

Björn Alvebrand

STYRBORD ELLER BABORD? VALET ÄR DITT.

%d bloggare gillar detta: